Sandra Signarsdotter, kyrkoherde i Gustaf Vasa församling, kommer att dyka upp på en av Göteborgs musikscener under den populära festivalen Way Out West. Lördag 9 augusti, i samband med Daniela Rathanas konsert håller Sandra en kort och kärnfull predikan.
Sandra:
Att stå i ett kulturellt sammanhang med temat “Where Strippers Go to Church” kan för vissa uppfattas som oväntat – kanske till och med provocerande. Men för mig är det ett uttryck för vad det innebär att vara kyrka i vår tid i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
Det betyder att vi som präster också ibland måste ta oss till platser där kyrkan normalt inte är närvarande – men där Guds Ande verkar. Det är inte en gränslöshet, utan ett ansvar att predika evangelium i samtidens kontext.
Det handlar om att vara en närvarande förkunnare i världen – inte bara i koret, utan även i kulturen, i marginalen, där kropp, kamp och tro möts.
Martin Luther betonade att Gud inte uppenbarar sig i makt och ära, utan i det ringa, brutna och mänskliga.
Jesus själv befann sig ständigt bland de utstötta, marginaliserade och sexuellt stigmatiserade – tullindrivare, kvinnor med “rykte”, spetälska. Det är teologiskt förankrat i evangelierna och i vår bekännelse: Gud möter oss inte genom ett ideal utan genom inkarnationen – i kroppens verklighet.
Jag gör därför detta som en medveten del av mitt uppdrag att tjäna Kristus i världen, att bära evangeliet in i samtiden, och att låta nådens språk höras även där den sällan förväntas tala. Därför att helighet finns där vi minst anar den.
Varför vill då Daniela att Sandra ska hålla en kristen predikan i samband med konserten? Vi låter henne själv svara på vad som ligger bakom.
Vad betyder kyrkan för dig?
Kyrkan är – och har varit – en stor del av mitt liv. Mycket av min musikalitet kommer från kyrkan, gospeln och alla körer som jag och mamma har varit med i.
Min älskade mormor Rode, som tyvärr lämnade oss i somras, var mycket aktiv i bland annat Frälsningsarmén (kår 393) och Aspnäskyrkan i Jakobsberg. Hon drog med mig på söndagsskolor i typ alla kyrkor som finns i Stockholm och lärde mig allt om himlen, Jesus, bön, tacksamhet, förlåtelse, hur man bakar sockerkaka med alldeles för mycket smör och socker i, att man skvallrar om tanterna i kyrkan (för att det är det roligaste som finns), att man hjälper till och ställer upp för sina medmänniskor – även de vi inte förstår oss på.
Hon lärde mig också att relationer ska vara jämställda, att det finns en trångsynt och förlegad syn på homosexualitet inom vissa delar av kyrkan (som vi måste ha mycket tålamod med), och att om man ber en liten bön och sjunger en liten psalm innan man ska sova så kanske man får bort lite oro – och så vidare, i all oändlighet.
Min mamma Maria jobbar, sjunger och spelar i Sollentuna kyrka som kantor och pianolärare. Hon sjöng i olika körer under min uppväxt och jag var med på deras repetitioner.
Mina finaste minnen är nog från kören i Kista kyrka. Jag minns att jag och min lillebror brukade sitta längst bak i kyrkbänken och rita, läsa läxor, eller bara blunda till den vackra sången.
Vi växte upp i Akalla, och när jag var runt åtta år gick jag med i min första kör. Det var Kajs från kår 393 som var körledare, och vi var cirka 15 barn från Järva som sjöng psalmer och låtar som Kajs hade skrivit själv. Sedan hade vi konsert på kåren på Söder, och jag minns att jag alltid var så nervös. Mitt mantra var: "Snart macka och saft, snart macka och saft..."
I grundskolan sjöng jag i olika gospelkörer, och under gymnasiet gick jag i Masters Voice. Man älskar Masters Voice. I vuxen ålder sjöng jag i gospelkören "Sthlm Sound" tills jag började min solokarriär och inte hade tid längre.
Jag är så tacksam för kyrkan. Vad skulle julen varit utan doften av gammal kyrka, de tända ljusen, tonerna, stillheten, viskningarna, meditationen?
Hur gammal var du när du skrev din första låt?
Jag började skriva låtar sent. Jag har alltid skrivit dagbok, men att skriva musik kom inte förrän i gymnasiet.
“Where strippers go to church” är temat på din turné. Vad är budskapet med musiken på nya plattan?
Mitt album heter "Where Strippers Go to Die" och det handlar om att ångra den man har blivit. Jag tycker att det modigaste en människa kan göra är att säga högt:
"Jag ångrar mig. Jag vill börja om. Jag vill inte det här längre."
För min del handlar det om vissa beslut, uppfattningar och berättelser jag burit på – om mig själv, om relationer, om världen, om vem jag är och vart jag är på väg – som inte längre tjänar mig.
Det finns ett uttryck jag missbrukar för att det är så klockrent: "Gud testar sina bästa soldater." Under det senaste året har jag blivit så pass testad att jag ifrågasatt hela existensen. Det ledde mig tillbaka till Gud och bön – och såklart föll allt på plats.
"Where Strippers Go to Church" är en manifestation och en invitation till att våga ifrågasätta sin väg, erkänna sitt värde, skydda sitt hjärta och sitt sanna jag. Att våga be om hjälp och tro på hopp.
Hur gick dina tankar när du bestämde dig för att ha med en präst på konserten?
Inget har varit mer självklart. Jag anser att Sandra är den mest verklighetsförankrade och rimliga präst jag mött. Jag är övertygad om att hennes röst behövs för att förena kyrkan med tiden vi lever i. Hon har en förmåga att kommunicera med dem som inte haft turen att växa upp i kyrkan som jag fick.
Det är svårt att förstå för oss som haft kyrkan sen barnsben, men många är rädda för att ens gå in i en kyrka. Det är så långt ifrån kyrkans syfte – det är i alla fall min uppfattning.
Jag vill att fler vågar närma sig kyrkan - men framför allt: hopp och bön.
Vem är Gud för dig?
Ingen aning? Hur svår fråga?
"Gud" är typ ett oundvikligt förslag på ett svar på en oundviklig fråga.
Men jag vet inte... Ibland är Gud så privat. Ibland är Gud musik, kärlek, tröst, tystnad, syfte, avkoppling. Ibland är Gud bara fett weird – men chill och så. Ibland är Gud skillnaden mellan liv och död.
Vad är helighet för dig?
Allt som inte är hjärtklappning och ångest.
Har du någon favoritpsalm? Om ja – varför just den, och vad betyder den för dig?Världens svåraste fråga igen! Men så här:
Sommar/vår: Bered en väg – hits every time. Vinter/höst: Gläns över sjö och strand. När man ska sova: "Ja, jag tror visst att änglarna finns. Dom är här för att se hur vi har det. Dom kan hjälpa oss fast dom inte syns. Ja, jag tror visst att änglarna finns"
– p.g.a. mormors BOP!