Fenomenet myntades av Frank White 1987 i studiet av astronauter. Att sväva i universum är förstås extraordinärt. Det går knappt att ta in. Jag har ingen rymdfärd i sikte. Saknar både rymddräkt och mod i garderoben. Däremot vet jag hur det kan vara när skörhet och osäkerhet skärper blicken. När självbild, världsbild, värdesystem och handlingsmönster omskapas.
Askonsdagen inleder fastans 40 dagar. Med korset av aska på pannan bjuds jag att stanna upp: ”Kom ihåg, människa, att du är stoft och åter ska bli stoft”. Vad innebär det att allt hänger ihop? Att jorden är en färggrann pärla i en sjö av mörker? Att jag själv, andra och världen är oändligt skör? Hur påverkar det min egen historia i denna värld? Kyrkoåret ger möjlighet att se mer och gräva djupare. I sällskap med den gud som nedsteg möter vi det livsomvälvande. Vad händer där? Vad mognar fram?
Text: Beata Åhrman Ekh