Hovsta pastorats vävstuga 40 år!

Hur startades vävgruppen och vad var tanken bakom den?

Vävgruppen startades av Ingrid, som är diakonissa. Tanken från början var att starta en sorgegrupp för änkor, en plats där man kunde komma ut, göra något med händerna och träffa andra i liknande situationer. Vävningen blev ett sätt att samlas och skapa något tillsammans.

Jag själv har varit med sedan 2014. Innan dess arbetade jag i skolan och jobbade hela 2013. Då arbetade jag på förmiddagarna och kunde sedan gå till vävgruppen och väva.

När jag började fanns det elva vävstolar och det var väldigt gott om plats. Vi hade också fika i en annan lokal.

Hur länge har du vävt?

Jag började väva redan 1969 när jag gick i skolan. Senare gick jag på lanthushållshögskola där vävning ingick i utbildningen.

Under åren har jag fortsatt väva på olika platser där jag har bott, bland annat genom kurser på Medborgarskolan och på andra orter.

Vad har vävgruppen betytt för dig personligen genom åren?

Det betyder mycket att ha ett ställe att gå till där man alltid är välkommen. Här får man göra något med sina egna händer och samtidigt göra det tillsammans med andra.

Vi delar idéer och inspirerar varandra. Det skapar en stark gemenskap. På vissa andra kurser, till exempel på Medborgarskolan, var det inte riktigt samma gemenskap.

Man får också möjlighet till personlig utveckling. Det är som en liten kreativ ådra inom en själv. Vissa målar akvarell, jag väver.

Har du något särskilt vävprojekt eller minne som du minns med glädje?

Ibland går det inte alls som man tänkt sig när man väver och då kan man bli lite negativ. Men då får man börja om och hjälpas åt.

Ett särskilt roligt projekt var löparna som vi gjorde till församlingshemmet. Det var både roligt och givande, och det kändes fint att de uppskattades av många.

Vi valde ett enkelt vävsätt som alla kunde arbeta med. Arbetet tog lite längre tid, men det fungerade bra eftersom vi var flera som hjälptes åt. Kyrkoherden valde färgerna.

Vad tycker du är det bästa med att vara en del av vävgruppen?

Det bästa är att man får träffa likasinnade människor. Alla har samma intresse och vi arbetar mot ett gemensamt mål.

De flesta är också ungefär i samma ålder, vilket gör att gemenskapen blir ännu starkare.

Vad hoppas du att vävgruppen ska fortsätta med eller utveckla framöver?

Jag hoppas att vi ska orka fortsätta och finnas kvar tillsammans.

Det vore också roligt med en större lokal och fler vävstolar, så att vi kan ha fler olika projekt igång samtidigt. Jag hoppas också att vi kan bli fler i gruppen.

Har ni genom åren skapat något gemensamt projekt till kyrkan, kommunen eller andra organisationer? Vad var det  och hur kändes det att bidra?

Flera i gruppen gör saker till kyrkan. Till exempel har Anita, som tillhör Fellingsbro, gjort en väldigt fin duk till nattvardstillbehören. Hon broderar också mycket. Hon och hennes man är kyrkvärdar.

Har ni haft utställningar, försäljningar eller andra sätt att visa upp era verk? Hur har det tagits emot?

Ja, vi har haft flera utställningar genom åren, bland annat vid jubileum.

Vid ett tillfälle deltog vi i en vävkampanj där olika vävställen visade upp sin verksamhet. Vi satte upp skyltar och det annonserades lite i tidningen. Då kom det människor från andra orter för att titta på vårt arbete.

Vi har också gjort studiebesök och resor tillsammans, till exempel till Fjugesta och Lindesberg där vi besökte ett församlingshem. Där fick vi ta del av olika modeller och beskrivningar på vävar.

Vi har också besökt butiker som säljer garn och material, till exempel Borfona. Där får man inspiration och ibland hjälp med att varpa. Det ger många idéer.

Vi har även varit på vävmässa i Gävle och på Fårfesten i Kil i Värmland, som hålls i februari och handlar mycket om vävning, garn och stickning.

Vad brukar ni väva mest?

Vi väver mest mattor eftersom de är väldigt användbara. Ofta har man en idé om en matta som ska passa på ett särskilt ställe hemma, med vissa färger.

Plädar är också populära att göra, liksom stora dukar.

Använder ni era egna vävar hemma?

Ja, absolut! Många använder sina egna vävar hemma.

En del väver också saker till sina barn och barnbarn, till exempel när någon gifter sig eller tar studenten.

Har du någon gång vävt något som haft en särskild betydelse – till exempel till ett dop eller en högtid?

Jag har inte vävt men sytt en dopklänning.

Jag har vävt jullöpare – smala juldukar. En gång hade jag några som legat i ett skåp i nästan tio år. Till slut gav jag dem till en vän i julklapp. Det blev ett slags återbruk och hon blev väldigt glad över att få något som jag hade gjort själv.

Hur startades vävgruppen och vad var tanken bakom den?

Vävgruppen startades för ungefär 40 år sedan. Tanken från början var egentligen att ha en sorgegrupp, men i stället växte det fram en vävgrupp där man kunde samlas, arbeta med händerna och ha gemenskap.

Jag själv flyttade hit 2007 och gick med i vävgruppen 2013 i samband med att jag blev pensionär. Det passade väldigt bra i den fasen av livet.

Hur började ditt intresse för vävning?

Mitt intresse för vävning började redan 1959, när min mamma gick en vävkurs. Jag blev nyfiken och började själv intressera mig för vävning.

Senare har jag gått flera utbildningar, bland annat på Komvux, där jag läste mer om vävning och textil. Jag har också gått kurser i mer omfattande textilkunskap.

Det första jag vävde var en slutbit till en linnegardin där trådarna inte var så bra. Jag tog tag i det och gjorde något av materialet. År 1967 gick jag min första riktiga vävkurs, som pågick en hel termin.

Hur länge har du varit med i vävgruppen?

Jag kom med i vävgruppen 2013. Här får man möjlighet att prova olika saker, och man hjälps åt. Ibland väver vi lite mer komplicerade saker, men ofta arbetar vi tillsammans och delar idéer.

Fikastunderna är också viktiga. Gemenskapen gör att man lär känna varandra på ett fint sätt.

Vad betyder vävningen för dig?

Det är en stor glädje att se ett arbete växa fram, till exempel när en stor linnéduk blir färdig eller när plädar kommer tillbaka från beredning och är mjuka, ulliga och fina.

Det är också viktigt att vi har ett gott samarbete i gruppen. Vi hjälper varandra när det behövs och delar idéer och erfarenheter.

Nu står vi inför ett lokalbyte, och det ger möjlighet att ta emot fler deltagare. Under våren har vi bytt lokal, vilket gör att vi kan få plats med nya personer i gruppen.

Har ni gjort något gemensamt projekt till kyrkan?

Ja, vi har bland annat vävt jullöpare till Axbergs församling. Det känns fint att kunna ge tillbaka och skapa något som finns kvar i församlingen.

Jag har också sytt små mässhakar till barnverksamheten och stolor till dem. Dessutom har jag gjort ett röcklin i vitt linne för barn. Det är dock ett privat arbete.

Till Fellingsbro har jag också lämnat in saker till kyrkan, bland annat en börsa i vitt och en i grönt som används till kalken tillsammans med kalkduken.

Hur går arbetet till när ni gör sådana projekt?

Materialet vävs med raka linjer i inslaget och har en slät yta. Att väva in till exempel ett kors kan vara ganska svårt.

Själva trampningen är oftast ganska enkel, men arbetet med varpningen är omfattande. När vi gjorde jullöparna var det också viktigt att arbetet skulle bli klart till jul, och det var många meter som skulle vävas.

Har ni haft utställningar, försäljningar eller andra sätt att visa upp era verk?

Ja, vi har haft utställningar i samband med olika evenemang, till exempel vid första advent och på Hembygdsgården under Kvinnerstadagen. Då har vi haft en liten byggnad vid sidan av där vi kunnat visa upp våra arbeten.

Vad väver du helst?

Jag väver gärna plädar. De är ganska breda och kan vara lite jobbiga att väva, men de blir väldigt sköna att använda när de är färdiga och värmer gott.