Text: Peter Pasalic Östborg, foto: Jocke Lagercrantz
Det råder febril aktivitet. Halva arbetsstyrkan har precis fikat färdigt och ger sig ut på kyrkogården. Lövblåsar, grästrimmers och andra verktyg packas upp på golfbilarna som används för att ta sig fram över alla slingrande promenadstråk. Sommarhalvåret är otroligt intensivt, mellan april och november tredubblas personalstyrkan till runt 30 anställda.
– Det är som två olika arbeten, sommartid och vintertid. Jag tror att alla tycker att det är roligare nu på sommaren, det är mer liv och aktivitet, även om vinterns lugn också har sin charm, berättar Anna Walander, som jobbat på kyrkogården i mer än 30 år och som är vår guide för dagen.
Hon beskriver att yrket är ett helt annat idag än när hon började, det är betydligt mer specialiserat och kräver mer utbildning för att klara av alla maskiner och arbetsmoment nu.
De allra flesta har redan arbetat en eller ett par timmar innan fikarasten. Personalen har flextid mellan klockan sex och åtta på morgonen, och samma sak på eftermiddagen.
– Det är ett väldigt fritt arbete. Frihet under ansvar, vilket jag trivs väldigt bra med. Vi får vara med och påverka och lägga upp arbetet själva ganska mycket. Och den ena dagarna är aldrig den andra lik.
Personalen är uppdelad i arbetslag som hjälps åt, idag har Anna fyra kollegor med sig som arbetar tillsammans.
– Vi får aldrig arbeta ensamma. Vi måste vara minst två, det är en säkerhetsgrej, säger hon.
– Gemenskapen är väldigt fin, och många har jobbat tillsammans här länge. Vi tar hand om varandra och skrattar mycket. Det tror jag är viktigt när vi jobbar mycket med sorg, som är väldigt tungt.
Varannan vecka är det trimning av gräset, och varannan vecka rensas rabatterna, det är de stora arbetsuppgifterna. Runt det ska allt annat fixas. Träd ska beskäras, löv blåsas, gräsmattor vattnas och så vidare. Det finns alltid något att ta tag i på kyrkogården.
– Jag tycker om det där att lösa och fixa det som behövs. Det märks också att det vi gör är väldigt uppskattat. Det är många som stannar till och berättar för oss att de tycker det är fint här. Det är en viktig plats för många, säger Anna.