Foto: Lotta Thurfjell

Mötesplats nr 1/2021

Nyhet Publicerad Ändrad

ett magasin från Hudiksvallsbygdens församling. Här kan du läsa församlingens magasin som en bläddringsbar digital tidning, några längre versioner av en del reportage och lite bonusmaterial.

Mötesplats Svenska kyrkan är ett pappersmagasin som utkommer fyra gånger om år och skickas till alla hushåll i församlingen. På den här sidan kommer du att kunna hitta längre versioner av en del artiklar i bladet, filmer, recept och extra bildmaterial. Du får också gärna ge respons på artiklar och innehåll i kommentarsfältet längst ner på sidan. Trevlig läsning! 

Församlingsmagasinet finns också att hämta i församlingens kyrkor och församlingshem.

På kyrkbacken

En fotograf i röd mössa riktar kameran mot dig

Hur ser omtanke ut?

Bidra med nytagna foton till en almanacka för 2022 som säljs till förmån för kyrkans internationella arbete. Församlingens Act-grupp samarbetar med Hudiksvalls fotoklubb och utser 12 passande månadsbilder.

Läs mer. här följer en Längre version av ett av tidningens reportage.

Foto: Tina Westerbring

Ungt värdskap och trogen tjänst

Det är sen eftermiddag en kall dag i februari närjag skyndar upp till kyrkan för att ha en intervju med några "nya" kyrkvärdar och en kyrkvärd med längre erfarenhet . I kassen har jag med lite gott fika att bjuda på. Intervjun har vi i kyrkorummet för att kunna hålla avstånd i dessa pandemitider.

 Alvin Ljunggren och Mikael Andersson är några av de nya kyrkvärdarna som börjat hos oss. De går båda första året på gymnasiet i naturvetenskaplig linje. Carina Kuhdahl/Kjellander är egen företagare.

När jag frågar hur det kom sig att de blev kyrkvärdar så svarar Alvin och Mikael att under det tidiga skedet av pandemin var de inbjuda tillsammans med konfirmandgruppen till en mindre mässa. Efter mässan frågade prästen Erik om vi inte kunde tänka oss att vara med i Luciatåget och om vi var intresserade av att bli kyrkvärdar. Vi visste inte vad en kyrkvärd var för något, skrattar killarna, men det lät intressant så vi tackade ja. - För min del så är kyrkvärdskapet ett förtroende som man får, det väger tungt och jag hoppas att jag lever upp till förväntningarna, säger Carina. För Carinas del var det så att hon sa upp sig från sitt jobb och tänkte att hon skulle läsa till präst, men kände nog att det skulle bli jobbigt med tanke på att barnen var så små än. Så en dag föreslog Katarina Nordin att hon kanske skulle bli kyrkvärd och Carina var positiv. En hel sommar förflöt och det hördes inget, men så en dag ringde telefonen och det var Åsa Ek som undrade om hon var intresserad av att bli kyrkvärd. Då hade tanken hunnit mogna hos Carina och hon kände att hon gärna ville ha en roll i kyrkans värld.

Det roligaste, mest givande med att vara kyrkvärd är att få känna ett ansvar samt en gemenskap med församlingen säger Alvin och Mikael. För mig betyder textläsningen otroligt mycket, säger Carina och att vara en välkomnande kraft. – Att se var och en när de kommer till kyrkan är mycket viktigt, påpekar Carina. Jag försöker sträva efter att bli en bättre person, flikar Alvin. När man hör orgeln känner man ett lugn, man bara vet att här ska jag vara just nu säger Mikael.  Carina tycker också att det är en förmån att jobba med kulturhistoria. -  Det svåraste med att vara kyrkvärd är nog att när man blir ”varm i kläderna” så kan man slappna av lite för mycket och då kan det bli fel, säger Carina. Tvärtom är det för Alvin och Mikael. De har för lite erfarenhet tycker de, och då kan det också bli fel. De är alla överens om att fel blir det då och då i alla fall, men om man inte grips av panik brukar det mesta lösa sig.

Vad gör ni då som kyrkvärdar?
-  Ja allt ifrån att läsa texter, bära processionskorset, duka upp nattvarden, läsa böner och ta upp kollekt, svarar Alvin och Mikael. Carina sköter också kyrkans textilier. Hon har också forskat om en fin sidenduk som är från 1721 som systrarna Elf i Sveg har tillverkat.

Pandemin har påverkat kyrkvärdskapet avsevärt. Det är nästan inga gudstjänster längre och på de gudstjänster som livesänds saknar man den härliga känslan av att många sjunger tycker Alvin och Mikael. För Carinas skull har det påverkat eftersom hon suttit i karantän för att kunna umgås med sina svärföräldrar som är över 90 år. De har fått komma i första hand.

Min första kontakt med kyrkan var när jag började i miniorerna säger Alvin. När sedan konfirmandteamet kom till skolan för att berätta om konfirmationen så hade jag redan en positiv koppling till kyrkan. Det var lätt att bestämma sig för att börja på "konfan". Det är något som jag aldrig ångrat, säger Alvin bestämt. Konfirmation gav så mycket t.ex. nya kompisar, roliga lekar, diskussioner om livsfrågor och bra föreläsningar. Carinas första kontakt med kyrkan var när hon som 4-åring började  gå i Söndagsskola. - Där blev jag kvar så länge så att jag fick en silversked för lång och trogen tjänst, skrattar Carina. Hon har också varit aktiv i kyrkans ungdom och övertalade sina föräldrar att hon ville åka på konfirmandläger i Undersvik. Jag behöver inga konfirmandpresenter! Jag vill bara åka på läger, var Carinas övertalningsrepliker. Hon fick dock ett silverkors, och en otroligt vackert knypplad duk av sin farmor i konfirmationspresent. - Jag minns att jag ofta gick i gudstjänst när jag var barn, säger Mikael och jag  minns också när skolan var här i Jakobs kyrka på krubbvisning, det var mycket fint. Konfirmationen fick jag höra talas om via en kompis och jag ville gärna vara med.

- Församlingen betyder mycket för mig säger Carina. Det är en fantastisk plats, här möter jag människor som jag inte umgås med till vardags. Människor i olika åldrar med olika erfarenheter kommer för att dela tro. Vi känner inte varandra men känner med varandra. -  Här i kyrkan kan man inte träffa en enda otrevlig person brister Alvin ut. Båda killarna framhåller att i kyrkan får man ro, ett lugn i hela kroppen och i stunder när man haft det jobbigt i livet har församlingen varit en trygghet. -  Här tänker man lite mer rationellt på det jobbiga resonerar Alvin och Mikael.

Minnen som etsat sig fast hos killarna är återöppnandet av kyrkan efter renoveringen. Det var så många människor här då, och när alla tog i och sjöng ”Helig” så var det mäktigt. Något annat som de heller aldrig kommer att glömma är kvällsavslutningen på ”konfan”,  varje kväll när det lästes ur Nalle Phu. En sådan mysig stämning det var, minns Alvin och Mikael. Carina har också fina minnen från sin konfirmation. -  Kyrkorummet fick då en självklar plats i mitt liv, säger Carina. Vi var ett helt gäng som ofta lade sig i kyrkbänkarna i Undersviks kyrka och pratade med varandra om livet. -  Min första nattvard kommer jag inte att glömma, understryker Carina och vissa postludier har fått mig att ”segla” samt den perfekta predikan där och då.

Carina har börjat skriva en handbok för kyrkvärdar. Den är inte riktigt klar än. Alvin och Mikael tänker att en sådan bok vore bra för nya kyrkvärdar att få för att få koll på läget.

Vi tackar varandra för en fin stund och min förhoppning är att vi snart kan återgå till det ”normala” livet så att våra kyrkvärdar får vara kyrkvärdar igen.

 

Grattis till vinnarna i höstkrysset:
Margareta Lall, Kristoffer Brohlin och Margareta Wallin 

Det kommer en vinst hem i din brevlåda.

Rätt lösning!

Foto: Lotta Thurfjell

Ge gärna respons på artiklar och innehåll

Nedan finns sidor från Svenska kyrkan på nationell nivå. Du kommer att lämna församlingens webbplats och omdirigeras till Svenska kyrkans gemensamma webbplats.

 

Bönewebben är en plats där du kan skriva din bön och tända ett ljus för någon du tänker på.

Act Svenska kyrkan är Svenska kyrkans gemensamma sida för fasteaktionen.

Illustration av blommor i olika färger.

Be en bön. Låt hoppet växa.

Påsken är en tid för hopp och nytt liv. Var med och be på bönewebben – och låt hoppet växa.

Dela lika och rädda liv

Var tionde människa saknar sitt dagliga bröd trots att det produceras tillräckligt med mat i världen. Du kan vara med och förändra det.