Lyssna

"Tojje" om sina 40 år som präst

Torgny Wirén berättade om sitt liv, sina erfarenheter som präst och sitt författarskap under ett frukostmöte i Ekhagskyrkan. - Prästämbetet har öppnat så många dörrar.

Under lördagen, precis innan stormen Amy började härja över Jönköping träffades flera personer inne i församlingssalen inne på Ekhagskyrkan för att avnjuta en uppdukat frukost, umgås, men kanske framför allt för att lyssna på Torgny ”Tojje” Wirén, som hade blivit inbjuden för att prata om sina 40 år som präst i Svenska kyrkan. 

Torgny Wirén bjöd på flera anekdoter från sitt liv inom prästerskapet, både roliga och sorgstänkta. Han säger att han är alltid har varit tacksam för styrkan som ämbetet innehar. Hur många dörrar den har öppnat och hur många människor den har låtit honom träffa. 

Prästen ombeds hålla ett tal inför skolavslutningarna i rollen som skolpräst. Prästen får göra hembesök innan dop, vigsel och begravningar. Dörrarna på Ryhov är strikt stängda för allmänheten efter kontorstid, men öppnas för prästen om denne är ombedd att komma dit.

Han berättade också om en liten bönbok han har där han fyller i namnet på alla de personer han haft förmånen att döpa, konfirmera, viga och begrava. En bok som har fyllts på med väldigt många namn genom åren. Han säger att det vilar något fint över alla de namn i bönboken.

- Det var min handledare under prästutbildningar som sa att han hade en bönbok där han skrivit upp alla personer som han döpt, konfirmerat, vigt och begravt. Han läste såklart inte alla de namnen för jämnan, men han bad om välsignelse över dem och jag tyckte det var något fint över det. Jag bestämde mig att jag ville göra något liknande, säger han efter föreläsningen.

Den måste börja bli välfylld för dig nu. Vad gör boken med dig?

- Det skänker mig både en ödmjukhet och en tacksamhet. Tacksamhet över alla de människor jag träffat under åren. Både i glädjande sammanhang men också i smärta och sorg, säger han. 

Vad har har varit din viktigaste uppgift under ditt liv som präst?

- Tidigt kände jag att det jag tycker är roligast och viktigast är att få människor att leva och växa. Att kanske kunna ge dem redskap för livet. Det känner jag har varit min kallelse och min uppgift, säger han.

Att få prata inför en grupp människor om sin karriär är inget ”Tojje” gjort innan, men han säger att det var en rolig uppgift som gav honom tid till reflektion. 

- Man fick fundera lite på vad man ha varit med om, och det händer ju något när man försöker klä det i ord. Det var riktigt roligt och det var en härlig stämning där samt en jättegod frukost, säger han.