Ett besök i barnen och ungdomarnas kyrkovärld

Att berätta om hela kyrkans ungdomsverksamhet i en text likt denna skulle vara ett omöjligt uppdrag. Andelen aktiviteter, grupper och körer är helt enkelt för många och därför får man vackert nöja sig med några nedslag för att försöka gestalta det, och det är just det vi ska göra.

Vi börjar med ett besök i Ljungarum. Det är måndag eftermiddag och tidig höst i luften. Här finns en av Jönköpings församlings tio barnkörer, ”Aqua” för barn mellan nio till tolv år. När barnen springer in i den stora salen där de ska repetera inför en tacksägelsegudstjänst så är det med det med leenden och skratt. Det här är en lokal de känner till och de vet att en rolig stund väntar dem.

Och det är ingen tvekan kring att de har de kul. Utöver sång och koreograferad dans så finns det också utrymme för lek. För dagen kör de en form av ”hela havet stormar” där barnen så fort som möjligt ska göra någon speciell pose så snart musiken stannar. Det blir ett härligt kaos och många skratt.

- Det roligaste med att leda en barnkör är att de är så kreativa. De är orädda, nyfikna och sprider så mycket glädje, säger Maria Svaninger Anefur som är en av två ledare för Aqua.

Hon får medhåll av Nellie Engdahl, trainee hos Svenska Kyrkan som också leder kören.

-          Det är så fint att få se det där stolta leendet hos dem när de har vågat att sjunga solo. Och att få sprida vidare glädjen till hela församlingen när vi väl uppträder säger hon.

Efter sången och leken är det dags för andakt och barnen samlas kring ett levande ljus på golvet. Om det var ett härligt kaos innan så sänker sig nu ett lugn över lokalen och barnen får landa lite innan de ska springa hem eller hämtas av föräldrar.

För de som händelsevis inte är barn längre och som kanske inte gillar att sjunga så finns det också andra sätt att hitta en aktivitet i kyrkan. Vi rör oss från Ljungarum och besöker Ekhagskyrkan på den motsatta delen av staden. Det är torsdagskväll och mörkret har lagt sig. Ett kallt ogästvänligt regn har dragit in.

Men i kyrkans upplysta lokaler är det varmt och välkomnande. Här håller Sofie Strålin och Lena Bok som bäst på att förbereda inför att ett gäng tonåringar i ska komma och ha veckans ”häng” i gruppen ”Tonår”.

Ledarna samtalar med de som har anlänt tidigt samtidigt som de förbereder köket för fikat senare.

- Nu kanske du förstår varför jag säger att det här är världens bästa jobb, säger Lena Bok i förbifarten på kommentaren att det verkar mysigt att få hänga lite lugnt med ungdomarna på torsdagskvällen.

Sofie Strålin, som tar emot barnen inne i samlingsrummet där de snackar lite om hur dagen har varit innan de bockar av vilka som är där, fyller i.

-          Det är en väldigt trevlig grupp med trevliga ungdomar som får en chans att umgås med lite andra jämnåriga som de kanske normalt inte hänger med i skolan. De är glada och positiva och vill gärna skämta och hitta på roligheter, säger hon.

Varför är det viktigt med sådana här grupper? 

-          Det finns så många olika typer av aktiviteter för barn så som sport och annat, och vi vill vara ett komplement till det. Vi erbjuder ett avslappnat tillfälle att bara få hänga. Sen är det såklart viktigt att få in kyrkans budskap i det hela med, så vi avslutar alltid med andakt.

När ungdomarna har samlats och fått landa lite så går alla och tvättar sina händer för att sen mötas i köket. För dagen ska de göra lite varma mackor till fikat och de delar upp arbetsuppgifterna i köket mellan varandra. När de är klara sätter de sig i den stora salen för att smaska upp läckerheterna. Flera av dem har varit med i kyrkans grupper sedan de var små barn och de säger att de är glada att det finns.

- Det är mysigt här och det är skönt att ha något att göra så man inte bara drar omkring hemma, säger Isabell Kristiansson som sitter med Tove Englund vid ett bord och äter.

Hon får medhåll av de andra kring bordet. Alla verkar trivas och de pratar med varandra. De pratar om kompisar, hur det har varit i skolan och om läxor de ska göra. När de är klara springer de glatt in och går in till pysselrummet där de för dagen ska måla. Temat är tacksamhet.

”Vad är jag tacksam för? Min familj kanske? Jag ritar det”, säger en runt bordet, medan en annan säger ”Jag är tacksam för Herbert” och tittar upp mot Herbert Norgren som är en av deltagarna i gruppen. Han svarar med ett skratt”.

Vi lämnar ungdomarna där de sitter djupt försjunkna i sitt målande. Efter väntar andakt innan torsdagshänget har nått sitt slut. Sen väntar en ny vecka innan de ånyo får samlas igen i kyrkans värld.