Stjärnan, avsnitt 10

Nyhet Publicerad Ändrad

Inte bara Maria tänkte på barnet som snart skulle födas. Ängeln som hade berättat det för henne var så glad över att Gud skulle få en son att han skvallrade om det till hela änglaskaran i himlen. Så fort Gabriel träffade en änglakollega sprutade orden ur honom.
”Har du hört den glada nyheten? Guds son ska födas! Och inte nog med det! Han kommer inte att födas här i himlen utan där nere, på jorden! Kan du tänka dig det?”

Det blev snabbt ett stort samtalsämne bland alla änglar i himlen. Något sådant hade aldrig någonsin hänt förut. Även änglarna som hade tjänst nere på jorden hörde nyheten brusa genom änglarnas kommunikationskanaler.
Där himlen och jorden möttes var luften fylld med denna glädjefulla spänning. Det var en enorm kraft som växte för varje dag och alla änglar kunde inget annat göra än att sjunga Halleluja och Hosianna om och om igen.

Det här var något nytt. Att Gud valt att komma till jorden. Visserligen genom sin son, men ändå. Nu skulle Gud bli människa och få känna hur det var på riktigt. Känna vinden i håret, varma kramar och regndroppar på näsan. Han skulle få känna allt det som en människa kan känna. Det som är bra men också det som inte är bra.

När Gud blir människa så kommer han också att kunna känna smärta och rädslan när det blir mörkt. Han kommer att kunna höra vargarna yla och känna vassa stenar under fötterna. Han kommer att få veta hur det känns när man fryser, när maten tar slut, när vännerna skrattar åt en, när rädslan tar över och när man känner sig helt hjälplös och ensam.  

Detta skulle bli en speciell tid.

Men det fanns några änglar som undrade varför Gud hade gjort upp denna nytänkande plan. Varför skulle Gud frivilligt utsätta sig för allt detta? För smärta och damm, för svettiga fötter och hårt arbete? Och hur tänkte Gud göra med döden? Döden ingår när man är människa. Det visste änglarna.

En liten ängel, som inte orkade tänka så många olika tankar på en gång, avbröt en kväll de stora änglarnas diskussion.
”Jag tror att det är kärleken som står bakom allt detta. Om man älskar någon gör man allt man kan för att den andra ska känna sig älskad och trygg, helt oavsett vad den har gjort. Så enkelt är det”, sa den lilla ängeln. ”Så älskar Gud människorna.”

Några stora änglar nickade och fortsatte sjunga halleluja, men några andra stod kvar och såg ut som frågetecken.
”Hur menar du?” frågade de.
”Jo, men det är ju så här. Gud vill visa människorna på jorden hur mycket han älskar dem så att de verkligen känner det. Människorna ska förstå att de inte behöver vara rädda längre. Det är ju detta de väntar på, att det ska komma någon som räddar dem från allt de är rädda för. Och rädda dem, det är det Gud vill göra. Gud finns där för dem. De är aldrig ensamma mer. Så om Gud blir människa vet människorna att Gud har testat hur det är att vara människa. Gud vill vara så nära dem som det bara går och därför vill han vara som dem.”

Änglarna pratade mycket om Guds plan att komma ner till människorna, befria dem från all rädsla och visa hur mycket kärlek han har för dem. Det här skulle vara räddningen för människorna. Men hur skulle Gud lösa detta med döden? Det hade de inte riktigt förstått. Det fick bli en senare fråga.

Nu var de ivriga att förbereda Guds ankomst på jorden. Men inte bara änglarna började med festförberedelser utan även stjärnorna. En av dem hade blivit utvald av Gud att lysa lite extra för att visa vägen för de som behövde.

”Stjärnan”
- den lysande adventskalendern i Karlstads domkyrka 

Idé: Maria Olofsdotter Bråkenhielm
Författare: Kristina Traulsen
Textbearbetning: Louise Hedberg
Uppläsare: Maria Olofsdotter Bråkenhielm