– Förvånansvärt lite, faktiskt. Och det avgörande är inte vad som står, utan hur det tolkas.
Men Jesper Svartvik föredrar att börja i en annan ände.
– Jag skulle vilja ändra frågan till ”Vad säger Bibeln om homosexuella?” När vi talar om ett ämne som om det vore helt teoretiskt riskerar vi att glömma människorna bakom orden. Men individerna måste alltid finnas med när kristna läser Bibeln.
”Vi måste ta ansvar för våra tolkningar”
Vi möts efter hans föreläsning i Norrstrandskyrkan i Karlstad. Jesper Svartvik har i många år föreläst och skrivit om bibeltolkning, bland annat i boken Bibeltolkningens bakgator där han belyser synen på judar, slavar och homosexuella i historia och nutid.
För Jesper handlar frågan om homosexualitet mindre om enskilda bibelverser – och mer om hur vi väljer att tolka dem.
- Vi måste ta ansvar för våra tolkningar, vi kan inte tolka i tomrum.
Hur tar man ansvar för sin tolkning?
– Vi kan inte bara säga något och sedan bortse från hur det tas emot. Om det jag säger leder till skada, förakt eller hat – då är det något fel på tolkningen. Hur tas mina ord emot av homosexuella? Och hur tas de emot av dem som redan är fientliga? Ger traditionell kristen förkunnelse bränsle till deras bål?
Alltid bidra till försoning
Det är frågor han tycker att de som använder Bibeln i diskussionen om homosexualitet borde ställa sig. Själv hänvisar han till Paulus ord om att de kristna är kallade till försoning mellan människor.
– Antingen kan man säga många ord om försoning, eller så kan man tala så att det bidrar till försoning: Att människor faktiskt förstår varandra och räcker ut en hand.
Hur ser ett sådant språk ut?
– De som berörs behöver vara en del av försoningsprocessen. De människor som vi möter måste finnas med då vi kristna läser och tolkar Bibeln.
I sin forskning visar Jesper Svartvik hur få bibelställen som faktiskt berör homosexualitet – omkring ett dussin texter, beroende på hur man räknar – och hur osäkra många tolkningar är. Han delar in texterna i fem grupper: berättelsen om Sodom, uttryck som ”en kvinnas liggande”, tankar om det ”naturliga” och ”onaturliga”, språkhistoria och sexualetik samt idén om att ett par måste komplettera varandra.
- Vissa bibelverser har fått vingar och flyger in i sammanhang där de åberopas och citeras av människor som i vanliga fall inte läser Bibeln.
– Ordet ”sodomi” myntades för ungefär tusen år sedan och kopplades alltså först då till homosexualitet. Det är, med andra ord, en relativt sen tolkning. Och när man talar om ”onaturligt” menar man ofta egentligen ”ovanligt”. Jag är vänsterhänt – relativt ovanligt, ja, men knappast onaturligt.
Han påminner om att vänsterhänta så sent som på 1960-talet tvingades skriva med höger hand.
Det är ett exempel på hur ”säkra sanningar” kan leda till tvång och skada.
”Inte begränsat till det biologiska”
Att kvinnor och män kompletterar varandra både själsligen och kroppsligen, och att det därför skulle vara mot ”den naturliga ordningen” att två personer av samma kön har en relation vänder han sig bestämt mot.
- Det finns visserligen något vackert i tanken att två personer kan komplettera varandra, men det är ju inte på något vis begränsat till det biologiska. Det är inte kromosomuppsättningarna som avgör om två personer kompletterar varandra.
Men om tolkningarna är tveksamma, varför är frågan om homosexualitet fortfarande laddad bland kristna?
– Därför att det finns en latent homofobi i vår kultur. Argumenten hämtas antingen från bibeltexter, ofta i lågkyrkliga sammanhang, eller från traditionen, som spelar stor roll i högkyrkliga och i en del andra kristna samfund.
Just traditionen, menar Jesper Svartvik, har stor betydelse för tolkningen.
– I den kristna traditionen har det funnits en mycket negativ hållning till homosexuella, precis som den varit negativ till kvinnor i ledande positioner. Då måste vi fråga oss: har traditionen ”a vote or a veto” - har den rösträtt, en rätt att bli hörd, eller har den absolut vetorätt?
Förändring på gång?
Han tycker sig ändå se en förändring.
– Det är förstås svårt att sia om framtiden, men på det stora hela går det i rätt riktning. Språket finns, kunskapen ökar och samtalet förs på fler håll.
Svenska kyrkan är ett av de mest progressiva samfunden i världen när det kommer till synen på homosexuella.
- Även kyrkor som betonar traditionen finner nya vägar, betonar Jesper.
Han hoppas och tror att det går att förändra människor som har fördomar och i sammanhang där det finns stereotyper.
- Först behövs kunskap, vi vet för lite om andra grupper, kunskap kan leda till förståelse. Det betyder inte att man ändrar åsikt men man kan förstå den andre personen och det kan leda till respekt. Kunskap, förståelse och respekt är tre viktiga ord för mig.
Ordet tolerans är han däremot inte lika förtjust i.
- Det har språkligt med börda att göra: ”du är en börda för mig men jag kan tolerera dig”. Jag vill gå i en helt annan riktning, där vi ser att den andra människan är en tillgång. Jag behöver den andre för att förstå mig själv – och jag behöver relatera till min medmänniska för att världen ska bli bättre.