Foto: Maria Lindstedt

"Det går inte att bekämpa mörker med mer mörker"

Nyhet Publicerad

Kyrkoherde Monica Wallstens nyårspredikan:

Nyårsdagen 2019 Guldsmedshyttan.

Så går en dag ifrån vår tid och kommer icke mer.

Jag vet inte hur det är med er, men årsskiften har en tendens att fylla mig med vemod, mer och mer för varje år. Det har att göra med att det är en påminnelse om tiden som går,  det blir fler och fler som lämnat tiden och mer och mer av det som var framtid och planer har blivit, i bästa fall, minnen.

Det är också lätt att fastna i tankar om att det var bättre förr.
Tiden vi lever i tycks vara ur led och mycket är för sent.
Men det ska vi inte tro. För så länge som människan har skrivit ner sina tankar om tidens gång så har hon också tyckt just detta, det var bättre förr och hur ska det gå nu? Ungdomen är oregerlig och inga av de gamla sanningarna gäller längre.

Så det säger nog mer om oss som människor och den oro och till och med rädsla som det föder att inte känna igen sig i tillvaron.

Det finns väl egentligen bara ett botemedel mot den känslan och det är att varken ställa sig bredvid händelsernas centrum eller låta sig ställas bredvid. Utan att i stället fortsätta vara en människa som engagerar sig, som fortsätter att lära och att dela med sig av sina erfarenheter.

Vid detta nyår finns det flera orosmoln på vår himmel om kräver vårt engagemang. Det är naturligtvis det allt övergripande klimathotet. Ett hot som kan kännas svårt att hantera som enskild. Så mycket i vårt samhälle bygger  på att vi som individer missbrukar klimatet och enskilda beslut om ändrad livsstil tycks väga så lätt i det globala perspektivet. Men vi har påverkansmöjligheter, både som konsumenter och som väljare.

För det är mycket mer än vår egen bekvämlighet som står på spel.
Förutom att vi sätter förutsättningarna för liv på spel. Så tycks vi i en slags bekväm okunnighet vända alla de värderingar ryggen, om människors lika värde, som det tagit oss århundraden att uppnå.

Det går inte att bekämpa en medeltida människosyn med en annan lika begränsande. Det går inte att bekämpa mörker med mera mörker. Vi måste hålla fram det ljus som Gud har givit oss och vi måste sprida det salt som håller vårt samhälle borta från förruttnelse.

I dagens texter får vi all den tröst, all den ledning, allt det mod och hopp vi behöver för att sprida ljus och salt där Gud kallat oss att vara.

För det första, Gud tröstar sitt folk. När vi är beredda att ge upp, för att vi känner oss övergivna av Gud säger Gud, jag släpper dig aldrig.
Gud själv har sagt, jag ska aldrig svika dig, aldrig överge dig, och därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag ska aldrig frukta.

Vad kan en människa göra mig?

Just det, vad kan en människa göra mig?
För är det inte ofta så att det är rädsla för vad människor ska tänka, säga och göra som begränsar oss. Liksom den roll vi blivit tilldelade från barnsben.
För att anta kallelsen att vara ljus och salt behöver vi bryta oss loss från rädslan för andra människor.
För om vi tror oss bära ljus och salt i världen när vi fortfarande drivs av rädsla för människor blir vi riktigt farliga. Det är då vi börjar sprida budskap om människors olika värde om än förklätt i språk som efterliknar det kristna.

Men Gud gör aldrig skillnad på människor, och det behöver inte vi heller göra. Att var bärare av ljus och salt innebär att komma med bud om liv och hopp för alla människor. När andra är beredda att ge upp ska vi hålla fast och ge nya chanser. Inte undfallande utan med ett tydligt budskap om att varje människa har möjlighet att bli bärare av ljus och salt. Vi behöver ibland hjälpa till att luckra och gödsla jordmånen för att det ska hända.
Att ge varje människa självkänsla och egenmakt är att gå från kristen lära i ord till handling.

Detta är vår kallelse för 2019 och för alla dagar vi har liv. Men precis som Jesus själv ibland drog sig undan ska vi vara lyhörda för vårt behov av vila och eftertanke, för att fortsätta ge när vi är tomma och själva behöver påfyllnad orsakar själens härdsmälta och hjälper ingen. Låt Gud trösta och stärka dig. När vi är beredda att ge upp, för att vi känner oss övergivna av Gud säger Gud, jag släpper dig aldrig. Gud behöver inte lärjungar som maniskt hoppar omkring som övertända duracellkaniner. Gud vill ha lärjungar som orädda bär ljus och salt i världen. I detta har Gud lovat oss att vara med idag och alla dagar.

Låt oss be:

O helge Ande, gör mig from, förnöjd och oförfärad.
Gör hjärtat till en helgedom där Gud i allt blir ärad.
Giv stöd, giv tröst i all vår brist,
och hjälp oss tro på Jesus Krist i dag och alltid. Amen