Datius är utbildad lärare och hemma i Tanzania, där det är svårt att få jobb, arbetar han som volontär på en skola.
I presentationen av programmet ung i den världsvida kyrkan skriver man:
Utbytets syfte är att ge unga människor möjlighet att mötas och dela erfarenheter. Att tillsammans få reflektera över liv, tro och kyrkans uppdrag i världen, att vara en del av en ny kyrka, en ny organisation i ett nytt lokalsamhälle. Utbytesprogrammet ger en möjlighet att få se den världsvida kyrkan genom nya ögon.
Innan Datius kom till oss hade han fått två utbildningsveckor tillsammans med övriga deltagare och en period i församling i Falun.
När endast två dagar återstod av Datius tid hos oss fick jag en pratstund med honom.
Hur har det varit att vara i Sverige?
– Jag är väldigt tacksam för tiden i Sverige. Jag har känt mig som kung! I Tanzania har vi ett talesätt som på engelska blir ungefär Guest is king. Jag har blivit väl mottagen både i församlingarna och i värdfamiljen.
– Jag har upplevt mycket. Jag har fått delta i olika verksamheter i församlingarna, varit med i konfirmandgrupper, följt diakonen och deltagit i många gudstjänster. I Falun besökte jag en gård och fick se hur man föder upp kor och jag testade att åka skidor. Här i Söndrum fick jag resa med konfirmanderna till Berlin. Det var en fin upplevelse och jag tycker det är bra att man tar in olika delar i undervisningen. Jag har även fått gå på fotboll. Det var kul, men tyvärr förlorade vi ju (GAIS vann över Halmstad).
Vad var mest annorlunda här mot hemma i Tanzania?
– Förhållandet till tid. I Sverige är man mer planerande. I maj har man redan en plan för juni.
– Sverige har ett väldigt gott miljöarbete och man planerar långsiktigt. I Tanzania har man inte alls kommit så långt med återvinning och det finns inte så många elbilar.
– I Sverige är man mer privat och man pratar med få människor. I Tanzania är det mer kollektivt och man pratar med alla oavsett om man känner varandra eller ej.
– Jag upplever att i Sverige är man mer korrekt, ett ja är ett ja och ett nej är ett nej. Man tar inga omvägar. Om man säger att jag kommer imorgon så gör man det. I Tanzania är det inte lika säkert, man tar lite slingervägar ibland.
Vilka skillnader ser du mellan kyrkan i Tanzania och den svenska kyrkan?
– I Sverige går få i kyrkan på söndagarna. I Tanzania är man många som samlas på söndagen. Kanske beror det på kylan. När jag var i Falun ville jag inte gå ut för det var så kallt. I Tanzania är det människor i alla åldrar som deltar i gudstjänsten. Här i Sverige är det väldigt få unga människor på söndagarna.
– I Tanzania firar man en lång gudstjänst på söndagarna. I den gudstjänsten händer allt; är det dop eller konfirmation så sker det i söndagens gudstjänst. Här i Sverige är det mer uppdelat. I Sverige är också gudstjänsten mycket kortare.
– En annan skillnad är att man rör sig mycket mer under gudstjänsten i Tanzania. Till exempel när kollekten ska samlas in. Då går alla fram i kyrkan och lämnar sitt bidrag.
– I Tanzania firar man ganska sällan nattvard. Det kan gå flera veckor emellan tillfällena. Jag tycker det är väldigt fint som ni gör med nattvard varje söndag och dessutom mitt i veckan.
Har du någon hälsning till oss, något som du tänker vi skulle kunna lära av kyrkan i Tanzania?
– I Tanzania är församlingen som syskon. Man kommer inte till kyrkan bara för att be utan också för att vara en del av en gemenskap där man kan få hjälp när man får svårigheter i livet. Om du inte är aktiv där kan du inte förvänta dig den hjälpen. I Sverige har jag förstått att mycket hjälp får man av samhället istället eftersom man betalar skatt till sådana tjänster. I Tanzania blir det ytterligare ett skäl att vara aktiv i församlingen. För från kyrkans sida kräver man aktivt deltagande för att räknas som medlem i kyrkans familj.
– För att samla unga människor till söndagens gudstjänst tänker jag att en ungdomskör och söndagsskola vore bra aktiviteter som komplement till det som redan finns.
Vad tar du med dig av erfarenheter från Svenska kyrkan till din församling i Tanzania?
– Att ni firar nattvard varje söndag! Men troligen skulle det vara för dyrt att göra i Tanzania. Och att nattvarden är öppen för alla, inga begränsningar vem som får ta emot – Jesus offrade sig för alla människor och då är det som det ska att alla får ta emot!
– En annan fin sak är att någon från församlingen är med vid utdelandet. I Tanzania delas brödet ut av prästen och vinet av en evangelist (en form av församlingsföreståndare med ansvar för söndagens gudstjänst. Det är brist på präster i Tanzania). Att en ungdom eller kyrkvärd delar ut vinet visar också på att nattvarden är för alla!
Samma dag som vår pratstund ledde Datius morgonbönen i Söndrums kyrka. Vi sjöng då två psalmer som sjungs mycket i kyrkan i Tanzania och som har melodier som finns i vår psalmbok. Den ena är en psalm som man började sjunga i samband med fridshälsningen under pandemin, då man inte fick ta varandra i hand eller kramas. Den sjungs på melodin När juldagsmorgon glimmar (SvPs 121).
Mahali ni Pazuri, ndugu wanapokaa, wakipatana vema, na wakipendana.
Kama umande mzuri, unyweshavyo shamba, vivyo na Mungu wetu, hubariki ndugu.
Upendano hujenga, boma zuri kwao, wakae na amani, woliookakoka.
Na ulimwengu wote, watiwa nuruni, halafu kundi moja, na mchunga mmoja tu.
En svensk översättning skulle kunna vara ungefär så här:
En bra plats är där syskon bor, kommer bra överens och älskar varandra.
Liksom den milda daggen som vattnar marken, så välsignar vår Gud syskonen.
Kärleken bygger ett gott hem för dem, må de leva i fred, må de bli frälsta.
Och hela världen, upplyst, som en flock och endast en herde.
Söndrum-Vapnö församling är tacksamma och välsignade för att ha fått lära känna Datius och delat liv och tankar under några veckor. Vi önskar honom allt gott och välsignelse för framtiden.
Text: Ann-Sofie Orrdal, Söndröm-Väpnö församling
Foto: Gunilla Wahrenberg