Svenska kyrkan gör årligen inköp för cirka 9 miljarder. Vi köper in allt från kaffe och ljus till IT-tjänster och renovering av fastigheter.
All vår konsumtion har en stor påverkan på miljö och klimat, men även på andra människor. Framför allt varor tar jordens resurser i anspråk och ger upphov till negativ påverkan vid råvaruframtagningen, tillverkningsprocessen, transporten, i användningen av varan samt när varan är förbrukad.
Vår konsumtion ses ofta som en nödvändighet för att möjliggöra vår verksamhet och vi glömmer allt för ofta att våra konsumtionsmönster även är en viktig del i Kyrkans uppdrag. Vi ska värna skapelse och medmänniskor, medvarelser och kommande generationer. Det innebär att vi behöver konsumera på ett annat sätt. Ställa oss frågan om konsumtion är nödvändigt, undersöka hur det mest medvetna valet kan göras och om det är möjligt, påverka leverantörer. Kyrkan har ett ansvar som innebär att vi måste säkerställa att våra textilier som vi köper inte missfärgar vatten i Bangladesh, solceller som tas fram under schysta villkor (utan tvångsarbete), odlarna får rättvist betalt för kaffet vi köper, drivmedlet vi använder ska ha minsta möjliga (negativa) klimatpåverkan. eller profilmaterial som köps in används och innehåller inte massa skadliga kemikalier. Hållbar konsumtion är ingen bisyssla som vi kan göra om vi har extra tid och extra pengar, att alltid konsumera hållbart är en del av att vara kyrka.
Svenska kyrkan har ett socialt ansvar över det vi konsumerar och de konsekvenser inköp bidrar till. Tillsammans är vi dessutom en stor aktiv aktör i samhället. Genom att vi ställer miljö-, sociala- och ekonomiska krav på leverantörer kan vi vara en aktör som är tydlig med att vi önskar mer hållbara produkter och var med och driva på marknaden. Vi ska vara en förebild för företag och andra organisationer i hur man är en mer hållbar konsument. Det är en förtroendefråga att vi lever som vi lär.
Om inte vi i kyrkan går i bräschen och satsar på hållbar konsumtion, vem ska göra det då?