Firandet av kyrkoårets stora helger har under århundradenas lopp formats i en yster dans, där kyrkoårets ritualer mött bondårets praktiska anpassningar till årstiderna. I mixen finns också förkristna föreställningar och allt fler kommersiella inslag. Därför ägnar vi oss glatt åt märkligt beteende utan att begripa varför.
Ståuppkomikern Johan Glans har sammanfattat det genom att låta en tänkt företrädare för kyrkan be en reklambyrå komma på sätt att hålla påskens minne av frälsarens död och återuppståndelse levande. Han får svaret: ”Kycklingar! Vi ska ha massor av kycklingar, och hönsfjädrar som vi sätter i kvistar. Och ägg, det ska handla till 90 procent om ägg! Barnen kan måla dem i kulörta färger. Och så ska vi ha en hare! Det är en lurig jävel. Han gömmer äggen – så får barnen leta. Och så kan du klä ut barnen till kärringar, så kan de gå ut på stan och be om godis.” Hur i allsin dar har det blivit så här?
Påsken är ursprungligen en judisk högtid
Vi började fira påsk till minnet av uttåget ur Egypten då folket befrias från slaveri. Den firade också Jesus med sina lärjungar, men med egna tillägg som skapade den kristna påsken.
– När han säger ”Denna kalk är det nya förbundet” inbegriper han alla i världen, inte bara judarna. Han erbjuder människorna befrielse från ett inre slaveri, säger Jonas Eek, präst och teologie doktor i religionspsykologi.
– Även om påsken förändrats finns grunden kvar i nattvarden. Varje söndag är en påskdag, varje mässa en påminnelse.
Börjar med Palmsöndagen
Påsken kan sägas börja med Palmsöndagen, till minne av Jesus ankomst till Jerusalem. Men lika gärna kan man säga att den startar med Fastlagssöndagen, som inleder fastan 40 dagar före påsk. Efter denna långa lågaffektiva upptakt ökas intensiteten med Stilla veckan från Palmsöndagen för att kulminera i Påskdagens klimax.
– De tre söndagarna definierar påsken, med stigande spänning. En trestegsraket som lyfter i de dramatiska påskdagarna, med torsdagens måltid och Judaskyss, fredagens död på korset, söndagens återuppståndelse och måndagen då Jesus återser sina vänner, säger Jonas Eek,
Denna historia väckte säkert anklang hos bönder i forna tider, men var ändå svår att översätta till deras liv. Ganska snart började Bibelns budskap kompletteras med andra berättelser, förklarar Tommy Kuusela, som är doktor i religionshistoria och arkivarie på Institutet för språk och folkminnen, Isof, i Uppsala.
– Bondesamhället byggde på muntlig tradition, där man hörde vad de gamla berättade. Det kyrkliga finns med i grunden, men budskapen har vävts ihop med andra tankar. Man tänkte att Jesus försvagades på korset och hans makt i världen minskade. Det gav mer plats åt djävulen och hans anhang, som häxor, troll och andra naturväsen.
Onda makter och häxor
De onda makterna ansågs vara extra farliga i tider av sorg, särskilt på skärtorsdagen. Man riskerade att falla offer för häxors trolldom. De kunde till exempel bygga en bjära, som tjuvmjölkade korna, genom att blanda blod och vissa föremål medan häxan rabblade magiska formler.
Men man kunde skydda sig med järn, som en kniv på tröskeln, eller måla tjärkors på ladugården. Kodynga på dörrar och väggar funkade också. Man kunde även ställa sig på tröskeln i ottan och ropa högt, så minskade risken att man skulle hemsökas av väsen. Även eld skyddade, och därför tändes påskeldar.
I boken Påskhögtiden från 1920 av Louise Hagberg beskrivs: ”Trollkärringarna brukade också, trodde man, om påsken sätta sig på skorstenskransen, och för att mota bort dem gjorde man då upp eld; man tog en gammal skosula av näver, svavel, tjära och svinhår och tände på, så att det rökte ordentligt innan spjället sköts upp.”
Påsken och ägg
Att påsken förknippas med ägg beror på att hönorna började värpa igen efter vintern. Däremot är haren ett senare tillskott.
– Den kom in i början av 1900-talet från Tyskland, där det fanns en tradition av olika djur som värper ägg. En tupp var vanligt. Det uppkom lekar i högreståndsmiljöer, där man gömde ägg i herrgårdarna. Det kom till Sverige som motiv på påskkort, men då ersattes tuppen av en hare, säger Tommy Kuusela.
En av kyrkans framgångsfaktorer har varit att kristliga högtider tagit fasta på äldre traditioner och format om dem. I det fornnordiska samhället firade man kvartalsvis, vid övergångarna mellan årstider. Påsken knöts till det gamla vårblotet, men man bytte ut innehållet. Helgerna fortsätter att förändras, i pyttesmå steg. Globalisering och invandring har lett till att vi sätter nya saker på påskbordet, att sillen får ny kryddning och liknande. Men den stora förändringen är att godistiggandet snart har flyttats helt och hållet till halloween, som för de unga ersätter allhegonafirandet.
Jonas Eek välkomnar nya inslag, men är samtidigt rädd att något går förlorat:
– Nu är Stilla veckan inte alls stilla längre. Man gör allt det vanliga på långfredagen, går och handlar, checkar in på nätbanken, går på gym. Men vad händer när alla dagar är lika? Livet blir riktningslöst. Jag tror det är en del av förklaringen till att folk blir utmattade, säger han.
– Det är toppen att det inte längre är sorgemusik i radio på långfredagen. Men samtidigt var helgerna längre förr, då hade man tredjedag påsk och jul. Det var ett välkommet avbrott som vi saknar nu.
Har du koll på påskens dagar?
Skärtorsdagen
Jesus äter en sista måltid med sina vänner. Ofta firas en skärtorsdagsmässa i en kyrka nära dig.
Långfredagen
Jesus dör på korset. Långfredagsgudstjänst firas oftast utan orgel eller piano eftersom det är kyrkoåret sorgligaste dag.
Påskafton
Jesus vänner är ledsna och rädda.
Påsknatten
Jesus uppstår. Påsknattsmässa firas ofta i kyrkan, och/eller högmässa på påskdagen.
Text: Mats Karlsson/Verbum