Bymarkskyrkan fyllde 90 år

Den lilla vita kyrkan mitt i hjärtat av Bymarken slog för första gången upp sina dörrar för allmänheten 1935. Från början var det tänkt att det skulle vara ett församlingshem, men när biskopen invigde det så gjorde han det med ritualen för en kyrka.  

Ett bra beslut skulle det visa sig. Församlingen kring Bymarkskyrkan har alltid har varit stark och aktiv och är det än i dag. I slutet på 80-talet var den så stark att de aktiva övervägde att bryta sig loss från Jönköpings västra församling och bilda församlingen Victoria som då skulle komplettera de redan befintliga församlingarna Kristine och Sofia.

Ovanstående information är hämtad från ett tal av Bo Pettersson, som hölls efter helgens gudstjänst i kyrkan. Men då har vi hoppat framåt i tiden. Låt oss början från början:

Klockan var strax efter 10 på söndagsförmiddagen när Bymarkskyrkans klockor slog för att förkunna att gudstjänsten skulle börja, och således att 90-årsfirandet kunde dra i gång. Den lilla kyrkan var fylld till sista bänk av besökare. Självaste biskopen i Växjö stift, Fredrik Modéus var på plats och bland annat gav välsignelsen. Gudstjänsten leddes av kyrkoherde Ann Aldén och även prästen Tore Karlsson samt diakonen Stina Dittschlag var närvarande.

Utöver detta så fylldes salen av musik från en barnkör bestående av Sonja Freidlitz, Mirjam Wallander, Maja Sandwall och Vega Hultman. Solosång framfördes av Molly Geiron och för en mäktig uppbackning stod Bymarkskyrkans kör för.

Vad gäller biskopen Fredrik Modéus så var han glad över att få vara med om jubileet i det som faktiskt var hans barndoms kyrka.

-          På 60- och 70-talet så släpade mina föräldrar hit mig, även om jag då hellre ville gå till fotbollsplan i motsatt riktning. Så jag stod och stampade och var arg minns jag. Men det var då. Sen förändrades bilden av vad den här kyrkan betydde för mig och man blev en del av den härliga gemenskapen här, sa han i ett tal efter gudstjänsten. Han berättade sen också hur han innan söndagens gudstjänst, när han bytte om biskopskläderna hittade en attiralj i ett kassaskåp i sakristian som hade stått där sedan han var liten. Han tog en bild och skickade det till sin bror, ärkebiskop Martin Modéus och skrev ”barndom!”. Ärkebiskopen fattade direkt galoppen och skrev tillbaka ”Hälsa Bymarkskyrkan”.

Efter gudstjänsten bjöds de som närvarade på smörgårdstårta, kaffe samt en dessert. Alla hade sin speciella relation till Bymarkskyrkan och delade den över borden. Vid det första bordet i församlingssalen satt Torsten och Else-Britt Annmo. De har bott i området länge, men har bara tidigare besökt kyrkan sporadiskt. De senaste månaderna dock har de lockats hit allt mer.

-          Det är gemenskapen här som är det fina, säger Else-Britt Annmo, och får medhåll av Torsten.

-          Otvungen gemenskap. Man får komma som man är, säger han.

Trots sina 90 år så lockade kyrkan också unga till firandet. Utöver barn som lekte bland ballonger och i lekrum så fanns också tre representanter för kyrkans unga vuxna-grupp. De säger att kyrkan har kommit att spela en viktig roll i deras liv.

-          Gemenskapen här är så viktig. Vi kan vara 15 personer på våra gruppträffar, och det är ju inte ofta man lyckas skrapa ihop så många när man hänger privat. Här kan man bara hänga och prata och alla är så glada, säger Vidar Isfall och Herman Bengtsson.

Med sig har de också Molly Geiron som tidigare sjöng solo under gudstjänsten. En prestation hon säger att hon var nöjd med.

-          Jag älskar att sjunga. Jag valde låten själv. Den heter ”Lär mig att älska” och för mig är den kopplad till många fina minnen, säger hon.

Vad gör Bymarkskyrkan speciell för dig? 

-          Gemenskapen, och att få dela sin tro med andra. Det är viktigt för mig, säger hon.