Kyrkovandring för Små och Stora

Vääähh…. Vääääähhhh.. vääähh…

Lill musen kunde inte vara tyst längre. PIIIIIIP! Skrek hon och gömde sig i mamma Mus famn.

Väääähhh… lät det ingen, och nu kunde familjen Stadsmus se varifrån ljudet kom. En mycket gammal – och då menar jag mycket gammal – kyrkråtta kom stapplande mot dem. Den hade en hjälm med en liten röd fjäder på huvudet, päls som hängde längs med sidorna och en lång svans som släpade i marken. Runt Kyrkråttan var det ett moln av damm, och det låg en svag doft i luften, antagligen ifrån smulorna som satt fast i Kyrkråttans päls – ost av det mer fränt doftande slaget.

Välkomna, fick slutligen Kyrkråttan ur sig. Välkomna till vår vackra kyrka!

Lillmusen kikade fram ur mamma Mus armar och såg att Kyrkråttan inte var farlig. Bara… mystisk.

Tackar tackar, svarade mamma Mus hurtigt och frågade vad det kostade för dem att gå en tur. Det var gratis svarade kyrkråttan, och visningen började precis där de var. I Vapenhuset.

Varför heter det vapenhus? Undrade pappa Mus och såg sig omkring.

Kyrkråttan berättade att förr trodde man att de som skulle gå i kyrkan la av sina vapen där, men att forskarna nu tror att det snarare var ett slags vaktlokal eller förråd av bybornas vapen när ofred hotade. Därför, väste Kyrkråttan, är jag vakt här i vapenhuset. Och har den här snajsiga råtthjälmen ifrån 1200-talet. Den är lika gammal som kyrkan, förstår ni.

Morfar Mus som tagit för sig av chokladen på bokbordet medan Kyrkråttan föreläste, hade nu en konstig min och harklade sig högt. Eh, ursäkta, men finns det möjlighet att gå på muggen här?

Muggen? Jaha, du menar vattenklosetten, väste Kyrkråttan. Ja den ligger där om hörnet, vid Rosrummet. Hjälp morfar Mus att komma till muggen. Leta efter nästa QR-kod i Rosrummet. Ledtråd: Det finns två QR-koder i Rosrummet. Den du letar efter finns nära marken.

ÅÅÅhh sa mormor Mus och drog sin fluffiga handväska mot hjärtat och vaggade fram och tillbaka. Det är ljuvligt. Ljuuuvligt! I kyrkfönstret slingrade sig en rosa ros, lika högt som de kunde se, upp mot taket. Solskenet lyste in mellan de gröna och rosa bladen, himlen var blå utanför och det var verkligen en ljuvlig syn. Sannerligen, instämde morfar Mus, ljuvligt var rätta ordet! Fast han tittade inte alls på rosenfönstret utan hade fått syn på den lilla toaletten, eller muggen som kan kallade den, dit han var på väg i en väldans fart med utsträcka händer.

LillMusen stod alldeles stilla och tittade upp mot det vackra när hon fick se en vit dansmus komma signande ner genom grenverket, hållandes i ett paraply. Titta allihopa, titta! Skrek hon ivrigt. Mormor, Mamma och Pappa Stadsmus fick också syn på den vackra musen som dansade i fönstret. Det var Roselia, dansmusen som bor här i Rosrummet. Hon säger inte mycket, berättade Kyrkråttan.. Hon dansar mest. Hon är lite av ett mysterium. Ungefär som rosen som har blommat där i fönstret i flera hundra år. OOOo sa Stadsmössen med stora ögon. Nåväl, sa kyrkråttan, nu tycker jag att ni ska gå vidare in i den stora salen, den som heter Långhus. Där kan ni se om ni får tag på den trevlige skogsmusen Benedikt som bor under en av bänkarna, så berättar han mer för er.

Hjälp Stadsmössen att hitta Benedikt! Använd ficklampa om du har, och lys under bänkarna. Akta dig för katten.

Familjen Stadsmus klev in långhuset och tittade fram längs den långa gången. Långt där uppe, kunde de se väggmålningar på sidorna. Benedikt, skogsmusen, var precis som Kyrkråttan sagt, en mycket trevlig mus. Han berättade för dem att när man skulle renovera kyrkan på 1960-talet, på den tiden när mormor mus var i högform och morfar mus var stiligast i kvarteret, då hade man hittat de gamla väggmålningarna bakom målarfärgen. De försökte skrapa fram så många bilder de kunde utan att förstöra konsten, och det visade sig att det var målningar ifrån 1300-talet och 1400-talet. Alltså supergamla. Benedikt berättade också, att långhuset i kyrkan kan ha mittskepp och sidoskepp, och kyrkan ser ju faktiskt ut lite som en båt. Om man ser den uppifrån.

Hur då? Undrade pappa mus och kliade sig i huvudet.  Benedikt föreslog att de skulle följa kompassen, eftersom långhusen alltid går från väster mot öster, där solen går upp, för att hänga lite upp och ner i predikstolen. Ser man kyrkan upp och ner, ser man kanske saker ur ett annat perspektiv. Hjälp mössen att hitta till koret. Det är den platsen i kyrkan där altaret finns.

Ledtråd: QR-koden sitter högt upp. Du måste ta några trappsteg, för att hitta den.

Uppe i predikstolen hade familjen Stadsmus en finfin utsikt över kyrkan. Där träffade de en ny bekantskap, näbbmusen Gloria. Gloria berättade att predikstolen var som en gammeldags  högtalare; där uppifrån kunde ljuden komma långt och man kunde dessutom se alla i församlingen. Stadsmössen var tvungna att provskrika lite. Mamma Mus och Lillmusen hängde sig i svansarna och tjoade högt. Då öppnades dörren till rosrummet och Morfar Mus klev ut! Vad ni gastar gäspade han stort. Jag vaknade på muggen. Har jag sovit länge? Mamma Mus skakade på huvudet åt sin far och hoppade ner till Gloria näbbmus. Varför är det så konstiga figurer i trä här? undrade hon. Gloria berättade om örnen, duvan, oxen, människan med vingar och massa andra figurer som finns i koret. Sedan undrade hon om familjen Stadsmus kunde hitta var människorna döpte sina bebisar i kyrkan? Lillmusen spanade ner ifrån predikstolen och satte av i en väldans fart. Vänta på oss, sa Mormor Mus och jagade efter. Vet du vart Lillmusen tog vägen? Hitta dopfunten, så hittar du en dörr med en till QR-kod.

Mormor Mus sladdade in med den rosa handväskan i högsta hugg, framför den lilla dörren som det stod Rodentia Källsprång på. Mormor Mus knackade på och undrade om det möjligtvis sprungit förbi någon liten musunge här? Rodentia skakade på huvudet, men föreslog att de skulle ta en tur uppför dopfunten för att se så att inte lillmusen trillat ner! Raskt kilade de upp och kunde pusta ut när de såg att lillmusen satt med huvudet lutat i handen och drömskt såg ner på vattenytan. Solen höll på att gå ner utanför fönstret, och några sömniga stålar lekte på spegelytan. Snart var hela familjen Stadsmus samlad och satt i en cirkel på dopfunten. Rodentia berättade om dopet, om Guds stora familj och så bjöd hon på ost och bröd. Då hördes ett välbekant väsande och hasande och Kyrkråttan gjorde dem sällskap efter en mödosam klättring. Välkommen käre Thorkillus! Sa Rodentia och klappade den gamle väktaren på ryggen så dammet yrde. Tah… taaaahhhhh…. Tackar! Pustade han fram. Nu är det dags att låsa kyrkan. Och jag tror bestämt att sista bussen till stan redan har gått. Så ni kanske vill sova över i den mjuka lammfällen i Rosrummet? Jag tror inte att Roselia har något emot det. Familjen Stadsmus tackade ja till erbjudandet och la sig tillrätta, trygga och mätta i lammullen.  Utanför fönstret tändes stjärnorna en efter en, och lillmusen blundade och drömde. Hon drömde om en mus som dansade på rosenblad, om en guldglänsande vattenyta, om örnar och oxar, om Benedikt skogsmus och den fantastiska kompassen som visade vart man skulle gå.

Nästa dag väntade ett helt nytt äventyr; då mormor Mus fastnade med morrhåren i en orgelpipa och Pappa Mus träffade fladdermössen i Kyrktornet. Men det mina vänner, det är en helt annan historia.