Hej alla församlingsbor,
Ja visst är det en konstig tid nu? På kort tid har mycket i våra liv förändrats, medan en del, är precis som det brukar. När många arbetar hemifrån och verksamheter ställs in, pågår vårvintern som allra bäst. När vi ska handla ser vi tomma hyllor och varor som aldrig brukar vara slut – är det. Vi får fundera en gång extra på om vi ska baka upp jästen till bullar eller om det är bättre att baka till bröd. Vi undrar vad som kommer att hända med alla arbeten, med Sveriges ekonomi och den allmänna folkhälsan? Frågorna är många och oron är stor, vad av allt som sägs går det att luta sig mot, vem har rätt – när alla länder gör olika?
Att känna oro inför vad som pågår nu är en naturlig reaktion på en onaturlig händelse, för ingen kunde föreställa sig att detta skulle hända – det fanns inte med på vår lista över tänkbara scenarion. Att söka svar och sammanhang är mänskligt och just nu finns inga svar på när allt blir som vanligt igen eller på när faran är över.
Jag tänker två saker som jag lutar mig mot, som jag vill dela och som jag hoppas kan göra något för dig också. Det första är att det finns ett större sammanhang som är osynligt och beständigt, kännbart och kraftfullt och det är den kristna världsvida gemenskapen, Guds fäste på jorden. Den finns, den bär och den ber för dig, för oss. Det andra jag tänker, är att Gud inte skapar meningslöshet. Det finns en mening, det finns ett hopp – ett större syfte och även om vi inte ser det eller förstår det, måste vi våga tro det.
Tvätta händerna och följ de råd som Folkhälsomyndigheten ger, det är livsviktigt. Och be, hoppas och tro.
Med önskan om Guds rika välsignelse
Elena, prästkandidat