Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Linköpings domkyrkopastorat Besöksadress: Ågatan 40 , 58222 Linköping Postadress: Box 2037, 58002 Linköping Telefon: +46(13)205000 E-post till Linköpings domkyrkopastorat

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Mackgänget som ses varje fredag!

Varje fredag vid lunch fylls S:t Lars kyrka med 400 smörgåssugna människor som vill prata, dricka kaffe och lyssna på orgelmusik. Då har "mackgänget" redan varit där i flera timmar och förberett så att allt ska fungera...

– Jag tror att vi hållit på i ungefär 15 år.
– Är det inte ännu längre sen?
Det uppstår en diskussion om när lunchmusiken i S:t Lars kyrka egentligen startade, men ingen vet helt säkert. Att kyrkan har fyllts till bredden varje fredag i långt mer än ett decennium är det dock ingen tvekan om.

Stämningen är uppsluppen och det hörs många skratt när mackgänget i S:t Lars kyrka brer lunchsmörgåsar på löpande band. För när kyrkporten öppnas och närmare 400 kaffesugna musikälskare strömmar in så ska allt vara klart.

– Thomas Bernhardsson, som är vaktmästare här, och jag har varit med sen starten, berättar Catharina Brandin. Vi är cirka 12-15 personer som hjälps åt här varje fredag. Vi börjar vid niotiden med en kort andakt och sen drar vi igång och brer mackor, ställer i ordning stolar och bord och dukar upp.

– Det är en härlig gemenskap, fortsätter hon. Här är glada och varma kramen med alla. Fredagen är en fredag här, annars känns det konstigt. Sen är det glädjen att få dela med sig av det här till så många och att se vad det betyder för de som kommer. Det brukar komma 300-400 personer varje fredag och det är toppen. Och är det så att det blir mackor över så går någon ut med dem till tiggarna i stan.

Mackgänget skrattar, trivs och brer smörgåsar till 400 lunchmusikgäster så det står härliga till varje fredag i S:t Lars kyrka.

– Det hela började när Staffan Holm kom hit som organist från Enköping och började spela orgelmusik på fredagslunchen. Han hade haft något liknande där. Nu när Staffan slutat så har Bo Ingelberg kommit och tagit över och det är fortfarande lika bra.

– Det fina är att man inte behöver vara högkristen på något vis, men man kommer hit och känner en härlig gemenskap. Och det är det som betyder något i botten. Det är många som säger att de fått ett nytt liv genom lunchmusiken. Man har kommit ensam och hittat en kompis här. Det är ju det som är så fantastiskt. Ja, jag blir tårögd, skrattar Catharina.

– Jag har varit här i 12 år, säger Mary Axelsson som anslutit till vårt samtal. Min man var kyrkvärd här och det behövdes mera hjälp, så då började jag och jag håller på fortfarande och nu är jag 88 år. Det är som en enda familj. Det är en sån härlig hemkänsla här. Vi som träffas här på fredagarna säger att kyrkan är vårt andra hem.

– Ja, så är det, säger Catharina, vi är som en familj. Smörgåsfamiljen. Vi har koll på varandra. Är det någon som blir dålig, så ser vi till den får besök och kanske hämtar den som behöver hjälp att komma hit.

– Vi träffades även under tiden som S:t Lars kyrka renoverades, faller Ann-Marie Andersson som står och brer smörgåsar in. Då åkte vi iväg och hittade på saker tillsammans för att hålla igång. Vi saknade varandra under det året. Det här är ju som ett äktenskap eller kalla det vad du vill. Morgonbönen är härligt. Då kan man få önska en psalm och stilla ner sig och förbereda inför dagen.

Och vet du vad som är fascinerande? Om man varit borta någon fredag så frågar alla: – Var har du varit? Hur mår du? Det är stort, säger hon och tar nästa smörgås och börjar bre.