Under de ödesdigra åren 1710-1711 användes ett område öster om staden som begravningsplats. Området invigdes till pestkyrkogård i februari 1711 och en återinvigning skedde 1834 då koleran härjade i Karlshamn. Nästa gång trakten fick besök av koleran var 1857. Kyrkogården är vackert belägen på en skogssluttning mellan två klippor. Den omgärdas av en gråstensmur med enkla järngrindar åt väster. Bland gravstenarna är den äldsta från 1834. På den norra klippväggen finns en minnestavla av svart granit med inskriften: STILLHET OCH HELGD RÅDE P DENNA HELGADE MARK. UNDER KOLERAEPEDIDEMIERNA ÅREN 1710, 1834 OCH 1857 ANVÄNDES DETTA OMRÅDE TILL BEGRAVNINGSPLATS. Även efter de nämnda åren har begravningar ägt rum på denna kyrkogård, nämligen av anhöriga till dem som avled 1857. Den yngsta gravstenen bär årtalet 1891.
Pestkyrkogården
Boön omtalas tidigast som garnisonskyrkogård i en kunglig resolution 1693, där det bland annat anföres att eftersom stadens kyrkogård är för trång skall soldaterna begravas på gamla skansen, så som det har varit brukligt redan tidigare. Även under den stora farsoten 1711 begravdes många här.
Det är inte bara området innanför muren som använts som begravningsplats. Gravar finns även utanför kyrkogården på Boöns norra del. Väster om kyrkogården finns en gravhäll av kalksten med utplånad inskrift inom oval lagerkrans, denna är möjligen från 1700-talets början. Gravstenen är inhägnad med ett järnstaket från 1800-talet. En liknande gravplats finns nordost om kyrkogården. Denna gravhälls inskrift är helt utplånad, men det syns ett vapen med en sexuddig stjärna överst i ett runt fält, under detta en adlig krona. Även denna sten är troligen från omkring 1700.
På Boöns norra del finns en liten ödekyrkogård, ca 20 x 20 meter, inhägnad med gråstenskallmur. I nordväst finns en grind av smidesjärn. Denna inhägnad kom till 1814 genom Krigskollegiets försorg, själva begravningsplatsen är dock av äldre ursprung. Om detta vittnar bland annat en gravhäll i kalksten till höger om ingången med inskriften ALBRECHT HOLMER ANNO 1700. Holmer var en köpman i Karlshamn som utnämndes till rådman 1658. Till vänster om ingången finns en fragmentarisk gravsten över kommendanten Vilhelm Gustaf Gyllenskepp som dog 1836. Gyllenskepp, född 1784, var premiärlöjtnant vid flottan och kommendant på Karlshamns kastell. I kyrkogårdens mitt finns tre gråstenar utan inskription. I övrigt är gravarna utplånade och övervuxna med vilda träd och buskar.
Boöns kyrkogård
I kyrkogårdens östra del uppfördes 1937-38 ett krematorium med urnmur enligt ritningar av arkitekt Mogens Mogensen. Förrättningsrummet är utformat som ett litet kapell. I koret finns ett litet altare och ovanför det en relief med den välsignande Kristus, utförd i marmorstuck mot förgylld botten av konstnären Gunnar Torhamn. Mellan koret och församlingsrummet finns ett par stora svängportar klädda med masonit. När koret är öppet under jordfästningarna står portarna insvängda mot korets väggar. På insidorna ser man då förgyllda bilder av ungdomen och ålderdomen. När portarna stängs syns på deras yttersidor en målning föreställande Kristi himmelsfärd. Målningarna och relieferna är utförda av Gunnar Torhamn. Byggnaden utvidgades 1952 enligt förslag av arkitekt Mogens Mogensen.
I kyrkogårdens mitt ligger ett begravningskapell uppfört 1912 av fogstruket rött tegel i pseudogotisk stil enligt ritningar av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Interiören är enkel, med öppen takstol, vitkalkade väggar och golv av plansten. På kor- och triumfbågsväggarna finns målningar: stjärnor, lie, timglas och fackla med krans, allt efter konstnären Karl Bergmans förslag 1926.
Vid visitationen 1860 uppmärksammades olämpligheten av att begrava de döda inom stadsområdet och man ville hitta någon lämplig mark att använda som begravningsplats. Först vid 1870-talets slut köpte man ett område strax norr om staden och planterade där träd och häckar. September 1879 invigdes den nya begravningsplatsen, som fick namnet Hvilans kyrkogård. 30 år senare utökades kyrkogården med ett lika stort område och de senaste större utvidgningen skedde under 1970-talet.
Hvilans kyrkogård
Om kyrkogårdens äldsta ingångar vet man endst att de lagades 1707 för att hindra ”Creaturens ingång”. Vid östra ingången finns ett begravningskapell av putsat tegel uppfört 1852 av murmästare B M Rosenborg. När församlingen fick en ny kyrkogård och bisättningskapell 1912 omvandlades det gamla kapellet till materialbod. Tidigare fanns ett bårhus från 1706 som revs 1796. De äldsta gravvårdarna på kyrkogården är från 1800 talets första hälft. Många lövträd planterades 1853, men redan 1705 planterades 17 små lindträd från Lübeck.
Den västra ingången till kyrkogården pryds av präktiga grindar av smidesjärn med namnet MATTIAS CHRISTOFFER och på den södra ingångens grindar hittar vi namnet JACOB CHRISTOFFER. Dessa båda män var handlare bördiga från Ronneby, senare verksamma i Amsterdam. År 1719 donerade Jacob och hans son Mattias 4 000 caroliner till församlingen, vilka användes till kyrkogårdens inhägnad. Grindarna var färdiga 1741 och upphängdes följande år. Östra ingången har stolpar av putsat tegel samt smidda järngrindar från 1852.
År 1690 omgärdades kyrkogården av ett trästaket ”planckewärcket”, men 1703 och åren därefter uppfördes en bogårdsmur med ”wakker zirat afsat i Rappningen”. Av denna mur finns numera ingenting kvar, muren har blivit kompletterad och lagad allt eftersom ny mark införlivats med kyrkogårdsområde. Mest omfattande var dessa arbeten 1724, 1772, 1842, och 1852. Numera omgärdas kyrkogården av en mur, byggd av gråsten och tegel, täckt av puts.
I samband med grundläggningen av den nuvarande kyrkan, Carl Gustafs kyrka, fick staden sin egen kyrkogård i kvarteret Lund söder om kyrkan. 1681 betalades det för att ”graffua up steen på kyrkogården”, en utgift som förekommer senare flera gånger i räkenskaperna. Kyrkogården har fått sin nuvarande utsträckning successivt. En karta från 1720 visar att den nuvarande kyrkogårdens hela östra sida var utlagd till privata tomter, delvis även de södra och västra. Dessa tomter inköptes av församlingen vid olika tidpunkter ända fram till 1870, då det sista huset försvann i kvarteret Lund.
Kyrkogården vid Carl Gustafs kyrka
Under tiden före Karlshamns stads grundläggning användes Asarums kyrkogård även av Bodekulls invånare, och detsamma var fallet under den nygrundade stadens första decennier. Endst några få personer fick sina vilorum under den gamla träkyrkans golv, varifrån år 1706 sex gravstenar flyttades till den nuvarande kyrkan.