Växtkraft ger Malin energi och sammanhang

Text: Anette Persson foto: Jocke Lagercrantz

Malin Westerlind driver Åstorps handelsträdgård i Ulvsby norr om Karlstad.

Det växer överallt runt henne just nu.

Rad efter rad med flitiga lisor, begonior och pelargoner.

– Ändå finns det inte två som är lika. Det är samma byggstenar och ändå blir det en sån otrolig variation, säger Malin.

– Titta här!

Hon visar en gul blomma som ramlat av sin moderbegonia men som har kvar sin skönhet en liten stund till innan förgängligheten väntar.

Ger perspektiv

Väldigt många svenskar känner som Malin, att de mår bra av att komma i kontakt med natur och trädgård. Sju av tio tillfrågade svenskar tycker att friluftsliv gör livet meningsfullt, enligt Friluftsbarometern från förra året.

Att få stoppa fingrarna i jorden och plantera något, eller bara sitta på en sten i skogen, kan sätta oroliga tankar på plats och ge perspektiv på den egna tillvaron.

Man kan må bra av att sitta i soffan och se en tv-serie också. Vad blir skillnaden?

– Det kan man absolut men det är inte samma sak. Naturen upplever du med alla sinnen. Tänk en lavendel, den luktar gott när du rör vid den. Naturen hänger så påtagligt ihop med det fysiska.

– Jag tror att det är något som ligger i oss som människor det här med att man dras till naturen. Det är samma molekyler och atomer i oss som i växterna, alltså hör vi ihop, säger Malin.

Förlorat kontakten

Kunderna kommer och går i växthuset. Precis som katten Luna. Och Malin Westerlind svarar på frågor och försöker däremellan hitta tillbaka till tankarna kring det existensiella.

– Vi var väldigt nära naturen tidigare. Efter andra världskriget har vi haft en otrolig urbanisering i Sverige som gjort att vi tappat den kontakten. Vi blev effektiva och rationella, tekniken tog över. Det har gått fort och vi människor är inte så snabba av oss.

Har du något konkret exempel på när naturen får dig att må bättre?

– När jag är väldigt trött är det skönt att sätta fötterna på gräsmattan. Man blir lugn, det är så grundande, säger Malin.

Hoppet växer med fröna

Hon tycker om att saker tar den tid de tar när naturen bestämmer.

– Man kan inte hasta det. Får pelargonerna för lite solljus så tar det längre tid. Då får man helt enkel vänta med att sälja dem till de är klara. 

I växthuset bland blommor hittar Malin mycket av det som är fundamentet för existentiell hälsa.

Som att känna hopp.

– Varje gång ett frö gror växter hoppet. Under ett odlingsår är våren varje gång en förhoppning där man får en ny chans.

Eller att drabbas av förundran.

– Det finns där hela tiden, förundran över hur perfekta växter kan bli, eller hur operfekta men ändå vackra. Kungsängsliljor, till exempel, är ju helt fantastiska med sitt rutmönster. Hur kan naturen hitta på något fyrkantigt?

Påverkas ditt förhållande till döden av att leva nära växter?

– När en växt dör så lägger man den på komposten och så blir det ny jord. Det finns ett cirkulerat tänk som gör döden till en naturlig del av livet. Det är förstås tragiskt när någon går bort och man sörjer, men jag hoppas framförallt att man lever till fullo tills den dag man dör Det är det viktiga.

– Nejlikan här har en cykel på ett år jag har en cykel på förhoppningsvis 80 år men det är samma sorts cykel och jag hoppas jag är redo när jag kommer dit.

Har du en Gudstro?

– Ja, det har jag. Jag tror att Gud är en positiv energi som finns i allt. Det är samma kraft i naturen som i allting annat, sen är det vi själva som får tänka oss för vilken riktning den energin ska ta.

Ger energi

Innan hon för drygt 20 år sedan startade handelsträdgården tillsammans med sin man Lennart Westerlind, jobbade Malin med arkiv.

– Min farfar hade en handelsträdgård på Nolbyplan i Karlstad. Vi hjälpte till att rensa ogräs och när jag var 15 svor jag på att aldrig jobba med det här men sen är det som att jag undermedvetet har dragits åt det här hållet.

Nu fyller hon snart 60 och kan inte tänka sig att lämna klorofyllet.

– Under den här perioden när det är som mest att göra jobbar jag sju dagar i veckan.

Det hade inte gått om jag varit kvar på arkivet men här får jag energi av att komma ut i ljuset och grönskan på morgonen.