Det var fint att se och det kändes högtidligt att få berätta nyheten, att nu har lammen börjat komma.
– Vad roligt, kunde fröken utbrista, när jag kom tillbaka till skolan dagen därpå.
Varför är det så svårt att se det stora i det som upprepar sig?
Dag efter dag fortsatte det så. För mig var det lika spännande när lamm nummer 5, lamm nummer 7 eller lamm nummer 12 föddes, reste sig, fick sitt namn och började dia. Men jag märkte att det inte alls var lika högtidligt att berätta om det. – Jaha, hur många är det nu då? Kunde jag nu i stället få som svar.
Nu är jag själv vuxen och speglar mig ibland i mina barns entusiasm inför såväl nya lamm som andra små och stora glädjeämnen i livet. Det står helt klart för mig att där
ligger jag i lä. Varför är det så svårt att se det stora i det som upprepar sig? Här finns en utmaning för mitt vuxna jag. Att låta mig förundras över det vårens liv som än en gång möter jorden. Att lyssna till påskens budskap om hur Guds liv segrar över självaste döden, som om det vore för första gången. Att återerövra den spända förväntan jag en gång kände varje gång jag smög in genom ladugårdsdörren.
Martin Lissnils • församlingsherde i Johannelund