”Söndagstoner” fyller 10 år

Det är många som vet det redan. Att om man vill få en stund av stillhet i en kyrka och samtidigt avnjuta musik av högsta klass, så är det få saker som slår Söndagstoner i Kristine kyrka.  

2016 sjösatte organist Fredrik Sjöblom konceptet och nu, vårterminen 2026 är det alltså dags för ett tioårsjubileum med söndagstoner. Fyra söndagar under vårterminen bjuder han in till att få sitta ett tag och bara lyssna. 

- Det var från början menat att vara en konsertserie som skulle locka vanliga människor. Jag vill att det ska vara lite blandning för de som kommer. De som vill ha Bach ska få det. Det som vill ha lite modernare toner ska få det med, säger han och fortsätter: 

- Jag brukar alltid också göra en improvisation där jag får dra en lapp från en skål där besökarna har lagt sina förslag. Det är med skräckblandad förtjusning, men det brukar gå bra att landa melodierna som är där. 

Vi var på plats i Kristine kyrka under höstterminens avslutning för Söndagstoner vid den andra advent i fjol. I salen satt runt 150 människor och lyssnade. Det speciella här var att när man i smyg tittade runt på åhörarna i salen satt det stora flertalet av dem och blundande, som om de lät sig komma till ro via musiken. Fredrik Sjöblom säger att det är just den känslan han vill förmedla med Söndagstoner. 

- Det är lite exklusivt att bara få sitta och lyssna. Det är något gott i det. Att få hitta in till kyrkan. Jag slås ofta av det när jag sitter här i kyrkan och övar. Att människor kommer och är här en stund. Vissa tänder ljus. Vissa sätter sig ner och låter sig tröstas av tonerna. Det är väldigt gott att kyrkan får bli det öppna rummet. Det vilar något stort i det och det behöver inte vara mer avancerat än så säger han. 

Känner du då att musiken blir något större än bara musik?

- Ja. Musiken är en helande kraft och kan ge glädje. Som kyrkomusiker så bär ju musiken också fram texterna och budskapet vi har här i kyrkan, säger han. 

Hur kom Fredrik Sjöblom själv in på musiken? Han växte upp i Järpås utanför Lidköping med en pappa som var kantor i församlingen där. Således är det lätt att tänka att vägen direkt var utstakad, men Fredrik ville annat. Pappan jobbade ofta kvällar och helger och det var inte ett liv som Fredrik ville ha. Men musiken hade han i sig. Han gick musiklinjen i Jönköping på gymnasiet och vickade lite som kyrkomusiker under gymnasiet.

 - Men jag kom ihåg hur svårt det var att spela på orgeln och lära sig psalmerna, säger han.

Efter studierna blev han musiklärare och jobbade som det, men kyrkan började locka honom tillbaka.

- Så jag tog en kantorsexamen en sommar och det var som att komma hem igen. Efter att ha varit musiklärare i skolan så var det något annat att jobba med barn som faktiskt var där för att de ville vara det, säger han. 

Efter fyra års ytterligare studier på musikhögskolan i Göteborg var han färdig organist och det är där han är nu. 

Fredrik sätter sig vid den stora orgeln uppe på läktaren i Kristine kyrka och ska visa hur den fungerar. Det är något visst med att bevittna en bra musiker spela på sitt instrument. Harmonin som uppstår mellan människa och objekt som ska mynna ut i musik.  Fredrik låter fingrarna dansa vant mellan tangenterna på klaviaturen medan han visar vad de olika reglagen gör på orgeln. Musiken rinner ut likt ett vattendrag utan några hinder. 

- Koordinationen är det svåraste att lära sig. Det finns övningar där man ska klappa sig på magen med ena handen medan den andra ska röra sig upp och ner. För många är det jättesvårt att göra, men man måste lära sig att separera armarna så de kan göra två olika saker samtidigt. Jag brukar säga att vi organister nog är rätt bra på att flyga helikopter, säger han. 

Vad är det med orgeln som lockar så?

- Orgeln är så rolig att spela på för att den kan täcka hela musikhistorien och är man duktig på den så blir man ganska händig på all möjlig musik, säger han. 

Söndagstoner fyller tio år i år. Är det något du ska förändra?

- Jag tror jag behåller det inslagna konceptet. Jag har fått förslag att man ska köra på ett visst tema och så, men jag gillar blandningen. Och så gillar jag improvisationerna. En gång fick jag en lapp där det stod Amazing Grace på. Det var någon som sa till mig efteråt att han trodde det skulle bli platt och att man inte kunde göra något speciellt en så enkel melodi. Men det gäller att smycka ut och disponera melodin så kan man få liv i allt. Precis som med ett tal gäller det att ha en tydlig början, mitt och slut, säger han.