Biskop Susannes julhälsning 2022

Vi har gått in i adventstiden och snart är det jul. Pandemins nedstängdhet och isolering har bytts mot oro för ekonomin med stigande priser på mat, transporter och energi, i spåret av krig i vår närhet. Länder omkring oss, liksom vårt eget land, rustar sig för att stå emot krigshot, både fysiska och digitala. Och många av de flyktingar som kommit till vårt land under året som gått kommer nu från vårt närområde.

När jag ser adventsljusen och stjärnorna lysa i fönstren är det för mig ett hoppfullt tecken, ett tecken på att ljuset är starkare än mörkret. Adventsljusstakarnas nedräkning mot jul blickar framåt mot undret som sker i Betlehem. På ängen i natten sjunger änglarna i kör för herdarna om att världens räddning finns i barnet som är fött. Änglarna är Guds budbärare med en hälsning till oss alla att inte vara rädda. Och barnet är ett fredsrikes kung som vänder på perspektiven om makt.

Ännu en gång får jag, liksom herdarna gjorde då, stanna till vid Jesusbarnet i krubban – inför undret att Gud har blivit människa. Jag möter det värnlösa barnets blick och anar evighetens närvaro i vår värld. Då som nu är det en orolig tid. Och barnet som föds i julnatten är Gud själv. Det är en Gud som blir människa för att vara med oss, och hjälpa oss att leva i denna värld där livet inte alltid blir som vi har tänkt oss.

”Stilla natt, heliga natt! Mörkret flyr, dagen gryr. Räddningstimman för världen slår, nu begynner vårt jubelår. Kristus till jorden är kommen, oss är en frälsare född.” (Sv Ps 114:3)

Med önskan om en välsignad advents- och jultid!

Biskop Susanne