"Frid åt er alla."
Med de orden hälsar Jesus lärjungarna, när han plötsligt, som från ingenstans, blir synlig för dem.
Det är påskdagens kväll och lärjungarna hade låst in sig av rädsla och oro över vad som skulle kunna hända med dem själva. Väldigt snabbt hade deras situation förändrats, all framtidshopp och glädje de känt bara en vecka tidigare hade grusat och blivit till sorg, osäkerhet och förvirring.
Så stod han där plötsligt och sade lugnt "Frid åt alla." Han såg kanske att de verkade förvirrade så för säkerhets skull sade han det en gång till, och han andades på dem och lade till "Tag emot helig ande." Det hände något med dem då. De fick nytt liv. Rädslan, förvirringen och oron försvann, de kände igen honom och de blev glada, skriver evangelisten.
När Gud skapade människan blåste Gud "in liv genom hennes näsborrar så att hon blev en levande varelse." (1 Mos 2:7) När Jesus andades på dem och sade "Tag emot helig ande", var det en ny skapelseakt, de får den Uppståndnes liv. Hotbilden förändrades inte, men på något sätt kände de att de skulle klara av det, inget kunde riktigt hota på djupet. Herren lever! Det är det påsken berättar om - Gud vill liv, Gud ger liv.
Det finns tider i livet då vi tycker att Gud tiger, eller kan det vara så att vi inte hör, eller vill höra. Det finns tider då tron får sina törnar, när vi märker att den eller det vi tror på inte håller måttet. när vi själva sviker.
Jesus vet att det ständigt är så här för oss människor Men också att samme Gud som ibland verkar oåtkomlig och outgrundlig samtidigt är överraskningarnas Gud.
När Gud plötsligt bryter in i vår vardagsverklighet, räcker varken det sunda förnuftet eller kunskapen om naturlagarna till längre. Men Guds verklighet finns hela tiden bredvid vår och bryter igenom.
Påskmorgonen tomma grav kan vi aldrig begripa.
Tro handlar alltid om förmågan att lita på, lita till. Framför allt när vi inte ser, inte kan förklara och framtiden ser osäker ut.
"Frid åt er alla!"
Bertil Reimer, präst