– Det gör lite ont i bröstet. Min man gick bort för två och ett halvt år sedan. Vi var tillsammans i 65 år, gifta i 60, säger Britt Larsson på frågan om vad Allhelgonahelgen betyder.
Hon besöker graven för sin man och sina föräldrar denna helg på Dunkehalla kyrkogård och passar också på att bli serverad kaffe och bulle av kyrkogårdsarbetare Sandra Jerkeblad.
Även om ett kyrkogårdsbesök är tradition för henne och många andra denna helg, så är hon en flitig besökare.
– Varje lördag i samband med torget. Jag växte upp på Bymarken, sedan flyttade vi till Huskvarna där min pappa drev Gustafs konditiori i 37 år. Men jag och min man flyttade från Huskvarna till Kålgården för åtta år sedan, berättar hon.
På Dunkehalla kyrkogård tände Jan och Marie-Louise Lindqvist från Mölndal ljus på hennes föräldrars grav.
– Tänk jag bodde granne med kyrkogården här när jag växte upp. Den ser ungefär likadan ut även idag. Vi åker hit varje år och visst tänker man lite extra en sådan här dag på de som lämnat oss, säger Marie Louise, vars pappa arbetade på Svenska Tändsticksaktiebolaget under dess storhetstid.
På Slottskyrkogården i centrala Jönköping var Gunvor Nygren en av många besökare. Efter att ha tänt ljus på sin mans grav blev det fika, serverad av arbetsledare Magnus Angrén.
– Min man växte upp intill Idrottshuset och var mycket aktiv där. Det är klart att jag ska ligga här, brukade han säga om Slottskyrkogården, berättar Gunvor.
Maken Hans dog 2023, 80 år gammal, efter ett aktivt idrottsliv och yrkesliv som vaktmästare på Korteboskolan.
Trots att Slottskyrkogården just nu är en byggarbetsplats var besökstrycket under helgen stort.
– Det fungerar fint och byggnationen kommer att bli bra, säger arbetsledare Magnus Angrén och syftar på de lokaler som just nu byggs för medarbetare och maskiner.
Allhelgonaafton invigdes ett helt nytt kvarter på Östra kyrkogården med 334 askgravplatser.
Samtidigt strömmade människor in på kyrkogården för att besöka gravar. Karin Enerbäck och dottern Hanna krattade löv på sin släktgrav.
– Här ligger bland andra min pappa, hans syster, en svåger och farmor och farfar, och min farfars föräldrar, berättar Karin, som själv är född i Falköping och bosatt i Lidköping sedan många år där hon är präst i Lidköpings församling.
Hon konstaterar att det blir regelbundna besök till Jönköping, där bland andra yngsta dottern Hanna bor.
– Den här kyrkogården är så fin. Centralt placerad, med järnväg och rondeller, men ändå en sådan oas. Kyrkogården är en plats för att minnas, men också en plats för rekreation, tycker hon.
Askgravplatser, med urnsättning på en specifik plats, med skylt med man och födelse- och dödsdatum, blir allt vanligare.
Ljungarums kyrkogård har just byggt ut med tio nya platser till de befintliga.
Kyrkogårdsarbetare Karin Henttu stod tillsammans med sonen Viktor Alpinen-Henttu och serverade fika, svarade på frågor och visade besökare tillrätta:
– Jättetrevligt att arbeta en sådan här dag. Man har tid att prata med besökarna och får frågor om allt ifrån planteringar till stentvätt och förgyllningar. Väldigt uppskattat, säger hon.
Under helgen hölls också en rad andakter och gudstjänster.
I Slottskapellet höll diakon Susanne Svanberg och organist Edward Eklöf i andakten, där Susanne Svanberg reflekterade över de människor som lämnat oss och våra tankar om dem. I Östra kapellet var det organist Fredrik Sjöblom och prästen Ulf Svensson som höll i andakten. Ulf Svensson talade om kyrkans tro på en uppstånden Jesus, men också om sin egen upptäckt av tro som ung. I Skogskapellet var det prästen Magnus Pettersson som höll i musikgudstjänst med hjälp av Gräshagens kyrkokör under ledning av Valentina Viktorovitch.
MIKAEL BERGSTRÖM