Stilla påsk - 13 april

Efter stilla veckan så har vi nu firat påsk. Kanske en stilla påsk, en påsk olik de flesta andra påskhelger vi har firat. Men även om du inte kunde fira som vanligt, även om du inte kunde besöka eller få besök av dina nära och kära, även om du kanske inte kunde vara på plats för att fira påskens gudstjänster i någon kyrka så har i alla fall påskdramat varit detsamma. Det kan vi lita på. Jesus har dött och Han har uppstått! Det kan vi lita på. När allting är annorlunda så är i alla fall Gud densamme.

Kanske är det mycket som just nu måste dö för att få uppstå igen senare. Flera personer som jag mött under den senaste veckan har reflekterat över situationen och kommit fram till att det faktiskt växer fram något nytt. Det kommer något gott och positivt ur allt det här. Plötsligt får vi nya insikter. Plötsligt blir färger, smaker, lukter starkare, vi upplever just nu allt så mycket mer. Tacksamma för det vi trots allt får och har. Insikten om att många andra har det betydligt värre får oss att landa i tacksamhet, trots allt.

Flera personer som jag mött vittnar om att promenaden vid havet eller i skogen får nya dimensioner. Livet går liksom i en annan takt. Där vi tidigare kanske stressat och gjort det oviktiga viktigt gör vi nu liksom tvärtom. Nu får bara det viktiga plats, det oviktiga kommer i skymundan. Omedvetet eller medvetet.

I tider av svårigheter vill vi gärna få vara tillsammans. Likt en kycklingmamma vill vi samla våra närmaste under våra kycklingvingar. Det kommer en tid då vi ska få göra det igen, samlas, glädjas och umgås. Men inte än, inte just nu.

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden.
Det förgängliga har blivit oförgängligt
och det dödliga odödligt.
Dödens udd är bruten och segern är vunnen.
Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Sonja Nilsson, sjukhuspräst