»Jesus är Guds lysande räddningsplan«
Under julnatten blir Gud lika verklig som ett nyfött barn på förlossningen. Allt tack vare den stora räddningsplanen – Jesus Kristus.
TEXT: Martin Reberg GRAVYRER: Gustave Doré
I BEGYNNELSEN SKAPADE Gud himmel och jord, hela kosmos med allt den rymmer. Han skapade människan till sin avbild för att vara lik honom. Till Guds avbild skapade han oss – man och kvinna i fullkomlig harmoni med Skaparen. Men djävulen lurade människan att vända sig bort från Gud för att i stället gå sin egen väg. Därför kunde vi inte vara kvar med Gud i paradiset. Och när portarna till Eden slog igen bakom oss grät vår Herre bittert över att hans älskade barn gått förlorade.
Det är där vi befinner oss nu. Utanför paradiset, i en trasig värld, med allt vad det innebär. Guds hjärta höll på att brista i sorg över att ha förlorat kontakten med människan. För Gud vet att människan utan honom kommer att gå vilse och sedan dö. Gud kunde inte vara kvar i paradiset. Han gick ut för att söka efter oss och vinna tillbaks vår kärlek till Honom. Gud vet hur vi fungerar. Att vi inte kan ta till oss en Gud långt borta som vi inte kan se eller känna. Enda sättet att rädda oss var att själv kliva in i vår värld, att bli som en av oss och dela våra förutsättningar.
DET ÄR HÄR JULEVANGELIET kommer in i bilden – julen är början på Guds stora räddningsplan för hela mänskligheten. Julen, det första av två fästen i vilken själva nerven i den kristna tron är förankrad. Det andra fästet är påsken. Från Guds Sons födelse – hans liv och gärning till hans död på korset och uppståndelsen. Och det är ju så den kristnes liv ser ut: födelse – liv – död och uppståndelse. I ljuset från stjärnan som lyser över Jesusbarnet blir tanken på Gud som något abstrakt, frånvarande och förandligat, i stället konkretiserat.
GUD FÅR EN KROPP och tron blir personlig, något vi kan relatera till. Under julnatten upphör Gud att vara en idé eller tankekonstruktion. Gud blir lika verklig som ett nyfött barn på förlossningen. Litteraturforskare och språkvetare brukar betona hur annorlunda Bibelns evangelier är i jämförelse med andra texter från samma tid. Det finns en realism och saklighet, enkelhet och direkthet som skiljer sig markant från tidstypiska berättelser om heroiska hjältar och mäktiga mirakler. I Kristus föds Gud in i vår värld för att vi ska ta emot honom som vår frälsare genom att vinna hans stora kärlek till oss. Kärlek till oss från en Gud som äger makt att släcka jorden som man blåser ut ett ljus. Och som kan tvinga oss till lydnad, men inte gör det, eftersom Gud vet att verklig kärlek endast kan tas emot av fri vilja. Aldrig av tvång eller rädsla. När vi möter den Väldige, hela kosmos skapare, som ett litet värnlöst barn kan vi ta emot honom i kärlek.