Kanske hade ålderdomen gjort någon skröplig och trött. Jag minns flera personer som hade svårt med det sociala och som blev nervösa av att vara bland andra människor. Och så var det naturligtvis människor som på olika sätt blivit drabbade av sorg, svårigheter eller sjukdom.
Ofta var det uppskattat att jag tog med kassettband med inspelningar från de senaste veckornas gudstjänster i församlingskyrkan. På sin egen kammare kunde de jag besökte få stämma in i sin församlings sång, få dela bön och förkunnelse.
%20640.jpg?DoProcessing=&w=550)
Under det senaste året, när vi har fått försöka gestalta och erfara vår församlingsgemenskap med hjälp av inspelningar och digitala sändningar, har jag tänkt på de där kassettbanden … Att förlänga församlingens gemenskap på detta sätt är inte nytt. Men, vilket tekniksprång som skett!
När jag kom var kaffebordet ofta dukat. Samtalet gick gradvis från vardagligt till väsentligt och förtroligt. Och så läste vi någon bibeltext och bad tillsammans. Ibland kom vi överens om att jag skulle ta med mig församlingens präst för att vi skulle kunna få fira mässa tillsammans. En av de jag besökte, ville precis varenda gång att vi skulle sjunga den fjärde versen på psalm 161 i psalmboken: