Ocars har under de 120 år församlingen funnits haft sju kyrkoherdar före mig. Jag har mött och känt fem av dem. Jag blir Oscars siste kyrkoherde vilket känns lite speciellt men inte sorgligt. Församlingen går tillbaka till det som gällde, för inte så länge sedan, att hänga ihop med Hedvig Eleonora. När jag kom till Oscars var församlingen 80 år gammal och det är ju ingen ålder! När jag nu pensioneras har jag varit i Oscars i en tredjedel av dess historia.
Här var länge det militära mycket närvarande och vi tog på 1960-talet över Gustaf Adolfskyrkan från Livgardet. Länge var titlar som major eller majorska vanliga bland församlingsmedlemmar. Mitt första uppdrag inom Oscars var som regementspastor på K1. Där verkade jag 1983-2001. Så sent som på 1980-talet talades det fortfarande i kyrkofullmäktige om att dela Oscars i Gärdesstadens- och Oscars församling. När Olaus Petrikyrkan byggdes 1958, med församlingshus och förberedd pastorsexpedition och kyrkoherdebostad, var tanken att dela Oscars. Så blev det aldrig.
Jag ser med glädje tillbaka på alla församlingsbor jag mött. Inte minst alla konfirmander. När jag började på 1980-talet hade vi konfirmandgrupper som kom för undervisning en gång i veckan under ett par timmar efter skolan. Det kunde vara ganska stojigt och många var trötta efter skoldagen. 1990 fick jag av kyrkorådet uppgiften att starta sommarkonfirmandläger, vilket tidigare inte funnits. Första åren var vi på Orust på Sjömanskyrkans gård. Idag har vi ett antal läger för konfirmander. Under åren har det blivit över 800 konfirmander som jag konfirmerat i Oscarskyrkan. Många har jag fortfarande kontakt med och blir alltid glad när någon kommer fram till mig och säger: "Du har konfirmerat mig! Känner du igen mig?".
Mina finaste minnen är från alla dem jag mött vid dop, vigslar, konfirmationer och begravningar. Givetvis har också alla dem som jag har firat gudstjänst med under åren betytt väldigt mycket. Inte minst kyrkvärdarna. På 1980-talet var det som regel fullt i församlingens alla fyra kyrkor där vi hade gudstjänst varje söndag kl 11. Under 1990- talet minskade antalet gudstjänstfirare och vi provade att ha gudstjänster på olika tider, men trots det blev det vikande antal besökare. Härligt nog vänder det just nu och vi får allt fler gudstjänstdeltagare och fler går aktivt med i Svenska kyrkan. Minnesrika och viktiga händelser där församlingen spelade en viktig roll är Estoniakatastrofen, där färjeterminalen ju ligger i Oscars, samt Tsunamin då flera Oscarsbor drabbades. Vi öppnade också Oscarskyrkan då studenter förolyckades i en bilolycka på studentdagen. Ett starkt minne som etsat sig fast, är de förtvivlade kamraterna i studentmössor, som samlades i kyrkan.
När jag kom till församlingen på 1980-talet fanns fortfarande ett motstånd mot kvinnliga präster. Det var inte alltid lätt för den enda kvinnliga prästen med tre motståndarkolleger. På den här tiden fanns också en rad kretsar och föreningar, t.ex. Sjömanskretsen, föreningen Kyrkan på Gärdet och Missionskretsen. Alla hade egna basarer och man samlade in pengar och hade trevligt ihop. Dåvarande kyrkoherdefrun var en stor oavlönad kraft i allt föreningsarbete. Under alla år har jag haft utmärkta medarbetare som tillsammans har verkat för församlingens stora utbud av verksamhet och gudstjänster! De flesta medarbetare har stannat tills pension vilket visar på en trivsel på arbetet. Nu vill jag önska den nygamla församlingen Hedvig Eleonora och Oscars församling Guds rika välsignelse! Jag lämnar med trygg hand över till Sven Milltoft, Hedvig Eleonoras 25:e kyrkoherde, att få församlingarnas krafter att samverka till det bästa i framtiden!
Hans Rhodin
Kyrkoherde i Oscars församling, 2000-2025