I: Visitatio Sepulchri
Ia: Ouvertyr
Ib: Procession
Berättaren:
I begynnelsen fanns ordet, och Ordet fanns hos Gud. Och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Kören sopran och tenor:
O Guds Lamm
som borttager världens synder.
Förbarma dig över oss!
Berättaren:
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Kören tutti:
O Guds Lamm…
Berättaren:
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Ic: Trädgårdsmästarens sång
Trädgårdsmästaren:
Jag en dunkel trädgård vet
långt från världens brustenhet.
I dess mitt en trädstam står,
himmelskt skimmer från den går.
Sjung ditt Amen!
Ja, den stammen,
ondskans makter övervann den.
Nu en sång jag sjunga vill
om hur detta träd blev till.
Sprunget fram ur Davids släkt
starka grenar fram det sträckt,
vuxet ur oskyldig jord,
kommet av Guds rena ord.
Gröna löven
skingrar nöden,
oss befriar ifrån döden.
Över oss sig kronan brer
och välsignad skugga ger.
Berättaren:
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet.
Trädgårdsmästaren, Kör:
Jord och himmel möttes där,
trädets stam de båda bär,
roten fast i jordens mull,
själens skatters klara gull.
Grenar sträckes,
gåvor räckes,
alla trötta själar väckes.
Heligt tecken är dess namn,
för oss hem till nattlig hamn.
Berättaren:
Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Trädgårdsmästaren, Kör:
Stormen ryter, blixten slår,
solens värme ej består!
Av en orm i vännens dräkt
trädets starka stam blev knäckt.
Hosianna!
Dig förbarma!
Hos oss, milde Jesus, stanna!
Hör i nöden våran sång:
Kyrie eleison!
Berättaren:
Ingen har någonsin sett Gud.
Den ende Sonen har förklarat honom för oss.
Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd.
Id: Sv. Ps. 204, Kornet har sin vila
Alla:
Kornet har sin vila djupt i frusen jord,
är ej dött, det väckes av ditt skaparord.
Kärlek från Gud, åt allting ger du liv.
Kärlek med ditt ljus kom,
kom och hos oss förbliv.
Han blev hängd på korset, i en grav lagd ner.
Ingen enda väntar möta honom mer.
Kärleken når långt bortom död och grav.
Kärlek med ditt ljus kom,
kom och dröj hos oss kvar.
Väntande på värme vilar rot och frö,
vet att våren kommer. Varje träd och ört
brister i blom på sin bestämda tid.
Kärlek med ditt ljus kom,
kom och hos oss förbliv.
II: Människofiskaren
IIa: Recitativ
Berättaren:
I Galiléen för länge sedan trädde en ung man fram som profet.
Han var egentligen snickare och arbetade tillsammans med sin far Josef. Det hade viskats länge om det verkligen var hans far, det ryktades att han kanske var oäkting.
På sin trettioårsdag blev han kallad av Herren genom sin kusin Johannes.
Johannes döpte honom i floden och den unge profeten, Jesus, gick ut i öknen för att fasta i fyrtio dagar.
Där mötte han både Gud och djävulen, och när han kom tillbaka var hans hjärta fullt av ord om Gud, kärleken, livet och döden.
IIa: Följ med mig!
Trädgårdsmästaren börjar ensam på scenen, under låten samlar han fler och fler följare som till sist fyller hela scenen
Trädgårdsmästaren:
1: Tiden är inne,
stunden är här.
Det är dags att lämna
allt som du bär.
Lyft dina ögon
från värdsliga ting,
från dina skulder,
ifrån dödens sting.
Ref.
Kom och följ med mig, följ med mig ut!
Lämna sorger och begär
Låt ditt hjärta brista ut i brand,
Guds rike är här!
Kom och följ med mig, följ med till slut!
Livet börjar ju idag!
Tillsammans går vi hand i hand,
Guds rike är du och jag!
Berättaren:
Han började predika i sin hemby Nasaret, men det är inte lätt att bli profet
i sin egen hemstad. Han gick till sina vänner, fiskarbröderna Simon och
Andreas, och han ropade till dem:
”Kom och följ mig! Lämna allt vad ni har och jag ska göra er till
människofiskare!”.
Några dagar senare träffade han några andra vänner, Jakob och Johannes.
Han kallade också på dem och de lämnade genast sin familj för att följa honom.
Jesus fortsatte att predika och hans följarskara växte:
Trädgårdsmästaren:
2: Ni som nu gråter
ska skratta igen.
Du som är ensam
finner en vän.
Den som är hungrig
ska äta sig mätt,
orättvist dömda
återfår sin rätt.
Ref.
Kom och följ med mig…
Kör:
3: Sök inte livet
Bland glitter och guld
Blott i någons närhet
Är ditt hjärta fullt
Var inte rädda
Nu och alltid
Där vid din sida
Någon går bredvid
Trädgårdsmästaren, kör:
Ref.
Kom och följ med mig,…
Berättaren:
Jesus undervisade i synagogorna kring hela Galileiska sjön. Alla överväldigades av hans undervisning, för till skillnad från de lärda undervisade han med känsla och inlevelse. Ryktet om honom spred sig över hela Galileen!
Trädgårdsmästaren, kör:
Ref.
Kom och följ med mig,…
IIc: Bröllopsfesten
Berättaren:
Till sist hade Jesus samlat en stor följarskara.
Han såg alla för vilka de var, oavsett vad de trodde om sig själva eller vad andra tyckte.
Han såg alla som en familj, oavsett bakgrund och position.
På det sättet kunde människorna upprättas,
rika och fattiga,
utstötta och aktade,
invandrare och infödda,
bildade och obildade,
se sig själv i andra och leva tillsammans.
Alla människor var hans brud, han var allas brudgum.
Hos honom hade alla ett hem och var trygga.
Kören:
Vänner, låt oss tända ljusen!
Brudgummen har kommit till sin brud.
Vatten blir till vin i krusen.
Drick, min vän och fröjdas i din Gud!
Vinet hällt ur nya säckar,
vinet, som vi sparat ända till sist,
all vår törst och hunger släcker,
vederkvicker, hjälper all vår brist.
Kom, nu ska vi gå i dansen
och berusa oss med kärlekens vin!
Pryda oss med brudekransen
bunden utav liljor och jasmin.
Vänner, låt oss tända ljusen!
Brudgummen har kommit till sin brud.
Vatten blir till vin i krusen.
Drick, min vän och fröjdas i din Gud!
Trädgårdsmästaren:
Kom, vackra flicka, kom ut min gasell!
Vintern är över och våren har kommit,
marken är täckt av blomstrande dagg.
Sångernas tid är äntligen inne!
Hängen av guld vill jag göra åt dig,
kulor av silver och glänsande kedjor.
Nardus och saffran, aloe och kanel,
henna och myrra och finaste kryddor.
Vad du är skön min vän!
Vad du är skön min vän!
Berättaren:
Vad de älskade Jesus!
Att vara i hans närhet var som att vara förälskad för första gången!
Som att dricka det godaste vin!
Kören:
Var är vännen som jag söker?
Jag har öppnat dörrens regel för min vän.
Jag vill skynda till vårt möte,
söka tills jag finner honom igen.
Jag har väntat, jag har vakat,
jag har tänt i natten lyktan min.
Nu får jag din sötma smaka,
du är här nu är jag äntligen din.
Som ett äppelträd i skogen,
som en lilja ibland mossa och sten,
jag vill vara evigt trogen,
sjuk av kärlek, svag och matt och klen.
Vänner, låt oss tända ljusen!
Brudgummen har kommit till sin brud.
Vatten blir till vin i krusen.
Drick, min vän och fröjdas i din Gud!
Trädgårdsmästaren:
Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud,
med en enda blick har du fångat mitt hjärta.
Din kärlek är ljuvlig, och ljuvare än vin,
din balsam är bättre än alla de dofter.
En inhägnad trädgård är min syster och brud,
en inhägnad trädgård, en brusande källa.
Din hals är ett torn av dyraste guld,
huvudet skimrar, håret som purpur.
Vad du är skön, min vän!
Vad du är skön, min vän!
Berättaren:
Vin blev till vatten!
Hat blev till kärlek!
Mörker blev till ljus!
Död blev till liv!
Kören:
Kom, nu ska vi gå i dansen
och berusa oss med kärlekens vin,
pryda oss med brudekransen
bunden utav liljor och jasmin.
Vänner, låt oss tända ljusen!
Brudgummen har kommit till sin brud.
Vatten blir till vin i krusen.
Drick, min vän och fröjdas i din Gud!
Berättaren:
Vart än Jesus gick följde människor efter. I hans spår blev krökta ryggar raka, blinda fick synen åter och stumma kunde plötsligt tala. Och Jesus ord om Gudsriket fick hjärtan att brinna. Han sa att Guds rike var som en stor fest, en bröllopsfest. Alla som hörde Jesus tala ville vara med på festen och därför följde de med honom. De följde med honom ända till Jerusalem.
IId: Sv. Ps. 391, Mitt hjärta slår så underbart
Alla:
Mitt hjärta slår så underbart.
Jag vet ej vad som stundar snart.
Skall jag dig, Jesus, möta här
och ljuvt få smaka vem du är?
Du reder mig ett gästabud,
jag hörde röstens glada ljud.
Så träder jag då fram för dig.
Jag vet knappt om du känner mig.
Du har till mig ditt budskap sänt,
och yrväckt jag nu lampan tänt.
Jag skyndar upp med sorg och kval
och klappar på din bröllopssal.
Nu torkar för en himmelsk vind
de heta tårarna på kind.
I bröstet har din kärleks eld
den tunga stenen redan smält.
Vid dig för evigt vill jag bli.
Du är min glädje och mitt liv,
Mitt ljus, mitt levnads dryck, mitt bröd
och saligheten i min död.
III: I Jerusalem
IIIa: Recitativ
Berättaren:
När Jesus och hans lärjungar kom fram till Jerusalem kom de till en plågad stad. Folket där var splittrat och under ockupationsmakt. De längtade så efter den som det var sagt skulle rädda och befria dem – Messias.
Många profeter och befrielsekämpar hade passerat genom åren men ingen hade lyckats befria folket. När de hörde att Jesus närmade sig staden med sitt följe störtade de ut för att möta honom:
IIIb: Sv. Ps. 105, Hosianna, Davids son
Alla:
Hosianna, Davids son,
välsignad vare han,
välsignad Davids son,
som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden,
hosianna, hosianna.
Välsignad Davids son,
som kommer i Herrens namn.
Berättaren:
Men när Jesus sedan kom fram till templet blev han rasande:
Hela tempelområdet var fullt med folk som gjorde profit på dem som kom för att be. De sålde offerdjur, amuletter och växlade pengar.
Många av dem som kom till templet var inte ett dugg bättre de,
de tänkte bara på sig själva och sina egna småttigheter…
(Månglarna kommer fram och pockar på Jesus. Jesus försöker värja sig)
Kören:
Min Herre, köp min rökelse, den passar bra till bön!
Här var det smycken, amuletter! Du kan komma fram i kön!
Om du behöver något ger jag dig valuta för din lön!
Hosianna Davids son!
Jag säljer syndernas förlåtelse när du har var’t ett svin!
Om du är törstig nu till helgen har jag prima nattvardsvin!
En souvenir kanske till frugan? Jag har fina smyckeskrin!
Hosianna Davids son!
Hosianna i höjden,
hosianna, hosianna.
Välsignad Davids son
som kommer i Herrens namn.
Jag har en vårta här på hakan, snälla kan du bota mig?
Min syster är så himla jobbig, kan du tysta henne, säg?
Min katt har astma, hjälp mig bota den, det är väl ingen grej?
Hosianna Davids son!
Jag har så tråkigt hela dagarna, vad gör jag med mitt liv?
Politiken är så jobbig bara trams och tjafs och kiv!
Den lön jag får på jobbet är ju knappast representativ.
Hosianna Davids son!
Hosianna i höjden,
hosianna, hosianna.
Välsignad Davids son
som kommer i Herrens namn.
Orkester:
IIIc: Min Faders tempel - Vår Fader
Trädgårdsmästaren:
Gör inte min Faders tempel
till en plats för månglare!
Gör inte min Faders tempel
till en plats för hälare!
Riv ner det här templet!
Det är ruttet, det är dött!
Riv ner det här templet,
på tre dagar står det här på nytt!
Kören:
Vem är du som tror du kan kasta ut oss?
Trädgårdsmästaren:
I min Faders tempel finns ro och frid.
I min Faders tempel slutar rum och tid.
I min Faders tempel är du din nästa lik
När ni ber skall ni inte göra som hycklarna.
De älskar att stå och be där de syns,
för att alla skall se dem.
Nej, när du ber, gå då in i din kammare,
stäng dörren och be sedan till din Gud som är i det fördolda:
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Riket är ditt och makten och äran i evighet.
Amen.
IIId: Brödundret
Berättaren:
Efter uppståndelsen i templet kände sig översteprästerna hotade och smidde ränker för att på något sätt bli av med honom. De spred rykten om att Jesus var en skurk och att han hade hotat att riva Jerusalems tempel. En av Jesus vänner, Judas gick till översteprästerna för att förråda Jesus. De erbjöd honom en stor summa pengar för att avslöja var Jesus befann sig.
Jesus, som förstod att hans tid var kommen, samlade sina lärjungar till kvällsmat.
Trädgårdsmästaren:
Nu går denna långa dag mot natt till sist.
Vänner, ni har kämpat väl idag.
Efter våld och vapen får vi här en frist
tillsammans här i goda vänners lag.
Er törst och hunger ska bli släckta här,
en vänskapspakt som sluts vid härdens glöd.
Vår vänskap lyfter våra själar när
vi delar kvällens måltid, vin och bröd.
Jag delar här med er av allting som jag har.
Jag delar här med er mitt liv, min kropp mitt blod.
Om ni delar med er av er kärlek hopp och tro
kan ni mätta hela världen och ge mod.
När vi delar vårt bröd med varandra
är vi alla en enda kropp.
När vi delar vårt bröd,
när vi delar med alla,
är vi alla en enda kropp.
När vi delar vårt bröd med alla
är vi alla ett enda folk.
Där du är jag och jag är du,
där Guds rike är du och jag.
Kören:
Det finns så många människor som hungrar
efter mat och efter livets bröd.
Hur ska allting räcka, ni nu undrar,
hur ska vi hjälpa dem som lider nöd?
Trädgårdsmästaren:
Men kärlek är en evig källa,
man öser ur den, den tar aldrig slut.
Den sinar aldrig, släcker törstens eldar.
Ju mer du delar med dig, mer du får.
Kören:
Vi delar med oss nu av allting som vi har.
Vi delar här med er vårt liv, vår kropp, vårt blod.
När vi delar med oss av vår kärlek, hopp och tro
kan vi mätta hela världen och ge mod.
När vi delar vårt bröd…
Berättaren:
Vännerna delade sin måltid, och se, det räckte åt alla.
Jesus, som visste att detta var hans sista kväll bad sina vänner att gå ut en stund med honom på ett berg med utsikt över staden.
Där berättade han att detta var hans sista kväll.
Han måste dö och alla var förutbestämda att förråda honom.
IIIe: Sv. Ps. 135, Se, vi går upp till Jerusalem
Alla:
Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.
Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, såsom vår himmelske Fader vill.
den smärtfyllda kalken smaka?
Se vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt att där han är,
där skall vi med honom vara.
IV: Slutet och början
IVa: Getsemane
Berättaren:
De gick till en trädgård som hette Getsemane. Jesus visste att Judas var på väg med vakter för att gripa honom under natten så han bad sina vänner att vaka med honom medan han bad. Vännerna som var trötta efter middagen kunde inte hålla sig vakna, utan somnade.
Jesus bad i ångest till Gud:
Trädgårdsmästaren:
Jerusalem, Jerusalem,
du som dödar dina profeter,
Jerusalem, Jerusalem,
du som stenar dem som vill rädda dig,
jag ville samla er som fågelungar
under mina vingar
men ni ville inte.
Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus.
Men jag säger er:
ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger:
”Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”
Kören (offstage):
Han som river ner templet!
Han som äter med tjuvar!
Han som hädar mot Kejsaren!
Var är han?!
Trädgårdsmästaren:
Fader, ta denna kalk ifrån mig!
Men inte som jag vill,
utan som du vill.
Kören:
Han som river ner templet!
Han som äter med tjuvar!
Han som hädar mot Kejsaren!
Trädgårdsmästaren:
Vem söker ni?
Kören:
Jesus från Nasaret.
Trädgårdsmästaren:
Det är ju jag!
Kören:
Den jag kysser är det!
Trädgårdsmästaren:
Förråder ni Människosonen med en kyss?
Berättaren:
Judas visade de romerska vakterna vem Jesus var genom att kyssa honom.
Vakterna grep honom och lärjungarna flydde i skräck. Jesus blev förd inför översteprästerna, men eftersom de inte kunde utdöma dödsstraff skickade de honom vidare till den romerska ockupationsmakten.
IVb: Inför Pilatus
Kören:
Dina egna har överlämnat dig, vad har du gjort?
Trädgårdsmästaren:
Jag har talat öppet till världen,
jag har inte sagt något i hemlighet.
Fråga dem som har hört mig
vad jag förkunnat för dem.
Har jag sagt något som var fel,
säg vad det var.
Kören:
Skall du svara oss på det sättet?
Så du är judarnas konung?
Trädgårdsmästaren:
Säger du detta av dig själv,
eller har andra sagt det?
Mitt rike är inte av denna världen,
mitt rike är av ett annat slag.
Kören:
Du är alltså kung?
Trädgårdsmästaren:
Du själv säger att jag är kung,
den som hör till sanningen
lyssnar till min röst.
Kören:
Vad är sanning?
Varifrån är du?
Förstår du inte att vi har makt att frige dig och att döda dig?
Trädgårdsmästaren:
Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte fått den från ovan.
Kören:
Vi tvår våra händer!
Korsfäst honom!
Leve judarnas konung!
IVc: Korset
Berättaren:
De romerska soldaterna klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och hånade honom.
Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas ”Golgata”, det betyder ”huvudskalleplats”.
Trädgårdsmästaren:
Fader, förlåt dem
för de vet inte vad de gör!
Berättaren:
Vakterna delade upp hans kläder och kastade lott om dem
Folket stod och såg på:
”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa.”
Vakterna gav honom surt vin och sa:
”Är inte du Messias?”
”Hjälp då dig själv och oss kliv ner från korset!”
Det var nu den sjätte timmen.
Trädgårdsmästaren:
Jag är hungrig
Jag är törstig!
Här är din mor,
här är din son.
Idag ska ni vara med mig i paradiset.
Berättaren:
Vid den nionde timmen blev det mörkt över hela jorden, solen förmörkades. Jorden bävade och förhänget i templet brast mitt itu.
Kören:
Eli, Eli, lema sabachtani?
Trädgårdsmästaren:
Min Gud, Min Gud, varför har du övergivit mig?
Trädgårdsmästaren:
Det är fullbordat!
Berättaren:
När han sagt detta slutade han att andas. Jesus var död.
Sabbaten inföll och alla gick hem, sörjande och förtvivlade. De romerska soldaterna tog Jesu kropp till en trädgård strax intill och lade den i en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd.
Men tidigt på söndagsmorgonen, efter sabbaten, kom folket tillbaka för att ta hand om kroppen.
Till sin stora förskräckelse såg de att graven var öppen och tom.
De visste det inte ännu, men han hade lämnat den.
Han stod utanför graven och talade till dem och tröstade dem, men de såg inte att det var han.
De trodde det var trädgårdsmästaren.
IVd: Final
Trädet föll och hoppet dog.
Stammen grävdes ner i jord.
Men i jordens sköte där
fröet trädets minne bär.
Djupt därinne, i ditt sinne,
livets källa ständigt rinner.
Vattnar grodden, läker sår,
spirar opp i själens vår.
Berättaren:
Alla som följt Jesus var bedrövade och trodde att allt var över.
Efter ett tag märkte de dock att ryggar fortfarande rätades upp då man talade om Jesus.
Mat som delades räckte till många och gemenskapen de känt fanns kvar.
Mästaren var borta, men han var ändå där.
Efter en tid såg de upp mot himlen och insåg att han var med dem alla dagar, intill tidens slut.
Kören:
Den ni söker finns ej här,
bland de levande han är.
Vid din sida tyst han går,
i din nästas blick han bor.
Leta icke! Se din like,
däri finner du Guds rike!
Solen skingrar köld och is,
för oss till vårt paradis.
Berättaren:
För här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds Son.
Han visade oss vägen till Gud, och den går genom vår nästas blick.
Genom honom har våra hjärtan skänkts visheten att älska våra medmänniskor
och Gud kommer att uppstå
i dig och i mig,
om och om igen,
i evigheters evighet
Kören + Trädgårdsmästaren:
Varför gråter du, min vän?
Trädet står där friskt igen!
I ditt hjärta roten står,
kronan stolt mot himlen når.
Halleluja! Halleluja!
Prisa Herren i det höga!
Påskens hemlighet det är:
hans uppståndelse du bär!
Berättaren:
Herren välsigne er/oss och bevara er/oss.
Herren låte sitt ansikte lysa över er/oss och vare er/oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till er/oss och give er/oss frid.
I Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.
IVe: Sv. Ps. 517 Världen som nu föds på nytt
Alla:
Världen som nu föds på nytt
pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu
den uppståndne Herren.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.
Ur ett outtömligt djup
skaparkraften flödar.
Liv ger liv och skörd ger sådd,
sådden nya skördar.
Döden fråntogs all sin makt.
Kristi kropp i graven lagd
uppstår och förvandlas.
Vi i honom återfår
allt som gick förlorat.
Paradiset nu för oss
öppnar sina portar.
Inget svärd! Från död till liv
kallas vi att leva i
alla somrars sommar.
Amen, Amen Amen