Runtom i Höganäs pågår det massor av förberedelser och det ligger något i luften. Maj Hellqvist, i mångt och mycket en ikon i Höganäs, fyller 100 år och firar genom att låta arrangera en konsert i Himmelsfärdskyrkan den 2 mars, dagen efter hennes hundraårsdag. Det är några dagar kvar till konserten och jag ringer upp Maj för att få träffas och prata om den stundande högtiden. Det närmar sig slutet på arbetsdagen och jag hoppas få träffa henne nästkommande dag, men hon frågar genast om jag inte vill komma på en gång och så blir det.
Jag kommer hem till Maj och vi sätter oss vid köksbordet. Jag frågar hur det kommer sig att hon arrangerar en konsert för att fira 100-årsdagen.
- När jag fyllde 90 år bjöd jag till fest i Brunnby församlingshem. När jag fyllde 95 frågade jag Mikael Hoff, som var kyrkoherde, om han inte kunde hjälpa mig att ordna en konsert, så det gjorde han och det blev så fint. På den tiden tillhörde jag Brunnby församling och jag var lite piggare så bakade jag och bjöd på fika efter konserten. Det kom massor med folk och kollekten gick till en flickskola i Jerusalem. 17 000 kr blev det. Nu tillhör jag Höganäs församling och jag är så glad och tacksam att det ställer upp.
Nu har det alltså gått fem år sedan konserten och 100-årsdagen närmar sig. Också denna gång får Maj stor hjälp av vänner för att planera alltihop. Det hela började med ett löfte som hon inte trodde var sant.
- De två killarna som spelar fiol [Viktor Bergendal och Peter Filiptsev] kom fram till mig och sa ”Maj, när du fyller hundra ska vi spela” och jag trodde inte det var sant. Jag berättade för Lars Löfgren och han har nu ordnat med konserten.
Alla medverkanden under konserten har en relation till Maj. Några är gamla konfirmander och några är gamla kollegor från olika församlingar hon jobbat i. Andra har Maj lärt känna på andra sätt genom livet. Tillsammans med Lars Löfgren har de satt ihop ett program under rubriken Kärlekens väg.
- Jag tittade i kalendern och såg att temat för söndagen var Kärlekens väg, så det kände jag att jag ville fira med musik på det temat.
Det går inte att ta miste på den värme och kärlek som Maj utstrålar. Hela livet har hon brunnit för att arbeta med barn och ungdomar och hon har under en stor del av sitt liv arbetat som konfirmandledare. I konfirmandundervisningen har hon haft en tydlig utgångspunkt och den verkar genomsyra hela hennes liv och sätt att vara.
- Det viktigaste att tänka på är att ingen har sett Gud, men allt det som Gud är och vill visar han genom Jesus. Genom honom kan vi lära oss hur vi ska vara mot varandra.
Vi fortsätter att prata om barn och ungdomar och hur det är att växa upp. Hon berättar för mig att hon hade en fantastisk uppväxt med en pappa som en gång hyrde en dressin för att hämta henne från ett jobb och köra henne till ett sångframträdande på valborgsmässoafton då tågen inte gick. Hon hade varit ledsen över att missa sången, då sång och musik är något av det bästa hon vet. Hon berättar att hon tycker det är så viktigt att barn får utöva sina intressen, för barn som får visa upp vad de kan och vad de tycker om att göra kan inte bli bråkstakar. Även detta perspektiv får Maj visa på under konserten då kollekten som tas upp går till Världens Barns projekt för psykosocialt arbete bland barn i flyktingläger i Jordanien. Projektet, som stöds av Svenska kyrkan, stöttar främst barn i åldrarna 7-14 år. Genom att spela teater, måla, leka och delta i gruppdiskussioner får barnen hjälp att hantera sina känslor och stöd i att tänka kring framtiden.
Den sista frågan jag ställer innan jag tackar för mig är om hon är nervös inför konserten.
- Ja, jag är nervös. Jag är rädd att inte kyrkan rymmer alla människor, att människor ska få vända i dörren.
Hon berättar att det kommer familj och vänner från hela Sverige, från England, Frankrike och USA. Det hela bäddar för en riktig folkfest.
- Ja, det hoppas jag det blir, säger hon innan vi skiljs åt.