Lyssna

Nyhet / Publicerad 19 mars 2018

Biskopen värnar en kyrka för alla

– Det vi bygger i fred är det som gäller när det hettar till. Susanne Rappmann, ny biskop i Göteborgs stift, värnar de goda relationerna och kommer att lägga tid och kraft på att upprätthålla dem. – Vi ska vara en kyrka som klarar att möta den tid vi står i.

Stiftets nya biskop står stadigt i det kyrkliga fotarbetet. Hon har en gedigen erfarenhet av församlingsarbete inom Göteborgs stift.

Foto: Mona Davidsson

Med bara några dagar på sitt nya ämbete mötte Susanne Rappmann stiftets kommunikatörer för en presskonferens. Enklare och effektivare än enskilda intervjuer – den nya biskopen har en redan fulltecknad kalender. 25 procent av tiden tillbringar hon i Uppsala, många timmars arbete sker på stiftskansliet och i olika organ. Samtidigt har Susanne Rappmann en tydlig önskan om att bygga relationer och att synas ute i stiftet.
– Jag planerar bland annat att ta emot nya kyrkoherdar, närmast i Snöstorp i april, säger hon.
Biskopen är medveten om att hon i sin roll har förmåga att agera dörröppnare i olika sammanhang.
– Men om ingen går efter mig spelar det ingen roll, någon måste fortsätta odla det som påbörjats.

Det finns en förväntan på synlighet, och att höras i debatten – på gott och ont. Om hon kommer att fortsätta vara aktiv på sociala medier, det får framtiden utvisa.
– Just nu är allt bara positivt med mig, konstaterar Susanne Rappmann. Och jag har ett ansvar att finnas med i debatten, men måste också orka det. Det är på många sätt ett svårare landskap att navigera i numera.
Men, konstaterar hon, kyrkan i sig är ett kommunikationsprojekt. Att kommunicera har vi ägnat oss åt från ”the very beginning”.
– Inte minst Jesus var en väldigt god kommunikatör.
– Vi behöver tala om det vi gör, om vad vi gör – för de som lyckas är de som håller i och håller ut.
Susanne Rappmann beskriver sin vision om en kyrka som finns i vardagen, en kyrka ”för alla”.
– Ta till exempel en begravning. Bland besökarna finns folk som ser dåligt, som hör dåligt och som går dåligt. Det vet vi och det måste vi kunna hantera.
– Kyrkan är bäst i klassen i lokalsamhället, där är vi kyrka, där måste vi finnas. Vi behöver ha en koppling till människors vardag – så ut och jobba, vänner, skrattar hon.

Susanne Rappmann har under alla sina 26 år som präst haft en stadig förankring i församlingsarbetet. De senaste åren har hon varit kyrkoherde i Mölndals pastorat i Göteborgs stift, samt kontraktsprost i Mölndals kontrakt. Tidigare har Susanne bland annat arbetat som kyrkoherde i Värö-Stråvalla församling och komminister i Stensjöns församling. Hon är teologie doktor och har också arbetat som universitetslektor vid Karlstads universitet samt vid Bräcke Diakoni.
– Den största utmaningen som biskop?
Hon funderar ett ögonblick innan hon svarar på frågan.
– Att hålla samman det stora stiftet som spretar geografiskt och socioekonomiskt, och har en stor teologisk spännvidd. Jag ser mig själv som en som står i mittfåran inom Svenska kyrkan, som vill veta hur andra tänker – och så möts vi kring det.
Susanne Rappmann har som sitt valspråk ”Vår Gud bär sår”, som är inspirerat av en Ylva Eggerhorn-dikt.
– En tavla i mitt arbetsrum hade orden ”Ingen annan Gud bär sår”, en tavla som jag köpte när jag var distriktspräst i Guldheden. Där mötte jag både andras och min egen sårbarhet och sorgen över att inte räcka till.

Med kloka människors hjälp och efter ett antal sömnlösa nätter landade citatet som betytt så mycket i ”Vår Gud bär sår”.
– Den uppståndne Jesus har skador. Gud finns för oss när vi plågas. Och kyrkan, som en brusten gemenskap som ändå håller ihop.
– Tron på en Gud som bär egna och andras sår hör till det mest hoppfulla jag vet – och hopp tror jag att vår tid behöver. Vi behöver hopp som kämpande människor men också som kyrka. Genom valspråket vill jag inspirera till att våga dela sårbarhet, tro på försoningens möjlighet och omsätta tron i praktisk handling, sade Susanne Rappmann inför biskopsvigningen.
I processen som ledde fram till biskopsämbetet var det emellertid inte just detta som var i fokus.
– Vem tänker på sådant som valspråk och vapen vid ett nytt jobb, säger hon. Jag fick skriften ”Heraldik för nybörjare” med posten, och det var väl tur det…
Valspråk och vapen går igen på biskopskåpan, sydd av återvunna textilier. Den är designad och sydd av Katarina Ahl, Studio Gabrielle i Landskrona, och består till viss del av före detta linnedukar.

Text: Mona Davidsson

– Nu börjar jag arbetet med att bygga relationer, säger biskop Susanne Rappmann. Tre dagar efter välkomnandet i Göteborgs domkyrka träffade hon ett trettiotal av stiftets kommunikatörer och informatörer, svarade på frågor och blev fotograferad.

Foto: Mona Davidsson