För vissa är pensionen en efterlängtad frihet, för andra väcker den oro. När arbetslivet upphör uppstår frågor som många tidigare inte har behövt formulera: Hur ska tiden fyllas? Vem är jag utan min yrkesroll? Vem är jag viktig för? Och hur finner jag mening i den nya livsfasen? Det var kring dessa frågor som samtalet mellan Åsa Kruse, pensionerad legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut, och läkaren och nyblivne avtalspensionären Christian Gerdesköld Rappe kretsade.
Åsa Kruse har under stora delar av sitt yrkesliv arbetat inom företagshälsovården. Där mötte hon många personer över 60 år som oroade sig inför pensioneringen. När hon själv blev pensionär valde hon att skapa en kurs för blivande och nyblivna pensionärer – ett forum för reflektion och gemenskap i omställningen. Boken Det nya livet som pensionär – förberedelser, funderingar och förändringar är en vidareutveckling av den kursen.
Samtalet i Hedvig Eleonora kyrka tog sin början i en bredare reflektion om vår tids syn på åldrande.
– Det finns starka föreställningar om att man måste hålla sig ung, annars har man på något sätt misslyckats. Det märks i hur vi talar: ”Jag är inte gammal, jag är årsrik”, ”Jag är inte pensionär, jag är passionär”. Det finns en ovilja att erkänna att man har blivit äldre. I Sverige tycker jag att det är sorgligt – vi är lite vilsna i vårt åldrande, sa Åsa Kruse.
Christian Gerdesköld Rappe undrade varför det tycks vara så i Sverige, men inte i många andra länder. Åsa Kruse har själv funderat mycket över saken. En möjlig förklaring är att snabb teknisk och ekonomisk utveckling tenderar att ge de unga tolkningsföreträde, medan äldre snabbt uppfattas som mindre relevanta. Samtidigt pekade hon på att detta inte är hela svaret – länder som Japan förenar hög utvecklingstakt med stark respekt för äldre.
Men samtalets kärna rörde identitet. En central fråga i boken är: Vem är jag när jag inte arbetar längre? Många är inte medvetna om hur starkt yrkesrollen präglar självbilden förrän den plötsligt försvinner.
– Arbetet betyder så mycket mer än prestation. Det ger bekräftelse, social gemenskap, ett sammanhang och en känsla av att vara behövd. Om man har levt starkt genom sitt jobb behöver man fråga sig vad det är i arbetet som har varit viktigast. Är det gemenskapen? Utvecklingen? Statusen? Och går det att översätta till något annat i det nya livet? frågade sig Åsa Kruse.
Boken behandlar hur pensioneringen påverkas av om den sker frivilligt eller ofrivilligt och hur relationer kan förändras om par går i pension vid olika tidpunkter. Den ger också vägledning kring hur man kan skapa struktur i vardagen, förhålla sig till kroppsliga förändringar och hälsa samt bygga ett socialt sammanhang man trivs i. Existentiella frågor om åldrande och livets fortsättning får stort utrymme.
Christian Gerdesköld Rappe lyfte fram att boken rör sig mellan det mycket konkreta och det djupt existentiella.
Det är både en handbok och en bok som väcker större frågor. Vad är viktigast – de praktiska råden eller de existentiella reflektionerna?
– Det går inte att skilja dem åt. För den som känner sig vilsen är det praktiska mest akut: Hur ska jag strukturera min dag? Vad ska jag fylla tiden med? Men de existentiella frågorna kommer ändå. Vad är meningen nu? Vad har jag för roll? När man har levt ett långt liv får man ett helt spektrum att blicka tillbaka på – hur blev det, och varför?
En konkret övning i kursen – och i boken – är att kartlägga sina relationer. Många blir överraskade när de gör det. När arbetets dagliga gemenskap försvinner kan ensamheten bli påtaglig, särskilt om partnern fortfarande arbetar eller om vänkretsen inte befinner sig i samma livsfas.
– Inte sällan hör jag: ”Oj, så här tomt är det – jag måste göra något.” Någon insåg att hon alltid hade väntat på att bli inbjuden men sällan själv tagit initiativ. Den insikten kan bli början på förändring, sa Åsa Kruse i samtalet.
Christian Gerdesköld Rappe frågade om boken bara riktar sig till dem som står precis inför pensionen. Åsa Kruse menade att så inte är fallet. Den kan lika gärna vara till hjälp för den som har varit pensionär i några år men ännu inte riktigt har funnit sig till rätta – och kanske också för yngre.
– Livet består av omställningar. Många yngre har sagt att det är värdefullt att reflektera över åldrande i förväg. Att fundera över vad livskvalitet betyder för mig – vad vill jag ha mer av och vad vill jag minska? – är egentligen en fråga för alla åldrar, sa Åsa Kruse.
ERIK LUNDSTRÖM
erik.m.lundstrom@svenskakyrkan.se