Vägvald

En del livsavgörande vägval har han gjort, Pilgrimscentrums nye föreståndare Rickard Borgenback. Samtidigt valde Vägen honom. Så det bör inte förvåna att Hammarskjöldscitaten flödar ur denna norrbottning, formad till pilgrim på Dag Hammarskjöldsleden.

Andras väg har rastplatser i solen där de mötas. Men detta är din väg och det är nu, nu du inte får svika.

Gråt, om du kan, men klaga inte. Vägen valde dig – och du ska tacka.

I början av februari landade familjen i Vadstena, efter nio år i Gävle. Här bor nu Rickard och Helena med två av sina fem barn. Men hans livsvandring började i en liten by utanför Piteå och fortsatte inne i stan, där han bland annat byggde upp och ledde Akva Upplevelsecentrum, ett besökscentrum för Piteälven beläget vid Pite havsbad.

Men, som varje pilgrimsfärd värd namnet, vävs den yttre vandringen ihop med den inre. Och vem klarar av att göra en pilgrimsvandring utan att möta sig själv, sin Gud, sina medmänniskor och Guds hela skapelse?

Till det som format Rickard Borgenback hör hästen, kon och grisen på mormors och morfars hemman på gränsen mellan Västerbotten och Norrbotten. Hos dem föddes kärleken till djur och natur.

Bland det som format honom finns också erfarenheter som ingen människa önskar sig.

Gråt, om du kan, men klaga inte.

Fem barn har de, men kan krama bara fyra av dem. Hannes föddes 2002 med ett allvarligt hjärtfel.

– Utan vård lever man inte mer än tre dagar med det hjärtfelet, förklarar Rickard. Hannes blev nio år.

Fyra långa vistelser på sjukhus i Lund med jobbiga operationer, samtidigt som det fanns tre små barn till att ta hand om. Det var då, när Hannes var två år, som Rickard mottog kallelsen att bli präst.

– Jag gjorde ett kontrakt med Gud, att ’om Hannes klarar sig så ska jag ge mitt liv i tjänst för dig’.

Men Hannes dog.
– Jo.

Vad gjorde det med din kallelse?
– När vi väntade honom visste vi inte vilket kön det var på barnet. Men en natt drömde jag om en pojke som satt vid köksbordet och ritade, och på bilden skrev han ”Hannes 6 år”. Jag berättade drömmen för Helena och vi bestämde att om det är en pojke så heter han Hannes.

Och den drömmen bar dem.
– När vi var i Lund kom vi ihåg drömmen, och visste att han skulle bli sex år. Så när Hannes dog efter nio år, kände jag stor sorg men också att Gud hade uppfyllt sitt löfte. Hannes var en fantastisk person som vi fick leva med i nio år.

Vägen valde dig – och du ska tacka.

– Under den perioden gick min tro från att vara ett intellektuellt svar på existentiella frågor till att bli en erfarenhet av att tron bär genom svårigheter. Livet fick en annan, större mening.

Och kallelsen tog tydligare form.
– En kollega på jobbet sa att ’du kanske ska bli präst’. Helena höll med, och så ringde hon till prästrekryteraren i Luleå stift.

Varför ringde du inte själv?
– Jag trodde inte att det var möjligt för mig att bli präst. Jag hade ju missat hela den kyrkliga ”karriären” med att gå i söndagsskola, vara konfaledare och allt det andra. Men stiftsrekryteraren tyckte att vi skulle ses, och då tänkte jag att det kanske är så att även min livserfarenhet behövs i kyrkan.

Ödmjuk och stolt i tro, det är detta: i Gud är jag intet, men Gud är i mig.

Hammarskjöld igen.

– Så jag beslöt att lämna uppdraget på Akva Upplevelsecentrum och helt och fullt följa min kallelse.

År 2004 började Rickard läsa Svenska kyrkans grundkurs på Älvsbyns folkhögskola. Och 2009 vigdes han till präst för Luleå stift.

Däremellan, 2006, deltog han i en pilgrimsvandring längs Dag Hammarskjöldsleden mellan Abisko och Nikkaluokta.

– Jag tände på alla cylindrar. Där möttes mina stora intressen: tro, natur och friluftsliv. Det var starkt att få fira mässa på fjället.

En pilgrim var född. Och det lutar åt att han tar med sig andra pilgrimer på en vandring längs Dag Hammarskjölds-leden, kanske redan nästa sommar. ■

Text: Lars Lingius • Foto: Helena Borgenback (ur Liv & Längtan Nr 4 2020)

Pilgrimscentrum i Vadstena

I drygt 20 år har Pilgrimscentrum funnits i Vadstena för att ta emot pilgrimer som kommer och pilgrimer som stannar. Och för att sända vidare pilgrimer som fortsätter färden. Det drivs av Linköpings stift och erbjuder kafé med hembakat, enkelt logi, vandringar och retreater. Och, framför allt, ett regelbundet böneliv i samarbete med Vadstena och Dals församlingar. Den som vill vandra till Vadstena kan ta Katarinaleden norrifrån, Birgittaleden österifrån eller Franciskus- och Klosterlederna söderifrån.

Läs mer på pilgrimscentrum.se