En klok vän som är psykolog sa för en tid sedan apropå den ökande psykiska ohälsan; ”Jag tänker mycket på kanariefåglarna som fanns i gruvorna förr i tiden. De användes för att känna av och varna arbetarna när luften blev för dålig att andas in. När barn, unga och vuxna inte orkar längre idag så är det en signal om ett samhälle där kraven blivit för höga och tempot för snabbt, de blir som dagens kanariefåglar!”
Temat för detta nummer är Existentiell hälsa – ett spännande ämne att fördjupa sig i. Det handlar om vår förmåga att uppleva mening, sammanhang, hopp och inre harmoni. Detta perspektiv, som länge haft en undanskymd plats i Sverige har på senare år lyfts upp på regeringsnivå, och 2024 fick Folkhälsomyndigheten i uppdrag att utveckla arbetet med existentiell hälsa inom folkhälsopolitiken.
Biskopen i Växjö stift, Fredrik Modeus, har länge lyft behovet av att ta den existentiella hälsan på allvar. I samband med Folkhälsomyndighetens rapport i mars förra året var han också kritisk och betonade att psykisk och existentiell hälsa visserligen hänger ihop, men inte är samma sak – och och beskrev det så: ”den existentiella hälsan är mer av en bottenplatta än ännu ett kryss i rutan på ett må bra-schema kolesterol, sömn, kost, dagsljus och meningen med livet”.
Det har han rätt i. För sådant som upplevelse av mening och sammanhang är ingenting man enkelt skaffar eller fixar – men däremot något vi som individer, men framförallt samhälle, kan sträva mot.
Och jag tänker att vi alla kan hjälpas åt att skapa sammanhang som ger mening och hopp. Fråga en ung person om hen vill vara delaktig i en förening, eller att ta initiativ till samtal om livet och det som är viktigt. Ett första steg räcker ibland långt.
Marie Lundström
Redaktör och ansvarig utgivare