Text och foto: Anette Persson
Cathrine bor i en lägenhet i Karlstad, hennes man på en gård i Väse. Det är fredag eftermiddag och snart ska hon åka ”ut” till Patrick.Lägenheten är ”hemma”. Tillsammans har de en utflyttad dotter.
HON ÄR SOCIONOM, 58 år och helt ointresserad av praktiska saker. Hon vill inte fixa hemma, inte odla, inte bygga om. Hon vill sjunga i kör, träna och umgås med vänner.
– För Patrick är livskvalitet att inte behöva lämna gårdsplanen på hela helgen, säger Cathrine.
De är olika på många sätt men tycker om varandra och vill dela livet.
De träffades första gången som riktigt unga och hade en kort romans som rann ut i sanden. När de träffades igen tio år senare blev det snabbt allvar.
– Vi gifte oss inom ett år.
Då hade de inte pratat ihop sig om det praktiska.
Patrick jobbade i Norge under veckorna och hade redan sin gård i Väse.
– Det blev aldrig av att vi flyttade ihop, säger Cathrine.
De har fortsatt att ha en lägenhet i stan även om storleken varierat efter behov. När dottern var nyfödd bodde de under en period tillsammans på gården.
Sen dess har Cathrines och dotterns vardag varit i Karlstad. Patrick har åkt lite fram och
tillbaka, alltefter behov.
– Jag skulle bli en väldigt uppgiven människa om jag skulle bo på landet, säger Cathrine.
Lika omöjligt tror hon det skulle vara för Patrick att bo i lägenhet.
– Då hade han förtvinat.
Att par är särbos inte så ovanligt men att inte flytta ihop trots att man har barn tillsammans är ovanligare. Och visst har många undrat.
Lever ni tillsammans, eller…?
– Det gör vi absolut men har valt att inte kompromissa så mycket. Vi låter varandra vara som vi är, säger Cathrine.
Under en period när frågorna kring deras förhållande var många började Cathrine själv ifrågasätta vad de höll på med.
– Då gick vi i terapi. Jag tänkte att vi kanske låste in varandra i den här relationen men där såg vi allt vi faktiskt delade. Det stärkte oss och sen dess har jag aldrig ifrågasatt om vi ska bo ihop.
Vad är bäst med ert sätt att leva?
– Att vi låter varandra komma till sin rätt.
Vad är sämst?
– Att det inte finns något som är självklart. Vi måste hela tiden välja varandra, ska vi ses eller inte? Ekonomiskt har det inneburit att vi inte bor så tjusigt.
När känner du dig ensam?
– Aldrig. Jag känner mig inte övergiven och det finns fler människor än Patrick i mitt liv.
Kan du rekommendera andra att göra som ni?
– Varför inte. Om man har gått i stå men fortfarande gillar varandra.