Snart kommer den, vår årliga bröllopsdag. Det börjar bli många år nu sedan den 8 juni 1974. Räknar vi rätt är det 47 år sedan vi gifte oss och lovade inför Gud och församlingen att leva tillsammans ”tills döden skiljer oss åt”.
Då var vi unga och studenter på väg mot examen och yrkesliv. Framtiden var ett oskrivet blad men vi var glada och förväntansfulla och såg ljust på möjligheten att kombinera arbete och familj. Ganska snart växte det fram att vi tillsammans försökte forma vår gemensamma vardag från enkla vardagsbestyr till större beslut och framtidsplaner. Det krävde då och kräver fortfarande lyhördhet och ömsesidig respekt för varandra.
När barnen kom och familjen växte blev det än mer viktigt att ge varandra egen tid och utrymme samtidigt som behovet av att hålla samman familjen ökade. Våra roliga familjesemestrar på sportlov och sommarlov blev betydelsefulla för oss alla. Som familj med fyra aktiva barn krävde det stor organisation och diskussion för att alla skulle bli nöjda. Med nu vuxna barn sedan länge med egna familjer ser vi i backspegeln betydelsen av hur viktigt det är att skapa delaktighet i hela familjen.
För oss har det varit självklart att få använda våra utbildningar fullt ut i yrkes- och samhällsliv. Det har också varit angeläget att intressen och ideella engagemang får ges utrymme. Visst har det funnits mer än ett tillfälle då konflikter och meningsskiljaktigheter skapat mörka moln, särskilt under de intensiva småbarnsåren. Med hjälp utifrån av bland annat släktingar och vänner och inte så lite humor och kreativitet har svårigheter överbryggats och blivit mer hanterbara.
Vår kristna tro har för var och en av oss varit en personlig ledsagare genom vårt äktenskap. Tron har för oss visat på att det alltid finns hopp, möjligheter och utvägar eller olika, ibland oväntade vägar. Engagemang på olika sätt i kyrka och församlingsliv har i högsta grad gett näring åt vårt gemensamma liv och vår familj. Det är fortfarande lika självklart och betydelsefullt för oss.
I dessa pandemitider har vi getts tillfälle att fundera över vad som håller över tid och genom svårigheter. Det är ingen tvekan om att trygga och hållbara relationer är en avgörande faktor för hälsa och välbefinnande. Kristen tro med övertygelse om att Gud går med oss och bär oss gör också att livet här och nu får ett fördjupat perspektiv.
Vi har nu fått vår första vaccindos. Äntligen får vi också träffa vårt åttonde barnbarn Meja som föddes i oktober!
Britt-Marie och Hans Almer