Hög, krispig luft och strålande höstsol möter Martin Luthers promenadgrupp när de ger sig ut från kyrkan för veckans rörelsestund.
– Framför allt är det gemenskapen som är viktig för mig. Det här är mitt gäng, säger Karin, som varit en del av gruppen i flera år.
– Det finns en kärna av människor som har promenerat tillsammans länge, men det kommer också nya deltagare, och det är väldigt roligt, fyller Elisabeth i. Hon är diakon i Martin Luthers kyrka och promenadgruppen är en av många verksamheter hon är engagerad i.
För Elisabeth hänger kropp, själ och ande tätt samman.
– Vi är alla en helhet. Allt hänger samman i kropp, själ och tanke. Promenadgruppen tillgodoser hela människan.
– Vi inleder med andakt och avslutar med fika, berättar hon.
När kaffekopparna är undanplockade och deltagarna vandrat hemåt får vi tillfälle att prata mer om livet som diakon.
Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– Mitt arbete är oerhört varierat och meningsfullt. Varje dag möter jag människor som söker stöd i ensamhet, kris eller ekonomiska svårigheter.
Min uppgift är att finnas som en hoppets budbärare; att möta människor i ögonhöjd, lyssna, stötta och ge tröst. Ibland kan det också handla om väldigt konkret hjälp. Jag får då kommunicera ett bemyndigande och ge hjälp till självhjälp.
Vad betyder en mötesplats som promenadgruppen i ditt arbete?
– De är oerhört viktiga. Det handlar om att skapa sammanhang där människor, oavsett tidigare kontakt med kyrkan, kan känna sig välkomna, sedda och lyssnade till. Uppdraget som vi diakoner har i detta är att medverka till att bryta isolering och skapa sammanhang.
Vad ger dig energi?
– Att tjänstgöra i gudstjänsten och mässan. Att utgå från altaret och bäras av kraften och tron på Gud. Jag får gå från altarbordet ut i vardagen och livet och får sedan återvända och hämta kraft. Sedan är ju alla möten med människor som jag har förmånen att få träffa en källa till ny energi.
Finns det något i ditt yrke som människor inte vet om?
– Att diakoner tjänstgör i sjukhusmiljön genom sjukhuskyrkan, på fängelset i samarbete med polisen, känner inte alla till. I uppdraget finns även närvaro och samarbete med Högskolan.
– Vårt uppdrag är brett, vi har undervisning med konfirmander och bibelsamtal med vuxna, vi är också samordnare för ideelladia. Dikonens roll är också att vara en röstbärare för utsatta grupper, peka på orättvisor i samhället. I det finns det även ett stort miljöengagemang, som nu senast i ”Pilgrims walk for future” och grön Diakoni.
Vad var det som gjorde att du ville bli diakon?
–För mig fanns både en yttre o en inre kallelse. Jag har hela mitt liv varit aktiv i kyrkan och haft en tro. Jag gick en utbildning på Helsjöns folkhögskola under ett år som heter ”Odlarglädje o skapelsekärlek”. Där fick jag möta och samtala med människor som tjänstgör i kyrkan och dela det inre och yttre växandet och själv uppleva ett starkt gudsmöte och en ledning för mitt fortsatta liv.
Vad finns det för svårigheter med ditt uppdrag?
–Det finns så stora behov och så förfärligt stor ensamhet, det känns ibland svårt att räcka till.
Vad betyder hopp för dig?
Hopp för mig är korset. vi får fästa våra ögon på Jesus och veta att det finns ett hopp om evig kärlek. Hopp i mitt arbete är när människor möts; relation uppstår och vi får känna en tillit till varandra oss själva och Gud.