Vem tänder du ett ljus för i helgen? Mitt i höstmörkret fylls kyrkogårdarna av brinnande gravljus och lyktor när vi är många som vill stanna upp i stillhet och uppmärksamma de som gått före oss. Enligt Svenska kyrkans egen statistik besöker drygt var tredje svensk någon av landets kyrkogårdar den här helgen och jag är inte förvånad.
Alla har vi förlorat någon eller några som betytt något för oss, kanske nyligen, kanske för längesedan. Vi både behöver och vill stanna upp en stund och bli stilla för att hedra minnet av våra nära och kära. Allhelgonahelgen ger oss en sådan möjlighet. Det är stillhetens och enkelhetens helg. Den kräver inga dignande långbord eller presenthögar utan ett enkelt ljus i mörkret.
Det är en helg som rymmer ett brett spektrum av erfarenheter och känslor. Här finns plats för nattsvart smärta och sorg över det som gått förlorat, sida vid sida med varm tacksamhet över det som varit och som fortsätter att leva inom oss.
De tusentals ljusen vi tänder på gravarna är en stark symbol. Ljus tränger undan mörker och visar på hoppet om att döden inte har sista ordet. Mörkret är inte starkare än ljuset, döden vinner inte över livet. Den kristna tron handlar om att Gud genom Jesu uppståndelse har besegrat döden. Det är en tro på det godas seger över det onda.
Det är också en tro på en Gud som vandrar med i mörkret och delar vårt lidande. Även om vi känner oss ensamma i vår sorg, så kan allhelgonahelgens många brinnande lyktor och gravljus bli ett yttre tecken på att vi just inte är ensamma. Även om vi inte kan ta bort en annan människas sorg, så kan vi göra den mer uthärdlig genom att dela den.
I Svenska kyrkan finns en stor erfarenhet av sorgearbete. Här finns möjlighet till enskilda samtal för dig som önskar ha någon vid din sida i en svår tid och sorgegrupper där du får följas åt tillsammans med andra som sörjer.
Låt oss i helgen tända våra lyktor och tillsammans minnas de som inte längre finns ibland oss. Låt oss tända ljus för hoppet om att ljuset lyser i mörkret och mörkret inte har övervunnit det. Låt oss be om att ljus får tändas inte bara på kyrkbacken utan också i våra inre.
Susanne Rappmann, biskop Göteborgs stift
(Debattartikeln har varit publicerad i bland annat Markbladet 29 oktober, Hallands Nyheter 30 oktober och Mölndals-Posten 30 oktober)