Nu är en dag framliden

Hans Kennemark skriver om verket:

”Frågorna om vår existens kan få oss att känna oss oändligt ensamma eller oändligt älskade eller kanske något däremellan.

I Nu är en dag framliden får vi följa livet – baklänges. Från sorgen via en gammal persons rop i kyriet till ett barn som föds in i livet.”

”En av mässans satser handlar om barnen och Mästaren. Grundattityden hos ett barn är dess tro på kärleken. Ett litet barn tänker aldrig på att det skall behöva förtjäna föräldrarnas kärlek eftersom kärleken bara finns där. Barnet lever i den självklara kärleken. Sorgen i vår värld kommer kanske av att människan inte längre tror att hon är älskad?”

”Tonspråket hämtar här sin form från låten och visan, för mig självklara redskap. Låten har i tradition använts till alla livets högtider. Orden är Alf Hambes. Alfs texter har förmågan att bryta igenom och beröra på flera nivåer samtidigt.

Man kan se alltsammans som redskap till för att användas precis när som helst. Alltså inte bara när man traditionellt framför ett requiem. Nej, detta är redskap ämnade för alla årstider – ljusa och mörka och när vi firar mässan Nu är en dag framliden.”

Hans Kennemark