Ulf Svenssons nya jobb - kyrkoherde i Rom

Det är endast knappt två månader kvar innan flytten när vi sätter oss med Ulf Svensson på en restaurang i Jönköping. Knappt två månader innan han lämnar han snöslasket bakom sig och blir kyrkoherde för Svenska kyrkan i Rom. Den eviga staden i landet som har legat honom varmt om hjärtat i flera decennier.

-          Jag har varit Italofil i 40 år i allt från motorcyklar till historia, mat och fotboll, säger han och ler.

Italien har varit vägvisande för honom i livet på ett djupare plan med, men det återkommer vi till. Till att börja med kan det vara bra att få en viss bakgrund kring Ulfs gärning inom det kyrkliga.

Efter fem år som yrkesofficer efter lumpen sökte sig Ulf Svensson till den väg som han inom sig visste var menad för honom – att få jobba med det andliga. Han utbildade sig till pastor och ordinerades en inom Alliansmissionen. Han skulle bli pastorstjänsten trogen i 18 år.

Men under de sista åren kände han att han började glida ifrån frikyrkan. Han och frun började då en gradvis vandring mot Svenska kyrkan. För att fullborda den andliga flytten läste han ytterligare fem år för att bli präst och 2014 blev han prästvigd.

Allt gott, kan man tänka sig. Men nej. Livet skulle pröva honom på det allra hårdaste av sätt. Endast 47 år gammal dog Ulfs fru, Eveline i plötslig hjärtdöd. Allt blev mörkt.

-          Det var så overkligt. Från fullt frisk och full av liv till att dö, bokstavligen i steget. Det går inte att beskriva och det blev en svår turbulent period, säger han.

Det var här Rom blev vägvisande på ett nästan mystiskt sätt. En tid efter dödsfallet blev Ulf sjukskriven, och ett halvår i den sjukskrivningen så tänkte han att han skulle göra en resa ner till Rom för att få göra något han själv ville.

I Rom vandrade han i timmar och när han vilade sig på sitt rum i Birgittahemmet så ringde telefonen.

-          De ringde och frågade om jag ville ta ansvar för Svenska kyrkans grundkurs i Vadstena. Där låg jag, i Brigittahemmet med heliga Birgitta på väggen och fick det erbjudande att få arbeta i Birgittas Vadstena. Det tackar man inte nej till, säger han.

Tjänsten öppnade med tiden upp dörrar och var vägledande där han är idag, verksam som präst med särskilt ansvar för vuxenundervisningen i Jönköpings församling.

-          Jag kom ihåg när jag i min pastorsutbildning på 90-talet stod vid Allianskyrkan på öster och tittade mot Kristine och tänkte: ’Tänk om jag någon gång skulle arbeta där’. Om jag skulle göra det skulle jag bo i en lägenhet i huset intill’ och visste inte då att det var kyrkoförvaltningens hus där han nu alltså har sitt kontor.

Men nu ska han alltså vidare till nästa kall. Tjänsten som kyrkoherde i Rom och Italien har varit öppen innan, men då passade det inte Ulf. Nu föll dock alla bitarna på plats med familj, boendesituation och annat. Han har fått tjänsten och är på väg. Glad, men inte nervös. 

-          Inte alls. Det måste vara något fel på mig, för jag kan noja jättemycket över något jag sagt i predikan och tänker väldigt mycket på vad folk kan tänka och tycka, men att flytta till Italien känns hur lugnt som helst, säger han.

Och hur kommer vardagen se ut för honom där nere? Ulf säger att han kommer spendera mycket tid att bibehålla och utveckla det ekumeniska samarbetet som redan finns i Rom med bland annat den Katolska och Anglikanska kyrkan, samt sätta sig in de övriga rollerna som ämbetet kräver, så som kontakt med den svenska ambassaden och så vidare.

Han säger att han ser fram emot att bli en herde för församlingen där nere och att fortsätta utveckla arbetet kring pilgrimer som kommer till Rom.

-          Vi har en fin församling på ungefär 200 medlemmar där nere, varav runt 50 är mer aktiva som jag ser fram emot att leda i gudstjänst och annat. Vi kommer fortsätta ha öppet hus på onsdagar som inleds med en mässa, öppen förskola på lördagar i Lukasgården. Katarinakapellet under Birgittahuset vid Piazza Farnese är vårt eget kapell, där vi firar kvällsmässa på torsdagar och högmässa på söndagar.

Men även om han säger att han mest ser fram emot att komma in i den dagliga rutinen, så finns det ändå något äventyrligt och romantiskt som pirar i hans ögon när han pratar om Rom.

- Församlingshemmet ligger inte så centralt, så det är väl det dåliga. Men det är inte så långt att gå, och då får man ta vägen genom Villa Borghese och trädgården där. Tänk att få ha det som ett dagligt promenadstråk säger han.

Avslutningsvis. Trots att det är Italien som lockar så säger han att det inte har varit ett helt lätt beslut. Han ser Jönköping som sin hemmaplan nu, och han tycker det är viktigt att poängtera att han inte lämnar det för något annat. Snarare är det ett kall som han svarar på ett slag. Det ska symboliseras genom att han kommer sändas dit av kyrkoherden i en mässa i februari.

- I högmässan i Sofiakyrkan den 22 februari kommer kyrkoherde Ann Aldén att be för mig och i det sända mig till Rom. Jag vill ju ha kvar min koppling till Jönköping och församlingen här och det är ju här jag har min hemmabas, och tre av mina fyra barn. Därför tycker jag det är en fin symbolhandling från kyrkan, säger han.

Text: Jonas Almkvist