En kraftfull dag kring Guds fred i Trollhättan

Det blev en fantastisk och välorganiserad dag med en varm och positiv stämning. Ovanligt många talare och seminarieledare hade uppbådats, både från Uppsala och från våra stift. Det breda och spännande innehållet och alla nya deltagare gav en väldig inspiration. Tillsammans var vi betydligt fler än vanligt.

Upplägget fungerade mycket bra med en gemensam start följt av tre omgångar med sammanlagt sjutton valbara seminarier. Lextorpskyrkan och dess många möteslokaler visade sig vara en perfekt plats för arrangemanget, och när vädret dessutom bjöd på strålande höstsol blev måltider och fika under tälttak på innergården en riktig höjdpunkt. Maten från Trollhättans församlings egen kurs- och lägergård Gräsviken fick mycket beröm – god, mättande och klimaträttvis. Den avslutande manifestationen var enkel och uppskattad, bestående av ett kors där deltagarna fick hänga upp sina namnlappar med böner skrivna på baksidan. Under dagen samlades också 8650 kronor in till Act Svenska kyrkan.

Kyrkans kallelse

Skaras biskop Ulrica Fritzson påminde om kyrkans DNA: att stå upp för alla människors värde och värdighet. Hon betonade att Guds rike handlar om delande och relationer – att helga vår förbindelse med Gud genom att värna om förbindelsen med varandra. ”Jesus har radikalt ställt sig på livets sida”, sa hon, och kallade oss att göra detsamma. Hon nämnde Kyrkornas världsråds betoning av profetisk diakoni – att kyrkan inte bara ska lindra nöd, utan också våga utmana orättfärdiga strukturer. Hon lyfte också fram påvens påminnelse om kyrkans roll som brobyggare: ”I varje föraktad invandrare är det Kristus själv som knackar på dörren.” 

Genom några filmade inslag fick representanter för några av Act:s partnerorganisationer komma till tals och ge starka vittnesbörd om hur fredsarbete förändrar liv. Styrkan i att arbeta tillsammans berättade en kvinna om från Alliance of Women Advocating for Change, som arbetar i flyktingläger och med kvinnor i utsatta situationer. Rossing Center for Education and Dialogue i Jerusalem, som arbetar med att bygga broar mellan judar och palestinier, utmanade oss med tanken: ”Om vi tog fredsundervisning lika seriöst som matematik, skulle samhället se helt annorlunda ut.” Fred är inte bara frånvaro av konflikt – det är goda relationer som bär frukt för alla.

Hopp mitt i hopplösheten

Erik Lysén, internationell chef för Act Svenska kyrkan, delade erfarenheter från möten med människor i krigets skugga: trasiga, sönderbombade, men ändå fyllda av hopp. ”Att göra arbetet för fred tillsammans ger styrka i den extrema situationen”, sa han. Vi ber om hållbar fred, om att förtrycket ska upphöra och att likvärdiga villkor ska råda. Han berättade också om årets fredspristagare i Venezuela, som trotsat diktaturen med fredliga medel, och om Anna Ruth Garcia i Honduras, mottagare av Per Angerpriset för sitt arbete för kvinnors rättigheter i ett land präglat av våld och narkotikagäng. Dessa exempel visar att modiga röster kan förändra världen – och att vårt stöd gör skillnad.

Ett rikt utbud av seminarier

Tack vare möjligheten till tre seminarieval kunde alla sjutton seminarier bli välbesökta. De handlade om utmaningar i den internationella biståndsvärlden, betydelsen av folkbildning i vår tid, klimaträttvisa, klimatpilgrimer, Ageravolontärer, existentiell hållbarhet, ekumeniska följeslagarprogrammet, att predika för fred, om att påverka som en modig röst, tovning av fredsduvor, att sjunga för fred, om insamling, ungt engagemang för demokrati, att agera tillsammans som världsvid kyrka samt nätverksträff och delande.

Ögon och öron på plats

Seminariet om följeslagarprogrammet EAPPI i Palestina och Israel leddes av Nathalie Töpperwien Blom, som berättade om sitt eget uppdrag. Själva programmet initierades genom ett upprop från kyrkoledare i Jerusalem och startades 2002 av Kyrkornas världsråd. Uppdraget bygger på icke-våld och medföljande: att fungera som en skyddande närvaro, dokumentera övergrepp och ge röst åt dem som annars inte blir hörda.

Hon beskrev en verklighet där hus rivs utan förvarning, där vattenledningar förstörs och där vägspärrar hindrar människor från utbildning, arbete och till och med bröllop. Vi fick höra om människor som trots allt vägrar ge upp: Mohammed, som startade ett bondekooperativ med hundra medlemmar, och Abu al-Hummus, en fredsaktivist som i decennier lett icke-våldsprotester trots att han själv blivit skjuten och svartlistad. Deras mod är en påminnelse om att fredsarbete kräver uthållighet – och att vår solidaritet gör skillnad.

”Man dämpar våldet genom att vara världens ögon och öron på plats”, sa Nathalie. Men situationen har blivit allt farligare – och stödet från SIDA har dragits in. Trots det fortsätter EAPPI att vara kvar, som ett hoppets tecken i mörkret.

Omprioritering av vad som är viktigt i livet

I seminariet om Ung i den världsvida kyrkan delade Sofia Wallengren och Hanna Egestål med sig av sina erfarenheter från utbyten med kyrkor i Filippinerna och Tanzania. Det är två länder med helt olika förutsättningar, men med gemensamma utmaningar: klimatförändringar, fattigdom och kampen för mänskliga rättigheter.

I Filippinerna, ett land hårt drabbat av tyfoner och översvämningar, mötte Sofia en kyrka som står på de fattigas sida och som vågar utmana orättvisor. I Tanzania fick Hanna uppleva en kyrka som är samhällsbärande, med musik, dans och en stark känsla av gemenskap.  

De delade också vardagsminnen – från att skörda ris med skära i Filippinerna till att uppleva gästfriheten i Tanzania, där man alltid bjuder på det bästa man har. ”Ett år efter utbytet har vi omprioriterat vad som är viktigt i livet”, sa Hanna. ”Det handlar om relationer, gemenskap och engagemang.”

En kallelse till handling

Dagen avslutades med en stark uppmaning: att vi alla har en roll i fredsarbetet. Det kan vara att skriva under ett upprop, att ge en gåva, att be – eller att våga tala sanning till makten. ”Ingen handling är för liten”, påmindes vi. I en tid av minskat bistånd och ökande konflikter är vårt engagemang viktigare än någonsin.

Vi har många profeter i vår tid – människor som vågar sätta ord på det som är fel och visa på hoppets väg. Låt oss vara dessa profeter. Låt oss slå följe för fred.