Anders Rosengren ser att det i dagens samhälle finns ett stort hinder för existentiell hälsa.
– Många tror att självförverkligande handlar om att vända sig inåt. Men det leder ofta till det Luther kallade inkurvatus in se – inkröktheten i sig själv. Vi blir våra egna gudar, och där uppstår ett problem.
Efter många år inom forskningen började Anders Rosengren ana en brist i den medicinska logiken. Han såg hur patienter kunde ha perfekta blodvärden men ändå må dåligt – och hur andra, med svåra sjukdomar, kunde uppleva en djup livstillfredsställelse.
– Vi måste vidga perspektivet, från det strikt mätbara till det existentiella. Det handlar inte om flum, utan om helhet, säger han.
Anders Rosengren talar om vår tids fixering vid effektivitet och inre optimering som en ny sorts fångenskap – ett ”mindfulnessindustriellt komplex”, där stillheten blivit ännu ett verktyg för prestation.
– Det finns mycket gott i mindfulness, men också en tanke som kan leda fel – att man ska bli mer effektiv. Men det extraordinära finns ofta närmare än vi tror, säger han.
Anders Rosengren tar blåsipporna på våren som exempel. Det kommer från Tomas Tranströmers diktvärld, där man kan finna blåsippor mitt i det bruna prasslet från fjolårslöven. ”De öppnar sina blåa dörrar mot den verkliga festen”, skriver Tranströmer.
I sin bok En oväntad glänta: tankar om hälsa och existens (Bokförlaget Korpen) lånar Anders Rosengren titeln från en av Tranströmers mest kända dikter. I den återkommer blåsipporna som ”den svindlande lönngången till den verkliga festen”, som Tranströmer uttrycker det. För Anders Rosengren handlar det om en existentiell ingång till att se på livet. Tranströmer och andra konstnärliga uttryck blir på så vis ett slags lönngångar till den verkliga festen – det andliga livet. Precis som hos Tranströmer handlar det om att se på nytt – att orden inte stänger verkligheten utan avslöjar dess djup. Blåsippan som metafor för hur språket kan öppna världen.
– Så är det med tron också. Den handlar inte om att lägga något ovanpå livet, utan om att se det på ett nytt sätt. När vi ser mer, då börjar också något inom oss att förändras, säger han.
För Anders Rosengren handlar hälsa inte om självkontroll utan snarare om öppenhet. Han talar om mystiken som en nödvändig motrörelse mot självtillräckligheten – en övning i att tömma sig för att kunna ta emot.
– Mystiken handlar om att släppa taget om kontrollen. Många tror att utveckling är att fokusera mer på sig själv, men då riskerar vi att bli inkrökta. Det är först när vi vågar släppa taget som vi verkligen växer, säger han.
Anders Rosengren berättar om hur han i Markuskatedralen i Venedig en gång stod framför en ängel utan ansikte, den som omfamnade Tranströmer i dikten Romanska bågar.
– Jag stod länge och försökte förstå, men när jag vände mig om såg jag en Kristusikon bredvid ängeln. Då föll allt på plats. Det handlar om relationen mellan mig själv, den andre och Gud, säger han.
För Anders Rosengren är det där kärnan i existentiell hälsa finns. När vi möter en annan människa som ett ”du”, möter vi också Gud – som teologen Martin Buber uttryckt det.
– Mycket av vår stress handlar egentligen om etisk stress – att vi inte lever i samklang med våra djupaste värden. Existentiell hälsa handlar om att återfinna rummet inom oss som står i kontakt med något större, säger han.
För Anders Rosengren är kristendomen den mest radikala vägen – den enda som konsekvent bryter våldets logik.
– Gud är inte våld. Gud är icke-våld. Det kanaliseras i Jesu liv och ord – och ytterst på korset. Om vi inte ser Gud i den lidande Kristus, då hittar vi honom ingen annanstans.
Samtidigt handlar tro inte om att hålla något för sant, utan om ett sätt att leva.
– Vetenskapen hjälper oss att förstå världen, men inte alltid att leva i den. Tron handlar om ett förhållningssätt till livet – om att se sig själv som en del av något större, säger han.
Han beskriver hur små ögonblick av kontakt, mening och tystnad som bär kan uppstå mitt i vardagen, också på läkarmottagningen.
– När jag sitter på golvet och undersöker en patients fötter händer ibland något. Ett ord, en berättelse, en stillhet. Då förstår jag något på djupet. De stunderna är heliga, säger han.
Anders Rosengren återkommer ofta till Tomas Tranströmers dikt Gläntan, som fått ge namn åt hans bok.
– Gläntan kan bara hittas av den som gått vilse. Vi måste våga gå vilse, våga öppna oss. Vi kan inte vänta på staten eller riktlinjer. Existentiell hälsa börjar här och nu – i våra möten med människor, i våra vardagsrutiner, i det vi redan gör. Vi måste börja i det lilla, i det närliggande. Det är där förtroendet byggs – och där gläntan kan öppna sig. Gud är närmare än vi tror.
Fotnot: Anders Rosengren är gästpredikant söndagen den 29 mars i Hedvig Eleonora kyrka kl 11.00.
Krönikan är publicerad i församlingens magasin som du kan ladda hem här!