Den 17 januari ska jag prästvigas för Luleå stift, 8,5 år efter att jag började läsa till teolog vid Umeå universitet år 2012. Läsa till präst är sannerligen inte lätt eller fort gjort. Just nu befinner jag mig vid mitt pastoralteologiska slutår vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Uppsala, där jag får lära mig dop, begravning, nattvard och vigsel. I skrivande stund har vi utbildning på distans, till följd av Corona. Och det fungerar utmärkt.
Vi är 14 blivande präster i min klass, som kallas PV (präst, vårtermin). Vi kommer från olika stift och det är bara jag i min klass från Luleå stift. De allra flesta kommer från Stockholm och Strängnäs stift. Våra lärare är till majoritet präster som arbetat länge i Svenska kyrkan och är duktiga på de ämnen de undervisar oss i. Alldeles intill skolan ligger Kyrkokansliet, Svenska kyrkan på nationell nivå och Uppsala domkyrka.
På skolan läser också blivande diakoner, pedagoger och kyrkomusiker. Även de som inte kommit lika långt i sin prästutbildning och läser en förberedande termin inför slutår, som kallas PG (pastoralteologisk grundkurs). Vi totalt många elever och det kan vara lite rörigt när alla ska ha undervisning ihop eller fira gudstjänst.
Har man tagit sig till SKUI, som skolan kallas i folkmun, vet man att man kommit långt och att man kan börja planera inför sin prästvigning. Samtidigt som det är otroligt skönt att veta, att skolan snart är över – har tiden sen jag började studera gått fort och naturligtvis reflekterar jag mycket över det.
Efter avlagd prästexamen och vigning ska jag placeras i Jokkmokks församling, vilket jag längtar efter och ser fram emot! Det ska bli så roligt!
Fram till dess kommer jag in då och då och leder gudstjänster och arbetar såklart i sommar. Vill du ställa en fråga eller undrar du något, mejla mig! Har du förslag på vad jag ska ordna och göra som präst i församlingen, berätta!
Min mejladress är: elena.veraja@svenskakyrkan.se
Allt gott
Elena