Text: Börge Nilsson/TEXTRA Foto: Øyvind Lund
Köket är fullt av folk och det rivs och skärs och hackas. Här ska lagas borsjtj och det är Olena Shavanova som leder arbetet.
– Det är hennes recept, säger Svitlana Marenkova.
– Alla regioner har sina egna, berättar Julia Oshega.
En sak är de överens om. En riktig borsjtj måste innehålla fem ingredienser: Kål, morot, lök, potatis och tomat.
Men rödbetor, då? Vi kallar den rysk rödbetssoppa.
– Det får man ha i om man vill, precis som persilja, dill, paprika, vitlök, kött och smetana. Men i östra Ukraina där vi kommer ifrån ingår inte rödbetor, säger Julia.
Soppan inte rysk
Och borsjtj är inte rysk. Rätten är ukrainsk och i högsta grad politisk. När Ryssland hade anfallit Ukraina på alla fronter den 24 februari 2022 begärde Ukraina att borsjtj skulle skrivas in på Unescos lista över akut hotat immateriellt kulturarv. Ansökan behandlades snabbt och den 1 juli 2022 fanns borsjtj på listan som ukrainsk.
Ryssland protesterade. De ryska härskarna vill utplåna Ukraina, den ukrainska kulturen och det ukrainska folket som de kallar för lillryssar. Men Unesco höll emot och konstaterade att maträtten har rötter från Kievriket för tusen år sedan.
– Här i Sverige är jag trött på pizza, men borsjtj, det kan jag äta varenda dag, säger Svitlana.
Hon är före detta rådgivare på den ukrainska pensionsmyndigheten i Petrykivka. Den morgon som Ryssland anföll skulle familjen möta en vän som kom med tåget. Istället blev de tvungna att fly. Nu bor hon i Forshaga med man och tre barn. Män med många barn fick lov att lämna landet. Andra måste stanna kvar och försvara Ukraina mot det ryska anfallskriget.
Stannade länge kvar
Engelskläraren Julia bor sedan några månader i Karlstad men var länge kvar i Dnipro.
– Jag hade jobb och framtidsplaner och tyckte att livet var bra. När kriget kom så trodde jag att det snart skulle gå över, men
nu har jag också kommit hit.
Den helg vi ses är kall både här och i Ukraina. Men där är en och en halv miljon ukrainare utan ström efter att Ryssland terrorbombat elförsörjningen.
Julia berättar hur hon i familjens ortodoxa tradition brukat ta med sig påskmaten till kyrkan för att få den välsignad av prästen. I korgen har de lagt påskbröd, målade kokta ägg, hemgjord korv och sidfläsk, och ställt sig i en lång kö så att prästen kunde stänka heligt vigvatten på maten.
– Sen gick vi hem och lagade påsklunch.
Bröt med patriarken
Nu vill hon inte bli välsignad där. Ortodoxa kyrkan i Ukraina har brutit med den ryskortodoxe patriarken Kirill i Moskva, eftersom han välsignat Putin och hans krig mot Ukraina.
– Det är sorgligt att många väldigt religiösa tror på allt som prästerna i Moskva säger om kriget i Ukraina. Jag litar bara på den ukrainska kyrkan, men försöker också hitta Gud i naturen och be för mig själv, säger Julia.
Ukraina har många religiösa riktningar. Svitlana och hennes familj är baptister.
– Många försöker betona olikheterna, att vi tillhör olika kyrkor, men det bryr vi oss inte om. Vi ser det gemensamma, att vi tror på Gud, försöker göra gott och hjälpa andra. Det räcker långt.
Men utan borsjtj och gudstjänster på ukrainska skulle det ta emot. I skuggan av kriget är tryggheten ständigt hotad av nyheter hemifrån om döda och skadade.
Två år har Svenska kyrkan hållit påskmässa på ukrainska och nu när maten är klar i Kronoparkskyrkan i Karlstad så blir det ekumenisk Taizé-gudstjänst med textläsning på både svenska och ukrainska.
Läser på ukrainska
Att ha en hemkyrka där människor, mat och språk känns hemtamt och där man återkommande träffar sina landsmän, är viktigt i exilen. Nu läser Svitlana och Katja från Zaporizjzja delar av evangeliet på ukrainska tillsammans med prästen Cristoffer Forssander som läser
på svenska.
– Det betyder så mycket för oss att få använda vårt språk i ett sådant sammanhang. Det är som en lättnad, en tillflyktsort, säger Svitlana Marenkova.
Fotnot: Den ukrainska påskgudstjänsten firas den 12 april kl 17.00 i Kronoparkskyrkan.