Meny

Den gode församlingsherden

Vi har träffat Örjan Wenehult som är församlingsherde i Johannelunds församling och vi undrar vad en församlingsherde är, varför man pratar så mycket om får i kyrkan, om Örjan har någon erfarenhet av ”riktiga herdar”, varför han blev präst och vad hans barn har lärt honom om att vara herde.

Vad är en församlingsherde?

– En församlingsherde är en präst som fått uppgiften att leda arbetet i en församling, berättar Örjan. Kyrkoherden är den som har det yttersta ansvaret i ett pastorat eller en församling. Linköpings domkyrkopastorat består av åtta församlingar. Och då är församlingsherden kyrkoherdens representant i en församling.

Som församlingsherde ingår också uppgifter som alla församlingspräster har, som att leda gudstjänsten och det vi kallar kyrkliga handlingar, dop, vigsel och begravningar. Församlingen är en gemenskap så möten och enskilda samtal med människor är stor och viktig del av att vara präst och församlingsherde och även att be för församlingen är en viktig del i vardagen.

Vad är skillnaden mellan en herde och en chef?

– När man är präst blir man en form av herde, svarar Örjan, en form av ledare i kyrkans värld. Och det är inte bara präster som är ledare, utan det ingår i de flesta av kyrkans arbetsgrupper, att man i olika roller har en ledarfunktion, man är anställd och leder församlingen på olika sätt. Som herde och församlingsherde så är man chef också som leder både ett arbetslag och en församling.

Varför använder kyrkan herdetermen?

– Det tror jag har att göra med att det är en biblisk term, säger Örjan, att man både i Gamla och Nya testamentet använde herden som en bild för att vara en ledare för en församling. Att värna om och ta hand om andra människor i en gemenskap. Det finns lite olika bilder hur man är kyrka i Nya och Gamla testamentet, men herdebilden kommer tillbaka. Psaltaren och Johannesevangeliet har tydliga herdebilder med herden som ledare. Det är en gammal bild som använts länge i kyrkans historia.

Vad har du för egna erfarenheter av herdar?

– En riktig herde menar du, skrattar Örjan. Vi använder inte ordet herde så mycket längre, men jag kommer från en lantbrukarfamilj, så det känns ganska naturligt. Bilderna av kyrkan är organiska bilder. Det är kroppen, det är herden som leder en församling och det är något levande och dynamiskt. Men man kan inte styra över allt, man är beroende av en växt och en mognad. Det är en viktig del i herdeskapet, man är beroende av saker som man inte kan påverka. Ta till exempel hur skörden växer. Det finns vissa delar som jag kan styra, men långt ifrån allt, när det ska regna, när solen ska skina och när det ska bli frost på nätterna eller inte. Allt ligger inte i mina händer som lantbrukare. Allt ligger inte i mina händer som herde för församlingen heller. Och det är både en välsignelse och något som är väldigt svårt och knepigt. Att inte ha kontroll på allting, vilket vi gärna vill ha. 

Varför valde du att bli herde/präst?

– Jag har alltid haft med mig en tro sen barnsben, berättar Örjan, sen mamma bad aftonbön med mig om kvällarna. Och genom kyrkans barnkör och barnverksamhet så har det funnits med, men det är inte så att jag alltid tänkt att jag ska bli präst. Utan det var snarare under slutet av gymnasiet som jag började fundera på det. Det hände saker i mitt liv som gjorde att det blev viktigt för mig att tänka över de existentiella frågorna. Och då fann jag väldigt goda svar i kyrkan, i evangeliet och hos Jesus. Jag kände att det här är viktigt. Här vill jag vara och leva mitt liv. Det här vill jag jobba med. 

Vad är en god herde?

– När vi pratade om att allt inte ligger i mina händer, säger Örjan, så är det i kyrkans värld viktigt att vi får lägga av oss det som tynger oss och som blir fel i våra liv. Att vi får en chans att lägga ifrån oss det och möta förlåtelsen, nåden och den gode herden.

Vi som jobbar i kyrkan är herdar, men det finns bara en god herde och det är Jesus Kristus. Och det är Kristus som leder kyrkan. Det är väldigt vanskligt, för det är inte helt enkelt att veta vilket åt håll vi ska vandra. Men jag får lita på att allt inte ligger i mina händer och att Guds ande finns med oss och leder oss. Och för oss till platser som jag kanske inte alltid har tänkt mig och tänkt att församlingen ska ledas åt.

Så där är den gode herden – Jesus Kristus, som vi försöker följa. Det är någon som gått före oss på vägen och vandrat här före oss och vars händer vi får lägga våra liv. Utan det skulle det inte funka att vara kyrka.

Nu ska du strax åka och hämta barn.
Vad har dina barn lärt dig om att vara herde?

Mycket tålamod, skrattar Örjan. Fast tålamod är ju en övning. Föräldraskapet är en fantastisk gåva där man gör massor av fel och där man kan vara efterklok. Så är det ju i livet i stort. Det är så många saker som barnen lär mig, förståelsen för att vara ödmjuk inför livet, förståelsen av att inte alltid få igenom sin egen vilja och även att försöka få någon att förstå att något kan vara bra för dig även om du själv inte alltid vill det. Tålamod, ödmjukhet och kärlek, avslutar Örjan och gör sig redo för att åka och hämta barnen. 

Text och foto: Royne Mercurio