I Afrika kan hälften av alla arbetstillfällen försvinna, enligt FN. I Kenya har exempelvis tiotusentals anställda på rosodlingar förlorat jobbet. Hela blomindustrin kan slås ut om inte efterfrågan ökar och transporterna till Europa kommer igång igen.
I Indien och Bangladesh har miljontals människor förlorat sin försörjning inom exempelvis tesektorn och textilindustrin till följd av att länderna stängts ner och orderingången minskat.
I Colombia och Peru hotas den viktiga kaffeskörden. Utegångsförbud har gjort det svårt för bland annat Fairtrade-certifierade odlare att hinna skörda kaffebönorna, och säsongsanställda har redan förlorat försörjningsmöjligheter.
Fyra miljarder människor lever utan offentliga skyddsnät. När arbetsplats efter arbetsplats tystnar drabbar det omedelbart alla som är beroende av löneinkomster för sin och familjens överlevnad. För den som har en vardag där pengarna sällan täcker familjens basbehov finns inte heller något sparande. Inom ett par veckor, eller några dagar, kan många inte längre ställa mat på bordet till sina barn. För kvinnor blir tillvaron särskilt svår. Kvinnor har ofta en extremt låg inkomst, drabbas av mer våld under tider av stress och tar i stor utsträckning hand om familjens barn och äldsta.
Varor och tjänster för över 200 tusen miljarder kronor exporterades i världen år 2018 och bidrog till försörjning och välstånd. När hela länder går i karantän får det omedelbara konsekvenser för människor som arbetar i de globala leverantörskedjorna och för deras familjer. Världshandeln behövs för att tackla den växande globala försörjningskrisen. Men den i sig räcker inte.
Fairtrade Sveriges granskning ifjol visade hur anställda i början av leverantörskedjorna i genomsnitt tjänade 65 procent av en levnadslön. Konsekvensen blir bland annat utbrett barnarbete, undernäring och att familjer saknar marginaler vid krissituationer. Vår konsumtion kan – om produktionen görs hållbar – bidra till att miljoner människor får sina grundläggande mänskliga rättigheter tillgodosedda.
Företag i Europa behöver säkerställa att alla i deras leverantörskedjor får en lön som det går att försörja sig på. Såväl offentlig sektor som privatpersoner kan och bör göra konsumtionsval som bidrar till en världshandel som värnar mänskliga rättigheter och miljö.
För att lyckas nå de globala målen för hållbar utveckling är det avgörande att mänskliga rättigheter inte kränks i leverantörskedjorna. Politiker och beslutsfattare behöver stärka arbetet med ILO:s konventioner och Global Deal, och samtidigt utreda förutsättningarna för ett bindande regelverk för företagsansvar för mänskliga rättigheter. Det skulle även gynna alla bolag som i dag anstränger sig för att göra rätt.
Förhoppningsvis tar vi oss ur den här krisen med en djupare förståelse om hur sårbart livet är för många på denna jord. Vår viktigaste uppgift blir nu att bygga hållbara och motståndskraftiga samhällen där människor kan försörja sig och åtnjuta grundläggande mänskliga rättigheter.
Ola Höiden, tf generalsekreterare Fairtrade Sverige
Eva Ekelund, stf Internationell chef, Act Svenska kyrkan
Heike Erkers, förbundsordförande Akademikerförbundet SSR
Johan Lindholm, förbundsordförande Byggnads
Maria Flock Åhlander, vd Ekobanken Medlemsbank
Britta Lejon, ordförande Fackförbundet ST
Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS - facket för skogs-, trä- och grafisk bransch
Susanna Gideonsson, ordförande Handelsanställdas fackförbund
Tobias Baudin, förbundsordförande Kommunal
Jan Johnsson, styrelseordförande Konsumentföreningen Stockholm
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO
Märta Jacobson, ordförande Organisationen för Fair Trade Återförsäljarna
Susanne Rappmann, biskop Svenska kyrkan Göteborgs stift
Jakob Schwarz, förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga
Veronica Magnusson, ordförande Vision
Eva Åberg, verksamhetschef Vi-skogen
Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet
Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect
(Debattartikeln är publicerad i Aftonbladet 10 maj 2020.)