Dokumentärfilmaren Maud Nycander träffade Marta, som hon hette då, redan 1996. Marta var bara 19 år när hon flyttade till Glumslöv och gick in i Karmelitorden, den strängaste av alla klosterordnar.
– Det var så drabbande att den här unga kvinnan skulle gå i kloster när jag mötte henne första gången, att jag ville följa det i en film, säger Maud Nycander.
Den första filmen om Marta år 2007 fick stort genomslag, inte minst bland elever som såg den i skolan.
– Genom åren har många hört av sig, särskilt religionslärare som använt filmen i undervisningen. Många är nyfikna på hur det gått för Marta. Hon är ju lätt att identifiera sig med. Hon går på gymnasiet och är ung, vilket gör att många kan relatera till henne.
Att nu återvända till Marta, efter ett kvarts sekel, var därför naturligt – även om det inte var planen från början.
Under dessa år har Marta levt innanför klostrets murar, avskild från sådant som för många är vardag: det digitala bruset, nyhetsflödet och den ständiga självexponeringen.
– Filmen blir en motvikt till hur samhället ser ut. Att den inte speglar tidsandan är nog just det som gör att den fått ett sådant genomslag. Bara tanken på att hon går i kloster – för världens skull, inte för sin egen – och gör det steget, det offret, när hon är så ung – det är nog det som berör.
Hur var det egentligen att intervjua Marta bakom ett galler?
– Det är märkligt, men man vänjer sig, även om jag först tyckte att det kändes lite konstigt. Det var ganska stora rutor i gallret, så jag upplevde inte att det skapade distans, säger Maud Nycander.
Likheten mellan fängelse och kloster slog dock dokumentärfilmaren i början av processen.
– I klostret finns ett slags fängelsevokabulär: rummen kallas ”celler”, och det finns ”besöksrum”. Men murarna är till för att stänga världen ute – inte för att låsa in systrarna, förklarar Maud Nycander.
Men bakom klostrets slutna portar öppnas i stället något annat – en stillhet som vår samtid nästan har förlorat språk för. I en tid som hyllar valfrihet och ständig förändring står klostrets regler som en tydlig motbild: ett liv byggt på upprepning, lydnad och överlåtelse.
– Jag vill väcka frågor om vad som är viktigt i livet och vilka val vi gör. Det handlar också om kärleken som inte tänker på sig själv. Ibland tänker jag att vi har förlorat något i den sekulära världen.
Maud Nycander lyfter att samhället i dag värderar helt andra saker än de som lyfts i filmen, men att det ändå finns en längtan efter just det som Marta representerar. Under de 25 år som gått har intresset för retreater vuxit sig starkare i Sverige. Allt fler söker tystnaden – i stilla reträtter eller på pilgrimsvandringar. Även i Hedvig Eleonora och Oscars församling blir retreaterna snabbt fullbokade.
– Det faktum att hon väljer tystnaden och vänder sig inåt i en tid då vi förväntas exponera oss, visa upp oss, konsumera och söka bekräftelse – och dessutom verkar må bra, utan att vara deprimerad eller missnöjd med sitt liv – det säger något viktigt. Filmen är ett försök att förstå något av den kristna mystiken och den inre vägen, säger hon.
ERIK LUNDSTRÖM
erik.m.lundstrom@svenskakyrkan.se
Filmen Nunnan kommer att visas som passionsfilm i Hedvig Eleonora kyrka under Stilla veckan. Lär mer här!