text: Helena Söderqvist foto: Mikael Almehag
Traditioner som följs av slentrian gör Micke Larsson obekväm. Och lite rabiat. Inte för att han ogillar gemenskap eller återkommande ritualer, utan för att han vill se något mer än upprepning.
– Jag vill att det ska finnas en djupare innebörd. Man måste kunna säga: Jag firar det här för att… och jag gör det på det här sättet för att… Annars blir det bara tomma mönster.
Har gått överstyr
Han tycker att julen är ett tydligt exempel. Stressen, konsumtionen, måstena – så mycket dåligt har blivit synonymt med högtiden.
– För de som är troende och firar Jesu födelse finns det så klart en mening. Men alla andra då? Firandet har gått överstyr.
Själv köper han inga julklappar. Micke vänder sig inte mot gåvor i sig utan mot köphysteri och bristen på reflektion. Att människor fortsätter för att ”så gör man” och följer normer utan att fundera över vad som är viktigt. Eller vad man själv faktiskt vill.
Samma sak gäller nyare traditioner som halloween, alla hjärtans dag, baby showers med flera. Problemet är inte att de finns, utan att de driver på ett ohälsosamt konsumtionsmönster, tycker han.
– Vi vet att vi överkonsumerar, att det inte är bra för planeten. Det där måste var och en
ta till sig.
Men hur? Det är svårare.
Traditionella tankar
Micke lämnar högtiderna för en stund och övergår till att prata om samhällsstrukturer. Begreppet tradition är mer än kalenderns röda dagar.
– Att kvinnor har lägre lön än män är också en tradition. En dålig sådan. Vi bevarar orättvisor när vi inte vågar ifrågasätta.
Han gör nedslag i olika delar av världen och rör sig snabbt mellan exempel på skadliga vanor.
– Könsstympning och tjurfäktning, där har du två som borde avskaffas.
För Micke är ifrågasättande en grundförutsättning i livet.
– Utan reflektion ingen utveckling.
Rotad i punken
Han har sina rötter i punken. Som ung tog Karlstadskillen bussen till Grums och sjöng ut sin frustration över vuxenvärldens självklarheter. Micke var en av medlemmarna i E.A.T.E.R – Ernst and the Edsholm Rebels – som senare turnerade både i Japan och USA.
Musiken har fortfarande en stor och viktig plats i Mickes vardag, numera som gitarrist
i metalbandet Kharva. Men han arbetar också som lärare på Geijerskolan i Ransäter och undervisar vuxna i samhällsämnen.
Den rebelliska hållningen finns kvar.
– Man måste fråga sig: Vad gör jag, och varför? Om man inte har svar på det är det
dags att förändra. Och protestera.