Julfirandet här uppe i norden innebar före kristendomens ankomst att dricka jul och äta fläskkött. Maten behölls när kristendomen anlänt med innebörden ändrades - skålar för äring (god skörd) och fred blev skålar för Jesus och jungfru Maria. Fläsket kunde fortsätta att ätas, det blev än viktigare efter den långa fastetiden under advent.
Att äta ärtor vid jul är också en förkristen tradition, andra delar av julbordet var ursprungligen fattigmans föda som senare har blivit en delikatess, exempelvis lutfisken. Resten av maten på julbordet har stora regionala skillnader - julgädda i östra Sverige hittar vi ingen annanstans och grönkål på längden och tvären hör nästan bara hemma här i södra Halland.