Hopplöshet och väntan

Påskvandring: Påskafton

De vet i vilken grav kroppen vilar. Nu är de som sörjer i tomheten, tystnaden och mörkret. Han är verkligen död. Han har lämnat dem. Det är slut. Allt är förändrat.

Ur Bibeln (Markusevangeliet kap 15)

Gravläggningen

Då det redan hade blivit kväll – det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten – kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.

 Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus verkligen var död. När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den döda kroppen. 

Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången till graven. Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

BÖN

Må Guds tystnad välsigna oss
så att våra tankar får ro.


Må Guds tystnad bevara oss
så att vi får tålamod att vänta.


Må Guds tystnad upplysa oss
till vishet bortom alla ord.